ONSDAG - MÅNDAG 1 - 6 MARS 2017
VILKET LAND!
På affären La Casa de las Escudillas köper vi en mayaskål som säljaren uppgav vara kring 70 år. gammal Detta förvirrande oss, då vi av oklar anledning inbillar oss att detta folk är utdött. Vid ett senare tillfälle blir det emellertid klart att det finns jättemånga maya-ättlingar som tydligen bevarar traditioner och hantverk från deras förfäder. Vi köper även en mycket underlig träbit som påminner om en blomma och som vi först misstänkte var gjord ur lera eller liknande. Kvinnan i affären uppgav att den hette Flor de wachipilin" och vi tyckte att den var hur fascinerade som helst. Kvinnan i affären skriver namnet på trädsorten ner på en lapp och ger oss den. Egentligen är det fotoförbud i affären, men då Súsanna frågar väldigt snällt kan affärskvinnan inte låta bli att säga ja.
Billig middag äter vi på The Food Company där vi får två feta burritos, som inte helt lever upp till våra mått, men som med god hjälp från sidorätterna, friterade banaer med god sås och syltade grönsaker gör måltiden lite mer minnesvärd. I restaurangen har de en TV som visar träningstips på hög volym. Detta gör att vi båda i ett kort sekund svävar tillbaka till Arequipa (Peru) och den där kvällen vi satt och käkade Chifa (peruansk kinamat) och drak jasminté medan actionfilmen brummade på högsta volym i bakgrunden.
Fredagmorgon spenderas i hotellets gemensamma kök, där vi äter lite "spännande" havregröt som vi har hittat i en hälsokosthandel. Rummet är utan tak och får en verkligen att känna att du är mitt i världen.Längs sidorna på det öppna utrummet hänger otalliga ampeliljor med massa "ungar" på gång! SÅÅÅÅÅÅ mysigt och det är verkligen perfekt att ha ampeliljor hängandes måste vi erkänna.
Vi valde att förlänga vårt upphåll i Antigua med en dag pga att staden är heeeeelt fantastiskt, med sin charm, lugna tempo och vad som känns som trygghet. Men detta gör att vi fredagmorgon efter frukosten måste byta rum eftersom vårt rum är uthyrt till några andra. Efter vi har packat och flyttat några meter bort så drar vi till "vårt" älskade tacoställe Doña Lupita för lite billig njutning.
Sedan är det plötsligt och spontant dags för David att gå till frisör - senast vi var hos frisören var i La Paz i Bolivia, där besöket milt sagt var en upplevelse. Frisörsalongen i La Paz var ju i en (typ) källare där hela stora släkten (mamma, moster, mormor och diverse barnbarn) vistades. Allt medan de som klippte oss såg på spanska såpopearor medan de kilppte oss. Efter klippningarna blev vi såklart stylade efter deras såpopera-idoler, vilket kanske inte var vår dröm!
Denna gång är frisörsalongen betydligt mera modern. Klipperskan är snäll och frågar hur David vill ha håret. Súsanna får förklara hur det skal vara långt på toppen och kort i sidorna. Ett-två-tre så är klippningen i gång. Medan Súsanna väntar så observerar hon att alla affischer i rummet som visar olika frisyrer är av vita tjejer - det är inte en reklam som har en kvinna med Sydamerkansk ursprung på. Klipperskan är duktig och Davids frisyr ser jättefin ut, fast den inte är klar ännu. Mitt i klippningen så insisterar dock plötsligt klipperskan på att få klippa lite av håret på toppen av huvudet, för att få allt lite mer jämnt. Súsanna säger spontant nej, men efter mycket om och men så får hon tillstånd att klippa lite. Och nu vänds allting 180 grader... David hår börjar mer och mer återigen likna de där figurernar från såpoperan i Bolivia och Súsanna ser på hans ansikte att han blir mer och mer förtvivlad, utan att han för den skull säger något.
Efter klippningen stormar David ut från stället så Súsanna får betala för sedan att följa efter honum. Han har insett resultatet och inser att han nu har en av kontinentens fulaste frisyrer. David går med stormsteg, han vill bort från frisören, och vill nästan gråta så missnöjd han är. Súsanna tänker mest på bloggen och vill ta ett foto på David i nya frisyren och denna slitna miljö, men innan hon hinner få upp kameran så har David ruffsat till sitt hår. Det visar sig som tur är att håret inte var så hemskt tokigt klippt som han trott, mest var det stylingen som inte var 100 %. Tur man kan skratta åt detta i efterhand!
Lördag och sista dag i Antigua. Vi packar ihop oss, fixar de obligatoriska identifikadorerna till bagaget och gör lite datorarbete inför nästa stopp, vilket som tidigare nämnt är Flores i norra Guatemala. Under vårt researcharbete så inser vi att det på bussbiljetten inte står vilken klass som vi ska resa med (er det semi-cama eller vad är det?) och detta innebär att vi måste gå en snabb tur till busstället för att kolla att allt är ok med biljetten.
När vi fått bekräftat att allt är som sig bör så köper vi en kaffe på Unión Café Antigua, som ligger på samma gata som busstället och som har en enormt mysig aura. Det är en tjej från Denver i USA som jobbar på caféet, hon driver även en organisation i Guatemala. Hon berättar att hon har bott i Antiuga ett längre tag och att hon älskar stämningen, klimatet och staden. Det är tydligen många amerikaner som flyttar till Guatemala för att "downshifta" och ägna sig åt att dyrka jorden osv. En kund som kommer plötsligt in på caféet frågar hur högt som helst "Oh my god, you guys have bulletproof coffe?". Tydligen någon verkligen är gott, men som vi aldrig hört talats om. Till vårt kaffe köper vi hummusmacka med morötter. När vi sitter och äter mackan på torget kommer en man och ber om att få växla en dollar. Vi ger honom en dollar och säger att det är lungt. Kort därefter kommer två personer på cykel och frågar vad han ville. Vi berättar vad han har sagt och då säger de att vi har blivit lurade - att han tydligen glider runt till alla och frågar detta. Vi låsats blir upprörda, men egentligen tänker vi "det är ju bara en dollar".
Tilbaka på hotellet är det en timme till den sk. "shuttlebussen" ska gå. Vi sätter oss i hotell-lobbyn för att ladda mobiler och datorer samt att kolla upp det sista på datorerna samt spara ner kartor och försöka pressa alla snacks i handbagaget, vilket verkligen är för litet med tanke på att vi har alla våra värdesaker, snacks, vatten och varma kläder i där varje gång vi reser.
Hur som helst, innan vi hinner sätta igång med allt så blir vi "fångade" av kvinnan som vi kommer ge namnet Parakit 2.0 (Parakit 1.0 träffade vi i Cuszo innan vi skulle på utflykt till Machu Picchu - vi minns väl alla den legendariska fransen om Aguas Calientes: "something about hot water").
Parakit 2.0 är pensionär, skotsk och har rest överallt. Hon kom till Antigua i går och pratar om att sängen på hotellet är för hård. Hon berättar vidare att på en av sina resor (Jamaica?) har hon fått in en vidrig, lång, mask i benet (denna kom troligen in i foten/benet pga att hon måste ha klivit i "dogshit" med sina vattenskor = upplösta, mjuka fötter och öppna porer). Masken är dödlig, men läkarna hann tydligen söva den och nu ligger den och sover i hennes kropp. Hon visste inte om den möjligen skulle vakna till liv en dag - så OTROLIGT obehagligt, men vi vet inte om man ska ta det hon sade med en nypa salt (man kan ju för hennes skull alltid hoppas...)
I förbifaren nämner vi med ett tillfälle att man måste ha bevis för att man är vaccinerad mot Gula Febern för att komma in i Nicaragua - eller att vi åtminstone blev checkade för detta. Efter denna information blir hon otroligt nyfiken på våra vaccinationskort eftersom hon ska till Nicaragua med ett bussgäng och hon inte har tagit Gula Feber - vaccinationen. Hon vill se hur stämpeln ser hur så att hon kan fake:a sin vaccination... När hon ser stämpeln säger hon att det inte blir några problem. Klockan tickar under samtalet och medan vi gör "aha" ljud och packar ner allt så berättar kvinnan om sin son, om Danmark, om att hon har ont i ryggen och om att hon har varit i Asien en hel del.
När vi kommer tillbaka till hotellet vid 10:00 är rummet äntligen klart! Det är verkligen som en risigt god dröm att somna in i världens mjukaste lakan – seriöst, sängkläderna har totala "Eksjö Statshotell vibbar"!
Efter att ha sovit några välförtjänta timmar så vaknar vi tidigt på eftermiddagen. Efter att ha gjort lite sedvanlig research så tas beslut om att köpa "soluppgångsbiljetten" till gamla Maya-staden Tikal. Vi hade redan innan bestämt att vi ville besöka Tikal, men var lite osams om vi skulle åka på soluppgågnsturen, då denna kostade mer än de andra turerna senare under dagen och innebär att vi blir uppplockade av minibussen kl 03:00 på natten... Men, som vi sammanfattar beslutet att ta den tidiga turen med, så "är det bra att leva lite"!
03:00 - biljetterna till Tikal innhandlas således i receptionen, där vi också får instruktioner om turen. Priset är 100 quetzales per person (pengarar i Guatemala har sitt namn efter den vackra, sällsynta och mytomspunna fågeln Quetzal). Vi drar ut på Flores gator där vi går runt och tar en massa bilder. Dessutom så köper vi i den lilla öns enda lilla matbutik ett blytungt, långt "bananbröd" och ett paket mjukost, vilket vi kan ha till frukost och dessutom ha med under turen.
Till kvällsmat blir det ställe nummer tre på Davids matställelista: en restuarang en våning upp med en terass unde tak och med vyer över sjön och den fina solnedgången. Detta blev ett riktigt bra val eftersom vi får DRÖMSK MAT i form av smaksiga grillade grönsaker så som morot, potatis, aubergin, squach och svamp – allt i tunna skivor – tur att vi har köpt oss en mandolin i Sucre, Bolivia) och vegopizza med kronärtskocka. Till den fantastiska maten så dricker Súsanna en mojito för enbart 10 quetzales enligt kvällens rabatt! Woh! David tar en kall Gallo, Guatemalas öl. Det är en fantastisk vy och stämningen är i topp - vilket drömställe! När vi glider hem har vi 5 timmar på oss innan det är dags att gå upp igen för att bege oss mot Tikal i gryningen... spännande....!
Väckarklockorna ringer kl 02:00. Liiiite jobbigt att vakna till liv och stiga upp, men måste man så måste man. David utnyttjar tidsskillnaden mellan Guatemala och Sverige och ringer till kvinnan Barbro på Stockholmshem angående lägenheten i Stockholm. Súsanna gör frukostmackor att ha med. Båda är nere i receptionen 02:58, redo inför och taggade på dagens utflykt. Det är kolsvart ute. Då vi inte vet hur det är i djungeln med insekter och hur varmt det är, har vi beslutat att ta på oss långbrallor och lagt shorts i ryggan - David har för att vara extra säker mot insekterna kört ner byxorna i sina strumpor.
