VARDAG, KAFFE OCH TANGO

MÅNDAG-TORSDAG 26 - 29 SEPTEMBER 2016

VARDAG, KAFFE OCH TANGO

En vanlig dag i BA:s hetsiga trafik. From the front seat!

Efter måndagens skola så köpte vi frukt. Tanken var att gå på tangolektion på kvällen, men eftersom vi hade haft fullt upp i helgen och Hanna hade varit i Iguazú så valde vi att ta den senare i veckan. Iguazú verkar vara drömme och vi tänker därför åka dit i november.

Hemma så fick vi testa på vår nya spis ordentligt. Att laga mat med en välfungerade spis är verkligen ett lyft i tillvaron. Vi behöver inte gå och sänka värmen hela tiden för att inte taklamporna ska slockna. Vi kan till och med steka gröna ärtor och koka vatten samtidigt, wow!

Sedan vi kom till BA har Davids matlagning tagit raketfart mot skyarna. Eftersom vi inte har så mycket utrustning och urvalet på varor i affärerna är annorlunda än hemma har kreativiteten fått flöda. Det bästa är att vi har kommit bort från vårt ostberoende som länge har dominerat matlagningen hemma. Ingen halloumi ingen feta så långt ögat når.  

Numera jobbar vi mest med grönsaker som ärtor, morot, selleri, rötter samt med med böner och linser. David har som vissa vet ofta någon "favoritmat" under olika perioder, dvs. mat och ingredieser som förekommer väldigt intensivt under ett kortare tag. Innan så har det t.ex. varit kikärter som han verkar tycka passar till allt (innan var det hummus dvs mixade kikärter under en längre tid). Kikärterna har i BA fått skarp konkurrens av ugnsstekta gröna ärter som nu dominerar och som av någon anledning smakar gudomligt.

Måndagens lunch hade en asiatisk touch och bestod av skärbönor, palsternacka, selleri, morötter, vita bönor, gröna ärter, oliver, rödlök, rädiser, soya, chimichurri, vitlök och chilli. Enligt Súsanna var det bästa maten som hon nånsin ätit (det ska läggas till att hon var väldigt hungrig)

Mums! Morötter, oliver, rädisor, selleri och palsternacke

David har varit kreativ och har fyllt två 6 L vattenflaskor med vatten och använder dem som vikter. De hänger på på en handduk och fungerar som en 12kg vikt. Det ser lite desperat ut, men han påstår att flaskvikterna funkar grymt bra, samt påpekar att de väger 6,3 kg var.

På kvällen då "tarean" (dvs. läxan) skulle göras så googlade Súsanna av någon mystisk anledning "Chau Adiós" och kom då över superlåten "Chau Chau Adiós" av Raul Abramzon. Båda individer i lägenheten var sålda direkt och resten av kvällen rungade "Chau Chau Adiós" och andra av Raul Abramzons sånger över hela lägenheten. Vilken stämning, vilket gung! Och det visade sig att artisten var från Buenos Aires, vilken slump. 

Av någon anledning så sov vi inte så mycket under natten och var svintrötta i skolan på tisdag. För att kompensera så mixade David världens starkaste snabbkaffe innan lektionen. Vi pratade om dåtid på lektionen och vi skulle berätta vad vi gjorde i går. Vi fick därför bland annat berätta om vår nya kompis, låten "chau chau adios". Silvia skrattade hejdlöst. David hade inte hunnit dricka mycket av kaffet innan han mitt under lektionen spiller ut alltsammans över bordet, blocket och telefonen. Åh nej! Súsanna och Hanna skrattar lite och går och hämtar papper. Silvia kommer med en trasa... David går och hämtar mer kaffe...Han skäms lite.. 

Nu blommar det överallt.

Efter skolan på Tisdag så gick vi till "tres" som David kallar den (Parque 3 de febrero). Där var full aktivitet eftersom det var en solig och varm dag. Vi körde ett ordentligt strechpass och just då Súsanna sträcker ut armerna och ska till att hålla ett tal om hur härligt livet är och hur hon aldrig längre ville känna sig stressad och oinspirerad så får hon en skvätt på armen. Det är en skarv som svävar över dem och var tvungen att släppa sig... som tur var så fick Súsanna "endast" den blöta bajsdelen (kisset?) på armen och strax intill så fanns en konstgjord sjö som hon kunde tvätta den i. Undrar om moder jord vill säga något med allt fågelskvätt vi råkar ut för i denna stad?