Shuttlebussen rullar inn och stannar utanför hotellet och vi hoppar på. Det är redan folk på bussen och innan vi beger oss ur Flores så stannar vi vid tre andra hotell/vandrarhem. Vid sista stoppet hämtar vi upp tre småtjejer (ca 17 år) som alla är klädda i matchande kläder: korta jeansshorts, t-shirt och kepsar. Alla har de också plattat utslättp hår och tillsammans ser de ut som en treenighet.
Vi sätter på en podcast och blundar en stund, men väcks av strama lukten som kommer av att treenigheten sprayar myggmedel i bussen så alla börjar hosta. Eften ungefär en timme så stannar bussen i mörkret. Vi ska ut och stämpla våra biljetter i ett litet hus och sedan kör vi vidare en bit. När vi alla kliver av är det kolsvart och väldigt tyst, inga ljud från djur på denna plats än så länge.
Guiden som har suttit brevid chaffören passar på att säga till treenigheten och alla oss andra att ska vi använga myggspray så måste vi göra det utomhus för att han är allergisk. Det syns att treenigheten skäms lite, men ledaren i gruppen räddar det med att kommentera på våra outfit på svenska (herre, de är tydligen svenskar!!!!). Hon säger "åhhhhhh, kolla de har regnjacka, så bra klädda de är - inte som vi som bara tog på oss detta"..... även fast vi alla vet att deras synkade outfit är väldigt väl genomtänkta, bara med ett annat syfte än våra heltäckande kläder!
Vi blir ledda in i ett stort strömlöst hus där vi i mörkret har möjlighet att köpa regnponchos, mackor och kaffe. Vi slår till på två koppar kaffe och ett toalettbesök. Känslan av att vara ute i jungeln och speciellt på en kolsvart toalett i mörker är lite kittlande, men efter att vi har fått våra dykcertifikat så känner vi att vi kan klara av allt! Dessutom så har vi ju ficklampor på mobilerna så att vi kan scanna omgivningen för inbillade spindlar osv.
När alla har fått handla från det skrala utbudet så vandrar vi efter guiden ut på en bred stig samtidigt som vi lyser med våra telefoner. Det är väldigt häftigt för vi hör inga andra ljud än de som resegänget gör. Fascinerande att få känna naturen på så nära håll och ströva runt som en flock artiga apor. Tyvärr är en det "storstadstörning" av njutningen i och med att treenigheten som går precis bakom oss pratar och skrattar och är högljudda. Just som de börjar blir slut på samtalsämnen som om "uhhh så läskigt", "oj så mörkt" och "gu så bra vi tog denna tur" så räddar ledaren gänget genom att lysa på Davids fötter och säger "måste man köra ner byxorna i strymporna" och sen skrattar alla tjejerna... "Herre guuuuuud", tänker vi båda som inte gjort något för att dölja att vi är svenskar och till och med denna gång faktiskt pratat svenska oss emellan medan vi promenerat. De skrattar och just som vi tror att de har tröttnat på byxorna så säger den "lilla" i gänget som vi gissar försöker att göra sig ett namn - ”asså....jag kan inte sluta tänka på de där strumporna!”. Nu pallar David inte mer med dessa små brats som sabbar vår djungeluppleelse och han vänder sig därför snabbt och säger: "dags att börja skämmas gumman!" Lilla tjejens leende fryser til sten och hon dör inombords. Vi pallar inte bry oss mera och fortsätter gå... bakom oss hör vi ledaren i gruppen försöka rädda situationen genom att säga "typiskt att de som vet hur man ska klä sig för en djungeltur är svenskar" ....vi undrar fortfarande hur hon resonerar när hon säger det, men något behövde hon säga :-)
Nu när David sagt ifrån så har treenigheten sänkt sitt ljud med flera decibel. Det är mörkt och tyst och skönt. Efter en stund stannar guiden framför några stenruiner för att visa oss hur nationalfågeln Quetzal låter. Han klappar och templen med dess trappor omformar ekot av hans klappningar till vad som tydligen är ett quetzal-ljud. Det låter som ett ekande klapp med en liten vissling. Quetzalfåglarna är förövrigt mycket ovanliga i Guatemala. Namnet Tikal betyder enligt guiden "Place of Voices" och "Place of Tounges" och han berättar att det fortfarande finns massvis med mayaättlingar och att de talar 23 olika mayaspråk. Här förstår vi bättre hur vi kunde ha köpt en mayaskål som var gjord för 70 år sedan!
Guiden petar också inn i en håla där en tarantula bor, och lyser med sin lampa. Eftersom guiden sett tarantulan krypa in i hålan så håller han på ett tag med att försöka locka ut den. Den kommer inte ut men han visar oss att vi kan se den om vi tittar ned i hålan. Just som vi sett tarantulan så flyger en insekt in i Davids ansikte och han var så spänd av tarantulan att han börjar flaksa som en galning och gör alla andra rädda.
När vi närmar oss stora plazan så slutar det som tur är att regna - skönt för det är jobbigt att hela tiden skydda våra cameralinser från regn!
Tikal är verkligen helt fantastiskt - det är villd natur (för oss i alla fall) blandat med magnifika historiska byggnader och djurliv. Finns det något mer man kan önska sig? Mitt på Plazan spatserar ett gäng av de mest underliga och samtidigt vackra jungelkalkoner (Ocellated Turkeys) vi någonsin sett. De har små blåsor på andsiktet och har otroligt vackra färger på fjädarna. Eftar att ha opserverat dem ett dag börjar vi röra oss runt på området. Vi klättrar upp för olika bygnader och tar fina bilder av Plazan samtidigt som vi utforskar Mayastaden Tikal.
Guiden upplyste oss om att det var en timme "fri tid" innan bussen åter åkte till Flores, men ju mer vi ser och upptäcker ju mer får vi lust till att stanna längre i denna gamla stad. Vi tar därför ett djärvt beslut om att stanna 4 extra timma och ta eftermiddagsbussen hem. Vi frågar guiden efter en karta, men han har tyvärr ingen. Istället pekar hann oss direktionen mot bussen och säger att det finns lite skyltar med kartor "här och var". Guiden är också väldigt impad av Súsannas filmkamera som han tycker är väldigt coll och ger en bra och stadig bild.
Vi går upp för pyramiden med namnet Temple II där vi får en unik bild av plazan och alla bygnader runt omkring. Det tar oss väldigt lång tid att komma upp för at i de höga träden som växer runt om pyramiden är fulla av fågelliv som måste utforskas med Súsannas händiga camera/zoom
Väl uppe i pyramiden så träffar vi delar av en fågelskådargrupp som besöker Tikal. De ät helt lyriska allihopa när de står och tittar eftier en fågel i ett träd en bit från pyramiden. De pratar alla engelska och vi hör dem prata om att det är en Orange-breasted Falcon som de har sett. De är väldigt uppe i varv då denna fågelart är nära utrotningshotat! Deras guide berättar att den i bland syns i Tikal. Fågelskåderna roper ner till sina andra fågelskådningsvänner på Plazan om att de måste titta efter fågeln. En grupp icke-fågelskådare som också är uppe i pyramiden frågar två (även de icke-fägelskådare) om vad det är alla tittar på? De svarar att det är en "hawk" som alla tittar på. Men i samma sekund som ordet har lämnat läpparna avbryter en av fågelskåderna samtalet och poengterar att: "it is not a hawk it is a falcon".
Det blir en väldigt lyckat tur uppe i Tempel II som utöver sol och fina vyer bjuder på dessa fåglar: rödhuvud, hakspett (Pale-billed Woodpecker - Mayaspett), en fågel med gul skjärt och vitt öga som vi inte vet nament på. Red-fronted Parrots och Svaveltukan. Även skymtar vi lite av den sälsynta Orange-breasted Falcon. Det roligaste händer ändå när vi har kommit ner från pyramiden och Súsanna hör en konversation mellan två fågelskådare som nästan tappat andan av spänning. Det ända de förmår sig säga är: "OOOOOOOOH that was exiting with the falcon"! I Súsannas öron är detta bland det gulligaste hon har hört!
Tillbaka i Flores är vi heeeeelt slut och båda har definitivt fått mersmak på sömn efter att ha fått ungefär 30 min sömn på bussen. Dock så vågar David inte ta chansen att vara både trött och hungrig så vi köper fruksallad och mackor som vi tar med hem. Tyvärr levererar maten inte helt vilket gör David rätt så besviken.
Efter tre timmars sömn är David åter redo att dra ut på stan. Han vill göra något coolt. Speciellt sugen är han på att åka båt eftersom han har spanat en del på alla små båtar som åker med turister runt ön. Súsanna är fortfarande trött, men lyckas vakna till liv och ut de far.
Vi hoppar på en båt som ligger utanför hotellet. Båten har en kvinlig "förare" (inte så vanligt bland de båtar vi sett) och tar oss ut på en 30 minuters tur. Kvinnan är super snäll och medan David har fullt upp med att ta fina bilder av Flores och sjön så pratar Súsanna och kvinnan på.
Kvinnan har jobbat med turistturer i 5 år nu och bor på andra sida sjön, dvs den sidan som inte har bro till gamla Flores. Den delen kallas "San Miguel" och är en väldigt vänlig statsdel berättar hon. Sjön är som djupast 170 m och det är många som fiskar här.
När vi kommer i land väljer vi att gå till gårdagens "restaurang-terass" för kvällsmat - i dag blir det pasta och grillade grönsaker. Njut! Hemma på hotellet packar vi ihop resväskorna och fixar identifikadorer (som vi numera kan göra blundandes). När resemat ska göras upptäcker vi tyvärr at under tiden vi har varit i Tikal så har myror invaderat det som var kvar av smöjrosten! Det får bli bröd utan smörj! Woohooo! God natt och tack för denna gång bästa Guatamala :*
 |
| God man på lördagsmarknaden på Caoba Farms i Antigua |
Onsdag morgon vaknar vi välutvilade på "Hotel Las Piletas" Antigua. Att få sova ut efter en sömnlös natt på en hoppande buss är verkligen ren njutning. Vi degar i vårt lilla rum, äter lite smått och gott (rester från bussresan) och gör lite datorjobb (läs: mest bloggar). Innan vi ska ut på stan så ska vi fräscha upp oss, men när David ska duscha så rinner duschvatten ut från toan och ut över HELA rumsgolvet.... herre.... vid varje nytt badrum så ska man lära sig nya tricks! Nu måste vi snart ha sett alla former av badrum som finns (breda, smala, utan dörr, utan tröskel, för smala för att vända sig, fyllda med myggor... ja listan är lång....) Inte sällan man drömmer sig tillbaka till det i efterhand lyxiga badrummet i BA med badkar och allt, det var tider det - och vilken oöverträffad lyx det var när man tänker efter!
Efter att vi har fräschat upp oss, lämnar vi in tvätt i receptionen för att sedan bege oss ut på genom hotellets entré och sätta kurs mot matstället "Happy Cow" som ska ha god vegomat i form av buffé. På väg ut fastnar vi såklart en stund i vår trappuppgång som verkligen är helt underbar med all sin växtlighet - det är grönt överallt! Väl ute på gatan får vi direkt bra vibbar av staden och dess färgglada byggnader och kullerstensgator. Det känns också urskönt att ha kommit upp lite i höjd (1500 meter över havet) för nu är klimatet mer "skandinav-anpassat" dvs. inte så fruktansvärt varmt. Vi glider till adressen som det allsmäktiga nätet har gett oss men där finns ingen "Happy Cow". Skumt! Istället stapplar vi in på ett växlingsställe som vi letat efter, och av en slump nu råkar stöta på, där vi kan växla våra US-dollar som vi bär runt på. Hur som helst så blev glädjen kortvarig - såklart måste man ha id-kort med sig för att få växla pengar och givetvis tog vi inte med oss något sånt orsakat av försiktighetsprincipen/vår så kallade "street smartness". Vi får istället nöja oss med att ta ut pengar i en bankomat och sedan gå till stället nummer två på vår matlista: ett billigt (men gott, enligt allsmäktiga nätet) tacoställe med namnet Taqueria Doña Lupita (en av orsaken till taco-ställets dragningskraft är för oss namnet Doña som vi ju känner från tv-serien Grand Hotel, hehe).
Det visar sig vara ett lyckat drag. Om man ska beskriva upplevelsen på Doña Lupita med bara ett ljud så får det utan tvekan bli "NOOM" som vår kära norska vän Hanna, alltid sa då något var riktigt smaskigt! Fy fasiken som Doña levererar drömmiga vego-tacos med mycket koriander och jäkligt starka såser!!!!!! Que sueño!!! Y barato también!!!!!
 |
| Vyn när man kliver ut ur vårt hotellrum |
 |
| Gullrankor i Guatemala |
 |
| En buskig växt |
 |
| Sussans favorit av alla växter i hallen! Feta blad och hängig! |
 |
| Vilka mönster! |
 |
| Ampeliljor som hänger och där barnen får hänga kvar = det nya! |
 |
| Växtparadiset! |
 |
| DRÖÖÖÖÖMEEEEEE |
 |
| Många bäckar små - snart blir det en skog som her gror! |
 |
| Vyn mot en trasig innegård! |
 |
| inspo! |
 |
| Luftrötter! |
 |
| David får agera modell |
 |
| Ok sista vi lovar ;) |
 |
| Fönsterväxter |
 |
| Växter gör livet värt att leva! |
 |
| En färgglad och sliten vägg - just som jag (Sus) gillar dem bäst! |
 |
| Streets of Antigua |
 |
| Dröm |
 |
| Ojojojojojojoj!!! Vilken färgkombination |
 |
| Rolig dörr |
 |
| Mc-klubben käkar lunch |
 |
| Vegostacos från Doña Lupitas taqueria! Drömme |
 |
| Where the magic happens! |
 |
| En bra taco-vy |
Vandringen fortsätter sedan mot stadens stora torg och mot chockladmuseumet där vi tar varsin dessert i form av ett spett med jordgubbar och banan doppat i chocklad och varsin kaffe. Museet är väldigt trevligt med fina träd, mysig stämning och fina försäljningssaker. Vi hänger där inne i några timmar och får se hur de tillverkar chlokad och hur chockladträd ser ut.
Färden går sedan upp genom staden till stället där de har en båge över gatan, vilket också är det mest populära fotomotivet i staden. Det är många folk som tar bilder och som köper småsaker i alla affärer. Vi köper halsduk till mor- och farmor. Vill man slippa all hets så går det att gå in i affärer med fasta priser, det vill säga det prutfria slaget. I en av dessa hittar Súsanna några gulliga trä-ägg som hon köper till sina gudbarn. Tillvaron går ganska lugnt och sakta för oss i Antigua i och med vi hela tiden stannar upp för att fotografera alla vackra saker och färger.
På ett gatuhörn köper vi den godaste och sötaste mangon någonsin (förutom kanske den i Cartagena, Colombia). REN LYX! Vi sätter oss vi kyrkotorget och äter den medan vi beundrar träd med violetta blommor. När vi sedan passerar ett gatukök med tacos måste vi bara prova dem - billiga och goda!
Efter mycket vandring kring den lilla mysiga staden så avslutas dagen med att återvända till Toku Baru där vi också åt kvällsmat kvällen innan för vad vi nu nästan kan kalla för "the usual". Till middagen drar David den lilla historien om när Filip och Fredrik tyckte att en DN-journalist visade tydliga tecken på översitteri när han valde att skriva ordet "majschips" istället för nachos för att beskriva amerikanernas dåliga matvanor.
Efter mycket vandring kring den lilla mysiga staden så avslutas dagen med att återvända till Toku Baru där vi också åt kvällsmat kvällen innan för vad vi nu nästan kan kalla för "the usual". Till middagen drar David den lilla historien om när Filip och Fredrik tyckte att en DN-journalist visade tydliga tecken på översitteri när han valde att skriva ordet "majschips" istället för nachos för att beskriva amerikanernas dåliga matvanor.
Hemma på hotellet har vi fått nytvättad och struken tvätt levererad, sådan otrolig lyx. Vi njuter av bra nät och tittar på TV4:as Nyhetsmorgon, där det mest pinsamma i dagens klippp är när Tilde de Paula uttalar madsäck som matsex och är helt oförstående över vad hon säger.
 |
| Vilka fantastiska "Flor de wachipilin" trädbitar |
 |
| Helt otroligt! |
 |
| Vackra gamla saker |
 |
| Slutar aldrig fasineras! |
 |
| Drömaffär |
 |
| En mask för varje tillfälle |
 |
| Gamla inhemska smycken |
 |
| Vilket ansikte vill du ha i dag? |
 |
| Antigua i ett nötskal |
 |
| Flådiga byggnader |
 |
| Så här ser kakao-böner ut! |
 |
| Fika som vill något! Slurpit värre |
 |
| Mysiga chocklad-museumet |
 |
| Såklart med växter i taket |
 |
| Växter i taket = inte en fråga om "om", men om "hur många" |
 |
| Såhär växer det innan det blir till chocklad som vi guffar i oss! |
 |
| Kända klocktornet |
 |
| Sussan på g mot nya äventyr |
 |
| Vilken fantaskisk färg! Snart så måste vi äta här - ska finnas god chocklad! |
 |
| En fantastisk bild på två säljare |
 |
| På gatan finns såklart avsatt plats för parkering av rullstol! |
 |
| Fönster som vill något |
 |
| Växt inspo! |
 |
| Hängade växter är det nya i Guatte |
 |
| Färgälskare har nog svårt att få nog! Varje ny byggnad blir en ny bild! |
 |
| Sus har haffat en mangoförsäljare och införskaffat en påse mango-snacks!!! QUE RICOOOOO! |
 |
| Under de lila träden är det lätt att vara lycklig! |
 |
| NU ska det njutas! |
 |
| Outfit of the year! Grymt fina traditionella kläder här! |
 |
| vi älskar! |
 |
| En eftermiddagsbit! |
 |
| Vi kunde inte motstå detta från gatuköket på torget! |
 |
| Churros - livets goda! |
 |
| När växterna tar över! |
 |
| Vilken vacker värld! |
 |
| Mangoförsäljning |
 |
| På kvällen tänds stora torget upp! |
Vi vaknar av oss själva, dvs, utan alarm, klockan nio. Skönt att kunna sova ut när man inte har någon frukost att passa. Vi blogger någon timme innan vi bli sugna på frunch (frukost-lunch). I dag har vi bestämt att det blir hummus på ett hummusställe som David lyckats hitta online (var annars..hehe). De ska tydligen ha jättemånga olika spännande smaker på deras hummusar.
Stället ligger inni i ett "shoppingcenter" om man ens kan kalla det det. Det är en byggnad med några små antik/design/diy affärer och mysig stämning men det kanske är det närmaste man kommer ett shoppingcenter i Antigua? Alla möbler är återbruk och sååå mysiga med sköna tyger. Till vår smaskiga korianderhummus får vi syltade morötter, vitkål och jalapenos – mums.
Stället ligger inni i ett "shoppingcenter" om man ens kan kalla det det. Det är en byggnad med några små antik/design/diy affärer och mysig stämning men det kanske är det närmaste man kommer ett shoppingcenter i Antigua? Alla möbler är återbruk och sååå mysiga med sköna tyger. Till vår smaskiga korianderhummus får vi syltade morötter, vitkål och jalapenos – mums.
På en annan plats i den så kallade "gallerian", en affär vid sidan av "gallerians" taklösa mittpunkt i form av torg med fontän, så vill en kvinnlig försäljare att gringa-Súsanna ska prova en traditionell tröja. Alla tröjor har superfina färger och är inte sydda i sidorna - detta görs istället efter att man har valt sig en tröja så att den blir sydd just för din storlek. Tyvärr var tröjan ingen hit på Súsanna som dessutom kanske hade lite för stort huvud för denna...
På stans bästa kaffeställe (enligt vad nätet säger), Cafe La Parada, dricker vi varsin kopp svart kaffe (även känt som "det nya"). Cafét ligger vid en ganska oplanerad torgplats nära en katedral. Medan vi sitter och dricker vårt kaffe kommer en ny kvinnlig försäljare (de flesta försäljare verkar vara kvinnor) med namenet Mariebell och vill sälja oss lite saker. Ser vi godtrogna eller köpsugna ut? Hon berätter att hon kommer från byn San Antonio och är i Antigua för att sälja virkade tyger med mera. Hon tycker att våra spanska är urbra, klassiskt försäljningstrick, och det slutar till slut med att David köper en fin halsduk i dova regnbågsfärger och Súsanna en gul avlång bordsduk med mayastjärnor och i massa olika färgade mönster. Både kunder och köpare är nöjda med affären.
På stans bästa kaffeställe (enligt vad nätet säger), Cafe La Parada, dricker vi varsin kopp svart kaffe (även känt som "det nya"). Cafét ligger vid en ganska oplanerad torgplats nära en katedral. Medan vi sitter och dricker vårt kaffe kommer en ny kvinnlig försäljare (de flesta försäljare verkar vara kvinnor) med namenet Mariebell och vill sälja oss lite saker. Ser vi godtrogna eller köpsugna ut? Hon berätter att hon kommer från byn San Antonio och är i Antigua för att sälja virkade tyger med mera. Hon tycker att våra spanska är urbra, klassiskt försäljningstrick, och det slutar till slut med att David köper en fin halsduk i dova regnbågsfärger och Súsanna en gul avlång bordsduk med mayastjärnor och i massa olika färgade mönster. Både kunder och köpare är nöjda med affären.