Strax innan solen skulle gå ner slog vi oss ner i gräset. Här satt många och drack mate och tittade ut över vattnet. Känns som att människor är lite trötta av att stirra på datorskärmar hela dagarna. Istället för att sitta med sina mobiler efter jobbet, så samtalar de eller tittar ut över sjön sippandes på en yerba mate. Ett gäng hade en härlig jazzsterio och en gubbe matade fåglar så vi fick se en massa gullisar nära på. En härlig känsla!

Fåglar som vi lyckats identifiera denna dag var:

• Större kiskadi 
• Rostbukig trast 
• Vitvingad sothöna 
• Glanskostare
• Skrikkostare

Gåsfamiljerna är alltid på plats! Massor av gula bollar glider runt denna tiden på året 

Diverse njutare som placerat sig vid vattnet för att se solen gå ner

På onsdag var det åter dags för dagliga rutinen. Vi hoppade på bussen, glider medan man tittar ut...precis som alla ens skolår i det förgångna! 

Efter plugget så åkte vi hem till Las Cañitas och hängde i lägenheten ca 2h. "Gamlingen" vilade sig och Súsanna städade och fixade inför finbesöket från Santiago imorgon. Davids syster Sofia (för alla känd som endast Fia) och Diego (Digge/ Don Diego) kommer nämligen på helgbesök.

På kvällen var det dags för första tangolektionen. Planen var att åka som ett "stort" gäng: Hanna+pojkvän samt vår kompis Geráldine och vi. Men, Hannas pojkvän blev sjuk och därför blev det endast Geráldne och vi. Vid 18-snåret så åkte vi till Almagro, där vi överraskade vår gamla studiekompis Geráldine med ett skrik när vi smög upp bakom henne. Hon trodde att hon skulle bli rånad. 

Vi begav oss tillsammans till restaurangen Shiva (vegoställe), som vi blivit rekommenderade av bossen i spanskaskolan. Eftersom vi var där vi 18:30 (tangon börjarde vid 20) hade de typ ingen mat att erbjuda oss. Här käkar alla vid 21-22 på kvällen. Så då vi kom och ville ha mat så var det typ fikatid för alla portenos. Hur som helst så kom det fram att de kunde erbjua oss burgare. Súsanna och Geráldine tog quinoaburgare med en lokal sås och David tog en svampburgare. Etersom det var lill-lördag så skulle det även intas en öl. Men då den serverades så kom det fram att den var stor som ett berg. Dock så var de mycket goda och även egenproducerade av restaurangen. Súsanna tog en ingefärsöl och David en hantverksale. 

Efter mat och kaffe fick vi rusa till Tangostället som låg nära. Väl inne så står vi plötsligt i en fullproppad lokal med massor av människor som stampar från ena sidan till den andra. Vi fattar ingenting. Vi ska stå en i en cirkel och sen visar lärarna oss hur vi ska göra. Sedan ska man tydligen hitta en partner och dansa som de nyss gjorde, sedan byta partner och dansa mer och så upprepas det. Problemet är bara att det är allt för lite utrymme att dansa på och alla som är där är rätt dåliga... Inte världens bästa tangostart. Dock så ser det svincoolt ut när ledarna dansar en uppvisningstango i slutet på lektionen. Kul också att se att majoriteten i klassen var argentinare/argentinskor som känt att "nu är det dags", de bor ju ändå i tangons huvudstad!

Superburgarna och ölerna på Shiva! Värt ett besök!

Tangovisning efter lektionen.