Efter vårt goda inköp och det goda kaffet vill vi upp på den kullen med namnet Cerra de La Cruz, som ligger strax norr om staden. Men det är inte helt enkelt att hitta upp dit och bland annat hamnar vi på en blindgata med en gullig mormor och ett barn. De går hand i hand och skrattar när de kommer på att de är på en blindgata. När vi tar foton av färgade husen längsgatan skrattar de än mer och vinkar till kameran. När vi väl kommer upp på kullen är det sååååååå vackert! Så fridfult och bara så värt!
Vi sitter länge och bara tittar på den stora vulkanen, röken som kommer från berget under vulkanen (någon som eldar därborta i fjärran?) och över staden Antigua som nu ser så liten ut där under våra fötter. Utspridda på kullen sitter en handfull andra personer och någon försäljare står vid en vagn. Pratet handlar om orättvisor, att normalisera att det är ok at vara snål, tiggeri, om att vi ska göra massa resor hela livet och ha projekt - livet ler, tycker Súsanna.
Vi sitter länge och bara tittar på den stora vulkanen, röken som kommer från berget under vulkanen (någon som eldar därborta i fjärran?) och över staden Antigua som nu ser så liten ut där under våra fötter. Utspridda på kullen sitter en handfull andra personer och någon försäljare står vid en vagn. Pratet handlar om orättvisor, att normalisera att det är ok at vara snål, tiggeri, om att vi ska göra massa resor hela livet och ha projekt - livet ler, tycker Súsanna.
Efter gårdagens succé kan vi inte låta bli att köpa mango när vi träffar på en mangoförsäljare. Denna gång är mangon god, men inte fantastisk! I en liten Jade-butik får vi se hur smeden lyser igenom stenarna och hur kreativ man kan vara. Tyvärr är smyckorna över vår budget.
Vi tar sedan ut pengar och köper bussbiljetter till den lilla staden Flores, dit vi ska på lördag. Vi har ett längre tag letat efter en bra ryggsäck då våra medhavda extra-ryggsäckar är lite för små för handbagaget egentligen. I en liten och annorlunda butik längs en av Antiguas smala gator hittar vi äntligen vad som ska blir vår rygga - en ryggsäck gjorda av återanvända tyger av ett familjeföretag - bättre kan det inte bli! Eller visst kan det, ryggsäcken är ju gul - Súsannas favoritfärg!
Hemma fördrivs kvällen med bloggandet - inte mycket kvar av resan och många bloggar ligger fortfarande och väntar på att bli publicerade.
 |
| Denna mysiga syn finns redo att ta emot en när man stiger ut från hotellet! |
 |
| Perfekt slitenhet! |
 |
| David hänger i ett gammalt vaskeri |
 |
| Mysig vy från tvätteriet |
 |
| Fin skylt! |
 |
| Antiguas gator är drömmen |
 |
| Fin leksaksaffär |
 |
| Mysig inredning i klädaffären |
 |
| Innegården |
 |
| En bar-bild som vill något |
 |
| Här ska maten intas.... |
 |
| I väntan på lunch så tas det massor av inspo-foton |
 |
| Däck-stol |
 |
| Hungrig man |
 |
| Cool lamphängare |
 |
| Snacka om LYCKA! |
 |
| NOM NOM NOM NOM !!!!! |
 |
| Leksaksparadiset |
 |
| Keramik-inspo |
 |
| Súsanna testar traditionella kläder |
 |
| Inte lätt att ha stort huvud |
 |
| Mysig café-inredning |
 |
| Fika-gänget på Cafe La Parada |
 |
| ... och Súsanna |
 |
| Antiguas gator med vulkanen "Volcan de Agua", Vattenvulkanen i bakgrunden |
 |
| Kaffe intas |
 |
| Eller hur??? |
 |
| All den här färg gör en urlycklig |
 |
| NJUT! |
 |
| Gubbe på tur |
 |
| På väg upp på en av stans kullar för att få lite fina vyer över staden |
 |
| Cameran var glödhet av allt klickande - men vi kunde inte få nog! |
 |
| En drömsk trädgård |
 |
| Och en kämpe Monstera! |
 |
| Livets goda! |
 |
| Antigua sett från Cerro de La Cruz |
 |
| Grönt och blått |
 |
| Någon eldar halvägs upp i vulkanen |
 |
| Visst är det en drömsk syn - vi var kvar i eeeeevigheter |
 |
| Spexaren kunde inte hålla sig från att spexa på trappans runda kanter på väg ner |
 |
| Pricken över i:et |
 |
| Selfie med blommor |
 |
| Välkomna ner såg vi att nu hade vulkanen fått en hatt :) |
 |
| Hästvagn |
 |
| Huvudrätten på The Food Company levererade tyvärr inte helt, men sidorätterna var grymma! |
Vi valde att förlänga vårt upphåll i Antigua med en dag pga att staden är heeeeelt fantastiskt, med sin charm, lugna tempo och vad som känns som trygghet. Men detta gör att vi fredagmorgon efter frukosten måste byta rum eftersom vårt rum är uthyrt till några andra. Efter vi har packat och flyttat några meter bort så drar vi till "vårt" älskade tacoställe Doña Lupita för lite billig njutning.
Sedan är det plötsligt och spontant dags för David att gå till frisör - senast vi var hos frisören var i La Paz i Bolivia, där besöket milt sagt var en upplevelse. Frisörsalongen i La Paz var ju i en (typ) källare där hela stora släkten (mamma, moster, mormor och diverse barnbarn) vistades. Allt medan de som klippte oss såg på spanska såpopearor medan de kilppte oss. Efter klippningarna blev vi såklart stylade efter deras såpopera-idoler, vilket kanske inte var vår dröm!
Denna gång är frisörsalongen betydligt mera modern. Klipperskan är snäll och frågar hur David vill ha håret. Súsanna får förklara hur det skal vara långt på toppen och kort i sidorna. Ett-två-tre så är klippningen i gång. Medan Súsanna väntar så observerar hon att alla affischer i rummet som visar olika frisyrer är av vita tjejer - det är inte en reklam som har en kvinna med Sydamerkansk ursprung på. Klipperskan är duktig och Davids frisyr ser jättefin ut, fast den inte är klar ännu. Mitt i klippningen så insisterar dock plötsligt klipperskan på att få klippa lite av håret på toppen av huvudet, för att få allt lite mer jämnt. Súsanna säger spontant nej, men efter mycket om och men så får hon tillstånd att klippa lite. Och nu vänds allting 180 grader... David hår börjar mer och mer återigen likna de där figurernar från såpoperan i Bolivia och Súsanna ser på hans ansikte att han blir mer och mer förtvivlad, utan att han för den skull säger något.
Efter klippningen stormar David ut från stället så Súsanna får betala för sedan att följa efter honum. Han har insett resultatet och inser att han nu har en av kontinentens fulaste frisyrer. David går med stormsteg, han vill bort från frisören, och vill nästan gråta så missnöjd han är. Súsanna tänker mest på bloggen och vill ta ett foto på David i nya frisyren och denna slitna miljö, men innan hon hinner få upp kameran så har David ruffsat till sitt hår. Det visar sig som tur är att håret inte var så hemskt tokigt klippt som han trott, mest var det stylingen som inte var 100 %. Tur man kan skratta åt detta i efterhand!
Vi går in på Museo de Arte Colonial som har gratis inträde. Det är en fin byggnad med hur många konstverk som helst. De allra flesta har prismärken på sig och det är inte backpackervänliga priser om man säger så. Vi glider runt i någon timme och ser underbart fina konstverk. Tyvärr var det fotoförbud så det finns ingen dokumentation från rundturen.
Efter besäket blir det återigen dags för ett såkallat "treat". Vi köper choklad på Chocolate La La, som ska ha bästa chokladen i stan (jepp, allt det bästa i stan ska provas...). Eftter detta, på väg mot vårt kaffeställe där vi ju tidigare druckit "stans bästa kaffe", Cafe La Parada, kommer ett gäng skolflickor fram mot Súsanna och frågar om de kan ta en "groupie" med henne. Detta kan låta konstigt, men i deras ögon är Súsanna en jätte :-) Hoppas att de fick en skojig bild! Vi slår oss ner i kyrkoparken med vårt chocklad och kaffe. Vi har verklien blivit bra på att chilla och ta oss tid att bara sitta, inga stressande mobiltelefoner här inte.
Vid middagstid går vi sedan till en av de gator som leder till stora torget, vilket även är i närheten av vårt hotell. Där är nämligen ett 20-tal bås som säljer alla sorters spännande mat. Det är mycket folk som äter sötsaker, middag eller som bara hänger på gatan och njuter av stämningen. Vi äter någon sorts tjockt bröd, tacos, churros (utan fyllnd men ändå sååå goda) och en dessert som smakar
sådär. Vi köper även lite av vårt standardsnack: skivad mango. Som vi älskar folkfester på gatan - det ger maten verkligen något helt extra. Vi stannar kvar och bara njuter ett bra tag innan vi går hem till hotellet, som ju bara ligger tre gator bort.
 |
| En ampeliljedröm |
 |
| Eller hur!? |
 |
| Måste vara så ampeliljen är tänkt att leva |
 |
| Ampe-bebis |
 |
| David med vatten, kaffe och gröt |
 |
| Häng-rummet på hotellet |
 |
| Svårt att hålla sig borta från Doña Lupitas taqueria |
 |
| Varje tugga är rent njut - speciellt om man ber om "extra spice"! |
 |
| Stiligt! |
 |
| DIY inspo |
 |
| Full fart på stan |
 |
| Kaffe på stan i vanlig ordning |
 |
| NOM är ordet! |
 |
| Cafe La Parada levererar åter i dag |
 |
| Mys på torget |
 |
| En man som tar selfie? |
När vi fått bekräftat att allt är som sig bör så köper vi en kaffe på Unión Café Antigua, som ligger på samma gata som busstället och som har en enormt mysig aura. Det är en tjej från Denver i USA som jobbar på caféet, hon driver även en organisation i Guatemala. Hon berättar att hon har bott i Antiuga ett längre tag och att hon älskar stämningen, klimatet och staden. Det är tydligen många amerikaner som flyttar till Guatemala för att "downshifta" och ägna sig åt att dyrka jorden osv. En kund som kommer plötsligt in på caféet frågar hur högt som helst "Oh my god, you guys have bulletproof coffe?". Tydligen någon verkligen är gott, men som vi aldrig hört talats om. Till vårt kaffe köper vi hummusmacka med morötter. När vi sitter och äter mackan på torget kommer en man och ber om att få växla en dollar. Vi ger honom en dollar och säger att det är lungt. Kort därefter kommer två personer på cykel och frågar vad han ville. Vi berättar vad han har sagt och då säger de att vi har blivit lurade - att han tydligen glider runt till alla och frågar detta. Vi låsats blir upprörda, men egentligen tänker vi "det är ju bara en dollar".
Tillbaka på hotellet checkar vi ut och går sedan til en eko-lördagsmarknad som Súsanna läst om. Den ska ligga på en farm lite söder om Antigua och ska vara rätt hipstig och mysig. Det är en bit att gå och det är vääääldigt varmt i dag. När vi kommer fram till marknaden på Caoba Farms, är det full med mäniskor och musiken fyller atmosfären med good vibe. Stället ligger i utkanten av staden, så det gick bra att sig dit till fots.
Maknaden är verkligen fylld med dessa miljö-migranter som tjejen på fiket pratade om - den typiske personen på maknaden är en amerikan som emigrerat till Guatemala för att leva lite mer avslappnat. Dessa besöker nu denna söndagsmarknad iklädda linne, tatueringar och med en solbränd hy säljer syltade rödbetor vilket är hans/hennes nya passion. Att tillägga är såklart också att deras fingrar är helt röda av nya passionen. WHAT'S NOT TO LOVE? Känns mer som att man är i ett hipster-mecca än i utkanten av en liten stad i Centralamerika....
För att handla på maknaden så måste man köpa något som kanske kan kallas för pengabiljetter, vilket är eventets betalmedel. Vi köper några sådana och handlar sedan en liten vego-sushi som första matintag. När vi sedan hittat perfekta sittplatsen med vy över mysigheten i en perfekt hemmagjord soffa så kan vi inte låta bil at köpa oss lite god pizza av allra bästa hipster-typ. Till maten intas det spicy bloody mary samt Michelada (extra spicy) och kunskapsmässigt försöker vi läsa en Guatemalansk feminisk tidning med namn La Cuerda som har överskriften "La fuerza de las mujeres". Den är dock lite för svår för oss, men några rubriker kan vi åtminstone förstå.
Efter en stund sätter det sig två snubbar från Kanada vid vår myshörna. David får nästan direkt i uppgift att ta en bild av dem i denna mysiga omgivning. Efter detta så faller vi snabbt i prat med de båda killarna som är här på en långhelg från Kanada. Vi är lit chockade, då vi kanske inte tänkt på Guateala som ett weeked-resmål. De jobbar i vilket fall ihop och har varit på många resor under deras vänskap, t.ex. var de på Island en vecka för något år sedan. De är båda ursprungligen från Indien och de pratar om hur sjukt de tycke det var att i "världens minsta håla på Island" hitta ingredienser till indisk mat. Att flytta från centrala Indien till Kanada var tydligen lite intressant med tanke på väder, och den ena snubben pratar om hur han gick frånatt ha ett bott där 50 grader inte var onormalt till att bo i ett land med minusgrader. Vi pratar länge om klimat i Sverige, Kanada och Central Amerika. Och om att det på något sätt känns så sjukt att man från Kanada kan åka på en långweekend till Guatemala. Ena killen har hela sitt liv varit vegetarian och naturligvis så pratar vi en hel del om hur mycket vegetarisk mat som alltid finns, fastän folk ofta säger att det är omäjligt att hitta vegetarisk mat i Sydamerika. Killarna är sjukt snälla och vi drickar en och annan öl, medan vi pratar. Då ena killen har varit och köpt in öl har han med siga lite gula blommor som smakar som rädisor som han plockat vid kanten av det närbelägna fältet - tydligen kände han igen dem från Indien. COOLT! Alla öl som säljs är såklart hipstriga och en av de riktigt goda är en hasselnötsöl som David dricker.
Egentligen var meningen att bara stanna på marknaden någon timme, men nu när vi haft så trevligt så har vi glömt bort klockan som närmar sig 16:00 och det är nu verkligen dags att röra sig mot staden för att handla in snacks till resan innan vår buss ska avgå. Efter många timmar med god öl och bloody mary är vi lite tipsy och detta resulterar i att vi köper lite väl mycket snacks på affären tvärs över gatan från hotelle, hehe.
Maknaden är verkligen fylld med dessa miljö-migranter som tjejen på fiket pratade om - den typiske personen på maknaden är en amerikan som emigrerat till Guatemala för att leva lite mer avslappnat. Dessa besöker nu denna söndagsmarknad iklädda linne, tatueringar och med en solbränd hy säljer syltade rödbetor vilket är hans/hennes nya passion. Att tillägga är såklart också att deras fingrar är helt röda av nya passionen. WHAT'S NOT TO LOVE? Känns mer som att man är i ett hipster-mecca än i utkanten av en liten stad i Centralamerika....
För att handla på maknaden så måste man köpa något som kanske kan kallas för pengabiljetter, vilket är eventets betalmedel. Vi köper några sådana och handlar sedan en liten vego-sushi som första matintag. När vi sedan hittat perfekta sittplatsen med vy över mysigheten i en perfekt hemmagjord soffa så kan vi inte låta bil at köpa oss lite god pizza av allra bästa hipster-typ. Till maten intas det spicy bloody mary samt Michelada (extra spicy) och kunskapsmässigt försöker vi läsa en Guatemalansk feminisk tidning med namn La Cuerda som har överskriften "La fuerza de las mujeres". Den är dock lite för svår för oss, men några rubriker kan vi åtminstone förstå.
Efter en stund sätter det sig två snubbar från Kanada vid vår myshörna. David får nästan direkt i uppgift att ta en bild av dem i denna mysiga omgivning. Efter detta så faller vi snabbt i prat med de båda killarna som är här på en långhelg från Kanada. Vi är lit chockade, då vi kanske inte tänkt på Guateala som ett weeked-resmål. De jobbar i vilket fall ihop och har varit på många resor under deras vänskap, t.ex. var de på Island en vecka för något år sedan. De är båda ursprungligen från Indien och de pratar om hur sjukt de tycke det var att i "världens minsta håla på Island" hitta ingredienser till indisk mat. Att flytta från centrala Indien till Kanada var tydligen lite intressant med tanke på väder, och den ena snubben pratar om hur han gick frånatt ha ett bott där 50 grader inte var onormalt till att bo i ett land med minusgrader. Vi pratar länge om klimat i Sverige, Kanada och Central Amerika. Och om att det på något sätt känns så sjukt att man från Kanada kan åka på en långweekend till Guatemala. Ena killen har hela sitt liv varit vegetarian och naturligvis så pratar vi en hel del om hur mycket vegetarisk mat som alltid finns, fastän folk ofta säger att det är omäjligt att hitta vegetarisk mat i Sydamerika. Killarna är sjukt snälla och vi drickar en och annan öl, medan vi pratar. Då ena killen har varit och köpt in öl har han med siga lite gula blommor som smakar som rädisor som han plockat vid kanten av det närbelägna fältet - tydligen kände han igen dem från Indien. COOLT! Alla öl som säljs är såklart hipstriga och en av de riktigt goda är en hasselnötsöl som David dricker.
Egentligen var meningen att bara stanna på marknaden någon timme, men nu när vi haft så trevligt så har vi glömt bort klockan som närmar sig 16:00 och det är nu verkligen dags att röra sig mot staden för att handla in snacks till resan innan vår buss ska avgå. Efter många timmar med god öl och bloody mary är vi lite tipsy och detta resulterar i att vi köper lite väl mycket snacks på affären tvärs över gatan från hotelle, hehe.
 |
| Vilka färger!!!! |
 |
| Marknaden på Caoba Farms |
 |
| Musiken gör stämningen drömme. OBS observera fågelns som är gjord från ett gammalt däck. |
 |
| Många goda såser att välja på! |
 |
| David i myshörnan |
 |
| Ölförsäljning vid kreativt bord! |
 |
| Fina fruktdekoratoner |
 |
| Hur fin som helst! - vi STORTRIVS här! |
 |
| Ekologisk odling |
 |
| Pizzaria |
 |
| Fin grill |
 |
| En drömsk och mycket spicy bloody mary |
 |
| Pizza, feminist tidning och bloody mary - NOM! |
 |
| Vi måste verkligen göra en sån här grill! |
 |
| David i myshörnan |
 |
| Myshörne-inspo! |
Hur som helst, innan vi hinner sätta igång med allt så blir vi "fångade" av kvinnan som vi kommer ge namnet Parakit 2.0 (Parakit 1.0 träffade vi i Cuszo innan vi skulle på utflykt till Machu Picchu - vi minns väl alla den legendariska fransen om Aguas Calientes: "something about hot water").
Parakit 2.0 är pensionär, skotsk och har rest överallt. Hon kom till Antigua i går och pratar om att sängen på hotellet är för hård. Hon berättar vidare att på en av sina resor (Jamaica?) har hon fått in en vidrig, lång, mask i benet (denna kom troligen in i foten/benet pga att hon måste ha klivit i "dogshit" med sina vattenskor = upplösta, mjuka fötter och öppna porer). Masken är dödlig, men läkarna hann tydligen söva den och nu ligger den och sover i hennes kropp. Hon visste inte om den möjligen skulle vakna till liv en dag - så OTROLIGT obehagligt, men vi vet inte om man ska ta det hon sade med en nypa salt (man kan ju för hennes skull alltid hoppas...)
I förbifaren nämner vi med ett tillfälle att man måste ha bevis för att man är vaccinerad mot Gula Febern för att komma in i Nicaragua - eller att vi åtminstone blev checkade för detta. Efter denna information blir hon otroligt nyfiken på våra vaccinationskort eftersom hon ska till Nicaragua med ett bussgäng och hon inte har tagit Gula Feber - vaccinationen. Hon vill se hur stämpeln ser hur så att hon kan fake:a sin vaccination... När hon ser stämpeln säger hon att det inte blir några problem. Klockan tickar under samtalet och medan vi gör "aha" ljud och packar ner allt så berättar kvinnan om sin son, om Danmark, om att hon har ont i ryggen och om att hon har varit i Asien en hel del.
I sista sekund innan bussen tutar utanför köper David ett par billiga hörlurar av mannen i receptionen - han har spanat på dessa under hela veckan, men inte förrän nu, under stor press, vågade han slå till. Bussen tutar utanför och då vi kommer ut med väskorna blir de slängda upp på taket av bussen - de blir inte spända fasta innan vi har hämtat upp alla 8 folks som ska med - inte just Súsannas favoritsituation att sitta i en buss ovetande om vårt bagage ens är kvar...
När alla är upplockade och väskorna som tur är är fastspända så skumpar bussen (bokstavligen skumpar) mot Guatemala City. I bilen finns ett norskt par i 20-årsåldern, som Súsanna pratar med. Tjejen gör utbyte i Antigua och killen är musiklärare på Gotland. De ska till Belize. De har köpt den billigaste bussen dvs den såkallade ECOBUSSEN (märkligt namn). David sitter tyst medan Súsanna pratar med dem. I hans huvud tänker han bara 'oh boy - snälla snälla inte säg ni köpt ecobussen...'. David har som ni vet ju blivit en mästare på research av hotell, resturanger och bussar och han vet vid det här läget att Ecobussen inte är något man ens önskar sin värsta fiende... den har inte ens toalett...