Ny dag! Sista biten av resan till skolan är en 20-minuterspromenad. Det är väldigt mysigt att gå till skolan och vi har tagit upp en vana att sjunga olika namn på byar, gator eller ord som vi känner. Denna torsdag är det staden Bariloche i Patagonien som står på tur. Vi ska åka dit om några månader. Vi sjunger i kör under de 20 minuterna: "Barri- Barri- loche loche eee ooo eeeooo" (melodi: Calcutta av Dr.Bombay). Efter skolan åker vi hem för att upptäcka att städaren som Augustín T har lovat som kompensation för allt bekymmer med spisen inte har varit där. Istället fick vi använda eftermiddagen på att städa och fixa inför dagens besök från de förnäma gästerna från Santiago!

På kvällen kl 22 ska gästerna komma. Men klockan blir 22 och inget händer! Ingen svarar i telefonerna och vi kommer på att vi inte har sagt vilken lägenhet vi bor i så gästerna kan därför inte kontakta oss genom porttelefonen. David får därför springa upp och ner och kolla om de kommer. Fjärde eller femte gången så står de där.

De lämnar väskorna och sen drar vi direkt till restaurangen La Dorita som ligger nära lägenheten. Vi beställer gnoccis och en provoleta (grillad ost med lök och oregano - mums!). Eftersom vi inte har sett varanda på länge så pratar vi extremt mycket och inser inte förrän efter ett långt tag att vi inte fått någon mat! Servetrisen, Caroline, ursäktar sig och säger att det är lite strul i köket. Hungern börjar kicka in och kl 23:30 serveras äntligen middagen. Allt gick ner men Provoletan var godast! 

MARKNADER, MAT OCH MÄNNISKOR

TORSDAG-SÖNDAG 22-25 SEPTEMBER 2016

MARKNADER, MAT OCH MÄNNISKOR

Utsmyckning på marknaden vid Puerto De Olivos

Torsdagen spenderas som en helt ordinär dag. Vi anländer till skolan som vanligt efter bussfärd och sedvanlig morgonpromenad. I skolan berättar vår norska klasskompis Hanna att hennes yogalärare håller i ett event som heter "jueves a la mesa" i San Telmo på kvällen. Eventet innebär att man får komma och äta vegokäk och dricka vin hemma hos yogaläraren, som även arbetar som kock om dagarna. Vi mejlade direkt och frågade om vi fick komma, men tydligen så hade så hade ryktet om eventet spridit sig bland BAs norska studenter och de fyllde snabbt ut denna torsdags platser. Vi får försöka igen en annan torsdag helt enkelt!

Efter skolan så blev det en ordentlig storhandling i mataffären "Coto" som finns överallt i BA, även precis runt knuten för oss. Mataffärer skiljer sig ganska stort från därhemma, vilket kanske är någon form av reflektion av stadens uteätarkultur. Utbudet är helt enkelt inte lika brett som hemma, dessutom är det annorlunda. Det finns t.ex. väldigt stort utbud av färdiga pizzadegar med tomatsås och liknande. Vi köper typ olika sorters baljväxter som man kan blötlägga över natten, dvs. många olika slag av bönor och linser. Samt ägg. Samt tortillas. De kassar som vi fyller med frukt och grönt inhandlas däremot inte på Coto, utan i vår lokala "frukteria".

Efter att ha kommit hem, lagat och ätit middag samt utfört diverse sysslor så känner vi att det är läge att bege sig ut på en kvällsspringtur. Google lovar 21 grader, oboy! Väl ute så konstaterar vi att något med Googles information måste ha varit galet. Det är 13 grader och blåser helt galet mycket, inte som Färöarna såklart men i alla fall för att vara i en storstad. Det värsta är att medans vi springer så blåser det in hur mycket sand som helst i ögon och framförallt i mun. Det är torrt och knastrigt och inte en mysig springtur alls. Det intressantaste som noteras är att det är ett helt galet ös och fest inne i en frisörsalong, så otroligt märkligt. Vi springer i vilket fall till ett av stadens utegym, tränar lite och vänder hemåt. I BA finns det, som i tidigare inlägg nämnt, utegym precis ÖVERALLT. Detta gör att vi inte behövde springa särskilt långt, vilket var tur denna sandstormskväll.

Gör en insats i utegymmet fastän ögon, öron, näsa och mun är fyllda av sand.