När alla är upplockade och väskorna som tur är är fastspända så skumpar bussen (bokstavligen skumpar) mot Guatemala City. I bilen finns ett norskt par i 20-årsåldern, som Súsanna pratar med. Tjejen gör utbyte i Antigua och killen är musiklärare på Gotland. De ska till Belize. De har köpt den billigaste bussen dvs den såkallade ECOBUSSEN (märkligt namn). David sitter tyst medan Súsanna pratar med dem. I hans huvud tänker han bara 'oh boy - snälla snälla inte säg ni köpt ecobussen...'. David har som ni vet ju blivit en mästare på research av hotell, resturanger och bussar och han vet vid det här läget att Ecobussen inte är något man ens önskar sin värsta fiende... den har inte ens toalett...
Efter en skumpig resa ute på bergsvägar mot Guatemal City så kommer vi (och våra väskor) fram i en bit till busstationen där vårt bussbolag håller hus (ni minns väl att på många ställen i Sydamerika är det mer normalt att varje bussbolag har en egen station än att det finns en central). Det är mörkt och ser rätt så skumt ut. Han som kört oss från Antigua säger till oss att vi ska vänta inne på stationen, då det inte är supertryggt utanför. Det är lätt att tro honom, om man säger så.
Stationen är liten och har den klassiska "Concordia känslan" (en känsla vi fick då vi väntade oå en buss i Argentinska staden Concordia - typ att det känns för konstigt för att vara sant - för filmlikt med sin slitenhet och vår "hej kom och hjälps oss"-aura). David har läst att det ska finnas en restaurang på stället, men det enda som finns är några urtida godismaskiner. Vi hittar två stolar och slår oss ner med benen över våra ryggsäckor så att ingen tar dem. Samtidigt så tuggar vi våra tuggummkulor, som vi köpt i automaten och väntar spänt på om vi ska komma med bussen även denna gång. Som så många gånger förr så sitter man med lite oro i magen när man är de enda turisterna.
Stationen är liten och har den klassiska "Concordia känslan" (en känsla vi fick då vi väntade oå en buss i Argentinska staden Concordia - typ att det känns för konstigt för att vara sant - för filmlikt med sin slitenhet och vår "hej kom och hjälps oss"-aura). David har läst att det ska finnas en restaurang på stället, men det enda som finns är några urtida godismaskiner. Vi hittar två stolar och slår oss ner med benen över våra ryggsäckor så att ingen tar dem. Samtidigt så tuggar vi våra tuggummkulor, som vi köpt i automaten och väntar spänt på om vi ska komma med bussen även denna gång. Som så många gånger förr så sitter man med lite oro i magen när man är de enda turisterna.
Någon timme senare som kommer äntligen bussen. För att gå på skal man igenom en stor kontroll och alla väskor ska igenom en scannare. Vi är inte många som ska med bussen, cirka 10-15
pers. Det blir tyvärr ingen sömn på bussen den natten, då bussen är iskall och skumpar som en galning. Sätena är även upprätta och det enda som tröstar en är tanken på de unga norskarna som tog det än billigare alternativet. Vi ska vara framme runt 08:00, men redan kl 06:00 skriker de om att vi är framme vid ändhållplatsen. Vi är inte alls redo att hoppa av och får i fullständig panik ta på oss skor, packa väskor och ta med våra uppblåsta nackkuddor under armen. Det visar sig att ska man till gamla delen av Flores, som ligger ute en ö (med broanknytning), så måste man ta en taxi från denna gråa plats som vi landat på. David är lite i chock och undrar starkt varför detta inte stod på nätet.
Som tur är har vi lite cash i fickan och det finns många taxibilar med sugna chaufförer. Som vanligt känns allt lite läskigt och helskumt, men bilen vi väljer kör oss till vår hotell utan problem. Vi har bokat hotellets dyraste rum pga att detta var det enda ok som var ledigt och vi inte vågade chansa på något annat pga vår rädsla för malaria. Mannen i receptionen säger dock att vi inte får komma in på vårt rum inte är förrän kl 10:00. Det kommer andra gäster som också var på bussen och de får gå in på deras två rum som står redo (på insidan gör detta oss galna efter vår sömnlösa natt). Efter 1,5 h i receptionen där vi trycker ihop oss på veloursofftan beslutar vi oss för att lämna väskorna i receptionen och gå ut för en promenad och se om vi hittar något ställe med god frukost.
Vi möts av en lugn och stilla morgonidyll, nu när solen gått upp. Flores är hur fint som helst med vattnet och alla färglada hus och gröna växter. Vi passerar en del folk som är ute på tur, springrundor osv. Flores ligger i Petén-området i Guatemala och den äldre delen av staden som vi bor i ligger i den vackra Itzásjön. Högst uppe på kullen ligger en kyrka som redan tidigt denna är fullsatt med folk. Vyerna är fantastiska från denna plats.
Vi hittar som tur är ett underbart frukostställe vid vattnet och beställer in ägg, pankakor, bananer och you name it. Maten smakar så gott, kaffet är underbart och runt om oss är det helt och hållet som något slags paradis. Allt detta gör att vi glömmer att vi just haft en sömnlös natt och egentligen mår piss. Nu mår vi ju bra! Vi kan inte låta bli ta in en extra kopp kaffe innan vi drar vidare för att inspektera mer av staden. På vägen tillbaka till hotellet så köper vi bussbiljetter til Bacalar i Mexico, en färd som ska gå genom Belize. Snabba ryck och god framförhållning som gäller!
Som tur är har vi lite cash i fickan och det finns många taxibilar med sugna chaufförer. Som vanligt känns allt lite läskigt och helskumt, men bilen vi väljer kör oss till vår hotell utan problem. Vi har bokat hotellets dyraste rum pga att detta var det enda ok som var ledigt och vi inte vågade chansa på något annat pga vår rädsla för malaria. Mannen i receptionen säger dock att vi inte får komma in på vårt rum inte är förrän kl 10:00. Det kommer andra gäster som också var på bussen och de får gå in på deras två rum som står redo (på insidan gör detta oss galna efter vår sömnlösa natt). Efter 1,5 h i receptionen där vi trycker ihop oss på veloursofftan beslutar vi oss för att lämna väskorna i receptionen och gå ut för en promenad och se om vi hittar något ställe med god frukost.
Vi möts av en lugn och stilla morgonidyll, nu när solen gått upp. Flores är hur fint som helst med vattnet och alla färglada hus och gröna växter. Vi passerar en del folk som är ute på tur, springrundor osv. Flores ligger i Petén-området i Guatemala och den äldre delen av staden som vi bor i ligger i den vackra Itzásjön. Högst uppe på kullen ligger en kyrka som redan tidigt denna är fullsatt med folk. Vyerna är fantastiska från denna plats.
Vi hittar som tur är ett underbart frukostställe vid vattnet och beställer in ägg, pankakor, bananer och you name it. Maten smakar så gott, kaffet är underbart och runt om oss är det helt och hållet som något slags paradis. Allt detta gör att vi glömmer att vi just haft en sömnlös natt och egentligen mår piss. Nu mår vi ju bra! Vi kan inte låta bli ta in en extra kopp kaffe innan vi drar vidare för att inspektera mer av staden. På vägen tillbaka till hotellet så köper vi bussbiljetter til Bacalar i Mexico, en färd som ska gå genom Belize. Snabba ryck och god framförhållning som gäller!
 |
| Solen går upp i Flores |
 |
| Fina färger i solskenet |
 |
| Exotiskt! |
 |
| Kokusnötter |
 |
| Folk från andra sidan glider in till Gamla Flores |
 |
| Mer grönt till folket |
 |
| Sorry för spam! |
 |
| Twins! |
 |
| Varför göra det platt, färglöst och ospännande när man kan få allt? |
 |
| drömsk morgon! |
 |
| The house of a plant lady |
 |
| Ett stk liten resenär |
 |
| Fina bläckfisksdekorationer |
 |
| Hur scharmiga är inte dessa båtar!? |
 |
| Not all who wander are lost... |
 |
| En ö i Itzásjön |
 |
| Klassisk Floresbåt |
 |
| Andra sidan (den sidan som inte har bro) |
 |
| Fiskar |
 |
| Hund i fönster |
 |
| Mer ö |
 |
| Mer båt |
 |
| Blått är flott |
 |
| Växtinvasion |
 |
| Fina färger och växter |
 |
| Nurr |
 |
| ALTO |
 |
| La luna |
 |
| Streets of color |
 |
| Mysstämning |
 |
| Mayakultur |
 |
| Kyrkan är populär |
 |
| Vyn från kyrkan |
 |
| Resenären |
 |
| Vitt träd |
 |
| På väg ner |
 |
| Den enda som inte är i kyrkan |
 |
| Parkering |
 |
| Växter |
 |
| Grönt och fint |
 |
| Våra drömmars dörr |
Efter att ha sovit några välförtjänta timmar så vaknar vi tidigt på eftermiddagen. Efter att ha gjort lite sedvanlig research så tas beslut om att köpa "soluppgångsbiljetten" till gamla Maya-staden Tikal. Vi hade redan innan bestämt att vi ville besöka Tikal, men var lite osams om vi skulle åka på soluppgågnsturen, då denna kostade mer än de andra turerna senare under dagen och innebär att vi blir uppplockade av minibussen kl 03:00 på natten... Men, som vi sammanfattar beslutet att ta den tidiga turen med, så "är det bra att leva lite"!
03:00 - biljetterna till Tikal innhandlas således i receptionen, där vi också får instruktioner om turen. Priset är 100 quetzales per person (pengarar i Guatemala har sitt namn efter den vackra, sällsynta och mytomspunna fågeln Quetzal). Vi drar ut på Flores gator där vi går runt och tar en massa bilder. Dessutom så köper vi i den lilla öns enda lilla matbutik ett blytungt, långt "bananbröd" och ett paket mjukost, vilket vi kan ha till frukost och dessutom ha med under turen.
Till kvällsmat blir det ställe nummer tre på Davids matställelista: en restuarang en våning upp med en terass unde tak och med vyer över sjön och den fina solnedgången. Detta blev ett riktigt bra val eftersom vi får DRÖMSK MAT i form av smaksiga grillade grönsaker så som morot, potatis, aubergin, squach och svamp – allt i tunna skivor – tur att vi har köpt oss en mandolin i Sucre, Bolivia) och vegopizza med kronärtskocka. Till den fantastiska maten så dricker Súsanna en mojito för enbart 10 quetzales enligt kvällens rabatt! Woh! David tar en kall Gallo, Guatemalas öl. Det är en fantastisk vy och stämningen är i topp - vilket drömställe! När vi glider hem har vi 5 timmar på oss innan det är dags att gå upp igen för att bege oss mot Tikal i gryningen... spännande....!
 |
| Alla städer borde ha lyktor |
 |
| Fint vägtryck |
 |
| Strandprommenad |
 |
| Sista turen innan solen går ner |
 |
| Samma ljus som i bibeln? |
 |
| Dagens sista båt |
 |
| Mer från fantastiska stället |
 |
| Så kan man också använda sina pallar |
 |
| Nom nom |
 |
| GUUUU SÅ GOTT! |
 |
| Pizza time! |
Shuttlebussen rullar inn och stannar utanför hotellet och vi hoppar på. Det är redan folk på bussen och innan vi beger oss ur Flores så stannar vi vid tre andra hotell/vandrarhem. Vid sista stoppet hämtar vi upp tre småtjejer (ca 17 år) som alla är klädda i matchande kläder: korta jeansshorts, t-shirt och kepsar. Alla har de också plattat utslättp hår och tillsammans ser de ut som en treenighet.
Vi sätter på en podcast och blundar en stund, men väcks av strama lukten som kommer av att treenigheten sprayar myggmedel i bussen så alla börjar hosta. Eften ungefär en timme så stannar bussen i mörkret. Vi ska ut och stämpla våra biljetter i ett litet hus och sedan kör vi vidare en bit. När vi alla kliver av är det kolsvart och väldigt tyst, inga ljud från djur på denna plats än så länge.
Guiden som har suttit brevid chaffören passar på att säga till treenigheten och alla oss andra att ska vi använga myggspray så måste vi göra det utomhus för att han är allergisk. Det syns att treenigheten skäms lite, men ledaren i gruppen räddar det med att kommentera på våra outfit på svenska (herre, de är tydligen svenskar!!!!). Hon säger "åhhhhhh, kolla de har regnjacka, så bra klädda de är - inte som vi som bara tog på oss detta"..... även fast vi alla vet att deras synkade outfit är väldigt väl genomtänkta, bara med ett annat syfte än våra heltäckande kläder!
Vi blir ledda in i ett stort strömlöst hus där vi i mörkret har möjlighet att köpa regnponchos, mackor och kaffe. Vi slår till på två koppar kaffe och ett toalettbesök. Känslan av att vara ute i jungeln och speciellt på en kolsvart toalett i mörker är lite kittlande, men efter att vi har fått våra dykcertifikat så känner vi att vi kan klara av allt! Dessutom så har vi ju ficklampor på mobilerna så att vi kan scanna omgivningen för inbillade spindlar osv.
När alla har fått handla från det skrala utbudet så vandrar vi efter guiden ut på en bred stig samtidigt som vi lyser med våra telefoner. Det är väldigt häftigt för vi hör inga andra ljud än de som resegänget gör. Fascinerande att få känna naturen på så nära håll och ströva runt som en flock artiga apor. Tyvärr är en det "storstadstörning" av njutningen i och med att treenigheten som går precis bakom oss pratar och skrattar och är högljudda. Just som de börjar blir slut på samtalsämnen som om "uhhh så läskigt", "oj så mörkt" och "gu så bra vi tog denna tur" så räddar ledaren gänget genom att lysa på Davids fötter och säger "måste man köra ner byxorna i strymporna" och sen skrattar alla tjejerna... "Herre guuuuuud", tänker vi båda som inte gjort något för att dölja att vi är svenskar och till och med denna gång faktiskt pratat svenska oss emellan medan vi promenerat. De skrattar och just som vi tror att de har tröttnat på byxorna så säger den "lilla" i gänget som vi gissar försöker att göra sig ett namn - ”asså....jag kan inte sluta tänka på de där strumporna!”. Nu pallar David inte mer med dessa små brats som sabbar vår djungeluppleelse och han vänder sig därför snabbt och säger: "dags att börja skämmas gumman!" Lilla tjejens leende fryser til sten och hon dör inombords. Vi pallar inte bry oss mera och fortsätter gå... bakom oss hör vi ledaren i gruppen försöka rädda situationen genom att säga "typiskt att de som vet hur man ska klä sig för en djungeltur är svenskar" ....vi undrar fortfarande hur hon resonerar när hon säger det, men något behövde hon säga :-)
Nu när David sagt ifrån så har treenigheten sänkt sitt ljud med flera decibel. Det är mörkt och tyst och skönt. Efter en stund stannar guiden framför några stenruiner för att visa oss hur nationalfågeln Quetzal låter. Han klappar och templen med dess trappor omformar ekot av hans klappningar till vad som tydligen är ett quetzal-ljud. Det låter som ett ekande klapp med en liten vissling. Quetzalfåglarna är förövrigt mycket ovanliga i Guatemala. Namnet Tikal betyder enligt guiden "Place of Voices" och "Place of Tounges" och han berättar att det fortfarande finns massvis med mayaättlingar och att de talar 23 olika mayaspråk. Här förstår vi bättre hur vi kunde ha köpt en mayaskål som var gjord för 70 år sedan!
Guiden petar också inn i en håla där en tarantula bor, och lyser med sin lampa. Eftersom guiden sett tarantulan krypa in i hålan så håller han på ett tag med att försöka locka ut den. Den kommer inte ut men han visar oss att vi kan se den om vi tittar ned i hålan. Just som vi sett tarantulan så flyger en insekt in i Davids ansikte och han var så spänd av tarantulan att han börjar flaksa som en galning och gör alla andra rädda.
Vi kommer efter ungefär 15 minuters promenad efter den breda jordstigen med många stora synliga rötter fram till pyramiden som vi ska upp för och bevittna soluppgången. Den är 70 meter hög och för att komma upp i den får vi gå många trappsteg. Mayafolket som bodde här har tydligen byggt mängder med pyramidtempel i omgivningarna, vilka man efter återupptäckandet namngivit med romerska siffror.
Innan vi går upp i pyramiden med namnet Temple IV påminner guiden oss om att vara tysta när vi kommer upp till toppen. Det finns tydligen många som vill sitta och meditera när solen går upp. Det gäller verkligen att inte titta för mycket nedåt medan vi sakta kliver upp för de långa trapporna. Väl uppe ser vi jättelångt över regnskogen - det är mörkt och nästan inga ljud hörs! Vi sätter oss på pyramiden och stirrar ut över trädkronorna. Som vi sitter där börjar det är regna - sakta dripp dripp dripp.... nu är vi glada för våra regnjackor!
Det blir allt ljusare och ljusare, och medan ljuset kommer så blir ljuden från djur i djungeln också fler och fler. Lite apor och sådant hörs, men inga djur syns. Orsakat av den tunga dimman så ser vi tyvärr inte solen gå upp, men i dagsljuset så det vi tre pyramider - en vy som också är använd i Star Wars episode IV: A New Hope, där Tikal ska föreställa planeten Yavin. Fastän vi inte får den otroliga soluppgång som vi hade biljett till, så är det en fantastisk vy ändå. Det är även en väldigt lugnande känsla med alla ljud som väcks till liv i och med ljuset.
När vi kommer ner från pyramiden igen så får vi ett kort föredrag av guiden om Tikal. Tikal var en stor mayastad mellan ungefär år 600 före Kr. och 900 efter Kr. Guiden berättar att mayastaden gick under för att folket överutnyttjade naturen. Mycket intressant! Staden låg sedan glömd i hela 900 år innan den blev återfunnen. På 1900-talet började arkeologer att ta fram staden. Det var främst folk från University of Pennsylvania som gjorde utgrävningen med grävmaskiner och andra "stora verktyg" under den första tiden. Hur som helst, efter att staden år 1979 kom på UNESCOs lista över väldsarv så måste all utgrävning göras för hand och det tar jättelång tid - största problemet enorma rötter från träd. Guiden estimerar att ungefär 80 % kvarstår att "gräva fram"! Otroligt!
Medan vi står och lyssnar på guiden ser vi en liten vacker bukprickig fågel. Så fin, men tyvärr också blyg så den är inte lätt att fånga på bild för identifiering.
Vi börjar sedan att gå mot stora Plazan, men innan vi kommer till detta förhistoriska "centrum" så ska guiden visa oss några andra pyramider. Nu regnar det rätt mycket och är ganska kallt. Men detta hindrar oss inte att ta många bilder av alla stora träd och växter. Vi ser till och med ett stort träd med Tucaner i!!!! De är dock ganska långt borta, men ändå :-)
Innan vi går upp i pyramiden med namnet Temple IV påminner guiden oss om att vara tysta när vi kommer upp till toppen. Det finns tydligen många som vill sitta och meditera när solen går upp. Det gäller verkligen att inte titta för mycket nedåt medan vi sakta kliver upp för de långa trapporna. Väl uppe ser vi jättelångt över regnskogen - det är mörkt och nästan inga ljud hörs! Vi sätter oss på pyramiden och stirrar ut över trädkronorna. Som vi sitter där börjar det är regna - sakta dripp dripp dripp.... nu är vi glada för våra regnjackor!
Det blir allt ljusare och ljusare, och medan ljuset kommer så blir ljuden från djur i djungeln också fler och fler. Lite apor och sådant hörs, men inga djur syns. Orsakat av den tunga dimman så ser vi tyvärr inte solen gå upp, men i dagsljuset så det vi tre pyramider - en vy som också är använd i Star Wars episode IV: A New Hope, där Tikal ska föreställa planeten Yavin. Fastän vi inte får den otroliga soluppgång som vi hade biljett till, så är det en fantastisk vy ändå. Det är även en väldigt lugnande känsla med alla ljud som väcks till liv i och med ljuset.
När vi kommer ner från pyramiden igen så får vi ett kort föredrag av guiden om Tikal. Tikal var en stor mayastad mellan ungefär år 600 före Kr. och 900 efter Kr. Guiden berättar att mayastaden gick under för att folket överutnyttjade naturen. Mycket intressant! Staden låg sedan glömd i hela 900 år innan den blev återfunnen. På 1900-talet började arkeologer att ta fram staden. Det var främst folk från University of Pennsylvania som gjorde utgrävningen med grävmaskiner och andra "stora verktyg" under den första tiden. Hur som helst, efter att staden år 1979 kom på UNESCOs lista över väldsarv så måste all utgrävning göras för hand och det tar jättelång tid - största problemet enorma rötter från träd. Guiden estimerar att ungefär 80 % kvarstår att "gräva fram"! Otroligt!
Medan vi står och lyssnar på guiden ser vi en liten vacker bukprickig fågel. Så fin, men tyvärr också blyg så den är inte lätt att fånga på bild för identifiering.
Vi börjar sedan att gå mot stora Plazan, men innan vi kommer till detta förhistoriska "centrum" så ska guiden visa oss några andra pyramider. Nu regnar det rätt mycket och är ganska kallt. Men detta hindrar oss inte att ta många bilder av alla stora träd och växter. Vi ser till och med ett stort träd med Tucaner i!!!! De är dock ganska långt borta, men ändå :-)
 |
| Denna outfit var inte så populär bland de unga svenska tjejerna och ledde till insidenten "Dags att börja skämmas gumman". |
 |
| Pyramiderna syns i dimman |
 |
| Fortfarande inte den legendariska soluppgången som vi köpte biljett till |
 |
| Tornen med liten solskymt |
 |
| As good as it got - egentligen rätt fantastiskt! |
 |
| Scen från Star Wars: Episode IV A New Hope. Här skulle Tikal föreställa planeten Yavin 4. |
 |
| Vi förvarnar för att resten av bloggen är rätt spammad av gröna växter! |
 |
| En mayapyramida |
 |
| Gigantiska trädrötter |
 |
| Fantastiska växter |
 |
| Spännande frukter? |
 |
| Vilka mönster! |
 |
| David i sitt skogsvandrar outfit. |
 |
| David inspekterar en mayatrappa |
 |
| Ändå rätt bra kvalitet med tanke på ålderen |
Tikal är verkligen helt fantastiskt - det är villd natur (för oss i alla fall) blandat med magnifika historiska byggnader och djurliv. Finns det något mer man kan önska sig? Mitt på Plazan spatserar ett gäng av de mest underliga och samtidigt vackra jungelkalkoner (Ocellated Turkeys) vi någonsin sett. De har små blåsor på andsiktet och har otroligt vackra färger på fjädarna. Eftar att ha opserverat dem ett dag börjar vi röra oss runt på området. Vi klättrar upp för olika bygnader och tar fina bilder av Plazan samtidigt som vi utforskar Mayastaden Tikal.
Guiden upplyste oss om att det var en timme "fri tid" innan bussen åter åkte till Flores, men ju mer vi ser och upptäcker ju mer får vi lust till att stanna längre i denna gamla stad. Vi tar därför ett djärvt beslut om att stanna 4 extra timma och ta eftermiddagsbussen hem. Vi frågar guiden efter en karta, men han har tyvärr ingen. Istället pekar hann oss direktionen mot bussen och säger att det finns lite skyltar med kartor "här och var". Guiden är också väldigt impad av Súsannas filmkamera som han tycker är väldigt coll och ger en bra och stadig bild.
Vi går upp för pyramiden med namnet Temple II där vi får en unik bild av plazan och alla bygnader runt omkring. Det tar oss väldigt lång tid att komma upp för at i de höga träden som växer runt om pyramiden är fulla av fågelliv som måste utforskas med Súsannas händiga camera/zoom
Väl uppe i pyramiden så träffar vi delar av en fågelskådargrupp som besöker Tikal. De ät helt lyriska allihopa när de står och tittar eftier en fågel i ett träd en bit från pyramiden. De pratar alla engelska och vi hör dem prata om att det är en Orange-breasted Falcon som de har sett. De är väldigt uppe i varv då denna fågelart är nära utrotningshotat! Deras guide berättar att den i bland syns i Tikal. Fågelskåderna roper ner till sina andra fågelskådningsvänner på Plazan om att de måste titta efter fågeln. En grupp icke-fågelskådare som också är uppe i pyramiden frågar två (även de icke-fägelskådare) om vad det är alla tittar på? De svarar att det är en "hawk" som alla tittar på. Men i samma sekund som ordet har lämnat läpparna avbryter en av fågelskåderna samtalet och poengterar att: "it is not a hawk it is a falcon".
Det blir en väldigt lyckat tur uppe i Tempel II som utöver sol och fina vyer bjuder på dessa fåglar: rödhuvud, hakspett (Pale-billed Woodpecker - Mayaspett), en fågel med gul skjärt och vitt öga som vi inte vet nament på. Red-fronted Parrots och Svaveltukan. Även skymtar vi lite av den sälsynta Orange-breasted Falcon. Det roligaste händer ändå när vi har kommit ner från pyramiden och Súsanna hör en konversation mellan två fågelskådare som nästan tappat andan av spänning. Det ända de förmår sig säga är: "OOOOOOOOH that was exiting with the falcon"! I Súsannas öron är detta bland det gulligaste hon har hört!
Vi njuter och vandrar runt på plazan, då vi ser ett djur med låååååång svans. Medan vi står och tittar på svans-djuret så ser vi att fler och fler svans-djur dyker upp. Plötsligt är vi närmast omringade av 12 stycken svansar som alla går och nosar i marken. Aj Aj Aj - bäst att snabba på.
Vit springer upp för en av sidopyramiderna/begravningsbyggnaderna där äter vi det sista av vår matsäck. Sedan tackar vi plazan för denna fina upplevning och beger oss i riktning mot bussen. Vi har fortfarande någon timme innan bussen skal åka och tanken är att ser lite av jungelområdet runt om TIkal - mest sugna är vi på att spana stora träd!
Vi jungelvandrar till Temple V som är helt gigantiskt och som inte är helt utgrävt än. Stora delar av pyramiden är fortfarande täckta med rötter och jord. Vi jungelvandrar vidare på de små vägarna. Men så snabbt vi ser en fågel så fryser bägge individer till is och cameran åker fram. Bla ser vi en fin röd fågel och så många myror att vi inte kan räkna. Längs de smala gatorna i jungeln hörs i bland ljud som vi inte lyckas identifiera (spännande!) Vi mår jävligt i bra, det är en känsla av njutning och rädsla eftersom denna tätvuxna miljö är så okänd för oss.
Framme vid busscentralen står David i vanlig ordning och tar film av en fågel då en kille bredvid oss berättar att två små krokodiller finns i sumpen/den lilla sjön vid bussarna. HÄFTIGT! Vi lyckas få dem på film - pricken över i:et. På bussen somnar båda efter en lååååång dag!
Vit springer upp för en av sidopyramiderna/begravningsbyggnaderna där äter vi det sista av vår matsäck. Sedan tackar vi plazan för denna fina upplevning och beger oss i riktning mot bussen. Vi har fortfarande någon timme innan bussen skal åka och tanken är att ser lite av jungelområdet runt om TIkal - mest sugna är vi på att spana stora träd!
Vi jungelvandrar till Temple V som är helt gigantiskt och som inte är helt utgrävt än. Stora delar av pyramiden är fortfarande täckta med rötter och jord. Vi jungelvandrar vidare på de små vägarna. Men så snabbt vi ser en fågel så fryser bägge individer till is och cameran åker fram. Bla ser vi en fin röd fågel och så många myror att vi inte kan räkna. Längs de smala gatorna i jungeln hörs i bland ljud som vi inte lyckas identifiera (spännande!) Vi mår jävligt i bra, det är en känsla av njutning och rädsla eftersom denna tätvuxna miljö är så okänd för oss.
Framme vid busscentralen står David i vanlig ordning och tar film av en fågel då en kille bredvid oss berättar att två små krokodiller finns i sumpen/den lilla sjön vid bussarna. HÄFTIGT! Vi lyckas få dem på film - pricken över i:et. På bussen somnar båda efter en lååååång dag!
 |
| En Ocellated Turkeys på stora Plazan |
 |
| Stora pyramiden Tempel I. |
 |
| Kalkonerna visar upp sig |
 |
| Lilla pyramiden Temple II |
 |
| Plazan |
 |
| Bra kvalitet |
 |
| Spännande kalkonen vilar sig |
 |
| Svårt att sluta facineras över prickerna på andsiktet |
 |
| Vy av Plazan från Tempel II |
 |
| Tempel I |
 |
| Fågelskådning på g |
 |
| Vackra detaljer högst uppe i Temple II |
 |
| Helt orädd glider den förbi oss |
 |
| David provar på att vakna som en maya i Tikal |
 |
| Läckert tak! |
 |
| Våra små firbenta vänner |
 |
| Med nosen i marken |
 |
| Och svansen upp i vädret |
 |
| David försöker mingla |
 |
| Dags för lunchpaus |
 |
| Ger lite "mind craft" vibbar |
 |
| Lunchvy |
 |
| Gänget |
 |
| Vackert! |
 |
| Temple II |
 |
| Skogsvandringen har påbörjats |
 |
| Fantastiska löv / små solar |
 |
| Grönt så långt en kan se |
 |
| De små vägarna är täckta med rötter |
 |
| Súsanna känner sig liten i jämförelse med denna gigant |
 |
| Temepl V som ännu inte är fullt utgrävd |
 |
| Snygg och brant trappa! |
 |
| Monstera look alike som klingrara sig upp åt ett träd - Monsteror är egentlien klätterväxter verker det! |
 |
| Súsanna tog i 100 tal av dessa motiv |
 |
| Vackra röda fågeln som vi kom på. |
 |
| Alla små prickar med något brunt suddigt under är myror som bär varor till sitt bo. |
 |
| Snabba och facinerande arbetare |
 |
| Träd! |
 |
| Dröm |
 |
| Mossväxt träd! |
 |
| Grön konst |
 |
| Leaner (luftrötter) |
 |
| Någon form av ekkorre |
 |
| Fågel- och krokodillspaning del 1 |
 |
| Fågel- och krokodillspaning del 2 |
 |
| Fågel- och krokodillspaning del 3 |
Efter tre timmars sömn är David åter redo att dra ut på stan. Han vill göra något coolt. Speciellt sugen är han på att åka båt eftersom han har spanat en del på alla små båtar som åker med turister runt ön. Súsanna är fortfarande trött, men lyckas vakna till liv och ut de far.
Vi hoppar på en båt som ligger utanför hotellet. Båten har en kvinlig "förare" (inte så vanligt bland de båtar vi sett) och tar oss ut på en 30 minuters tur. Kvinnan är super snäll och medan David har fullt upp med att ta fina bilder av Flores och sjön så pratar Súsanna och kvinnan på.
Kvinnan har jobbat med turistturer i 5 år nu och bor på andra sida sjön, dvs den sidan som inte har bro till gamla Flores. Den delen kallas "San Miguel" och är en väldigt vänlig statsdel berättar hon. Sjön är som djupast 170 m och det är många som fiskar här.
När vi kommer i land väljer vi att gå till gårdagens "restaurang-terass" för kvällsmat - i dag blir det pasta och grillade grönsaker. Njut! Hemma på hotellet packar vi ihop resväskorna och fixar identifikadorer (som vi numera kan göra blundandes). När resemat ska göras upptäcker vi tyvärr at under tiden vi har varit i Tikal så har myror invaderat det som var kvar av smöjrosten! Det får bli bröd utan smörj! Woohooo! God natt och tack för denna gång bästa Guatamala :*
 |
| Några traditionella båtar |
 |
| Flores efter regn |
 |
| Fina färger |
 |
| Båttur |
 |
| Andra som också är på tur! |
 |
| Flores |
 |
| Någon sort av häger-fågel |
 |
| Traditionellt hus och kayak |
 |
| Like a bird on a wire... |
 |
| Flores nu mörkret drar in... |
 |
| Plötsligt var detta fantastiska motiv fram för David! En pojke som håller upp sin fisk för att visa en främmande turist i en båt vad han har fångat - tyvärr blev skarpan inte 100 (vilket David är ledsen över). Men en fin bild! |
 |
| Ut på "öppet hav" |
 |
| Fågel och sjunken båt |
 |
| Flores - högst upp syns kyrkan |
 |
| Idyll |
 |
| Mer Flores by night |
 |
| Siluette |
 |
| Sjö |
 |
| Långt hemmifrån |
 |
| Sinnesro del 1 |
 |
| Sinnesro del 2 |
 |
| Museum på en pytte pytte liten ö |
 |
| Flores |
 |
| På väg hem |
 |
| Det goda livet |
 |
| Glada färger |
 |
| David framför Terassen med den goda maten! |
 |
| Ljusen från San Migeul |