Efterföljande morgon, på fredagen, var vi sena till bussen. Precis när vi stod vid övergångsstället som vi måste passera för att komma till bussholplatsen (lyktstolpen) på andra sidan så swishade buss nummer 1 och 2 förbi. Ajaj! Vi ställer oss vid stolpen och ber till högre makter att vår teori om att det alltid kommer 3 bussar i rad stämmer. Vi köar. Ingen buss. Köar ytterligare. En buss 59. Inte vår buss. Men där bakom 59:an gömmer sig en 29:a! David springer som galen och viftar med armar och ben. Wohoo, 29:an blinkar in till oss. Väl på bussen inser vi att vi har hoppat på en av stans mer pimpiga bussar. Biljett-plipparen har velourblå pälsklädsel, gardinerna har lite teaterdramatik över sig och speglarna har fluffiga ramar och blomklistermärken över spegelytan. 

Pimpbussen, biljett-plipparen är den där velourblå grejen som hänger på gula stolpen bakom föraren.

Fredag är en skrattig dag i skolan, mest för att Silvia verkar tycka att vårt liv är så roligt/tragikomiskt med fågelbajsattacker och en spis som släcker hela lägenheten då den används. Kanske låter allt ännu roligare när vi försöker beskriva det på spanska? Efter skolan drar vi direkt mot Palermo, där vi har en restaurang/spirituellt center (oh, yes..) i sikte. Det heter Fundación Columbia.  Vi drar in var sin burgare till lunch/middag (vi äter i Argentina vanligtvis bara ett mål mat efter frukost eftersom vi äter frukost mycket senare än vanligt). David en quinoaburgare och Súsanna en linsburgare. Båda med "papas rústicas" till och det finns bara ett ord för att beskriva maten: OMG! Sheisse så gott det var... Säger som Tomas Ledin: vilka burgare... vilka pommes....


Efter burgarna så gick vi runt och njöt av solen i Palermo. Vi vandrade sedan iväg och upptäckte nya barrios och unnade oss lite gott kaffe och två chockladbollar i den krispiga vårluften. Vi promenerade i flera timmar och det slutade med att vi kom hela vägen hem till Las Cañitas.

Superburgerna och superpommesen på Fundación Columbia. Verkligen värt ett besök om man har vägarna förbi BA!

Nu blommar det håriga blommor! 

Kaffe och fika på stenbänk! Fick dock lite dåliga vibbar när vi satt och fikade här, så svepte kaffet i rask takt och drog mot säkrare trakter... 

Trendig cykelverkstad i Palermo

Hus i Palermo samt lite Banksyinspirerad konst på väggen intill 

På kvällen så mystes det till ordentligt med hits så som jordgubbar, oliver, morötter, empanadas och veteöl från Patagonien. Precis när vi ska sätta oss och äta  så låter det plötsligt: PLING. Vi tänker båda att det måste vara någon som ska på fest hos arga-nyckel-grannen och väntar tysta på att vi ska höra grannen öppna dörren. Inget händer. Så plinger det igen. Herre, det är till oss. Men vi känner ju ingen här och klockan är 21:00 en fredag.

David öppnar dörren som den våghals han är och där står plötsligt Augustín T i egen hög person med en spis under armen. Vi har under hela veckan väntat på en elektriker som ska installera vår nya spis. Augustín berättar för oss att han blev trött på att vänta på elektrikern och tittade på Youtube hur man installerar en spis själv. Han kunde inte tro sina egna ögon då han såg hur allt låg till.... Han skrattar och plockar upp spisen ur kartongen. Sedan tar han kontakten ur den gamla spisen och lyfter den upp ur den lilla köksbänken. Efter det lägger han nya spisen i hålet och sätter i kontakten. "Så, nu är allt klart!" säger han och skrattar. Alla håller på att dö av garv. Så nu har vi en fullt fungerande spis med två plattor! WOH! Augustín T visade sig även vara supertrevlig och hade rest runt hela Argentina 3 gånger. Hans tips var att fokusera det mesta av tiden på att resa runt i Patagonien. Han tyckte även att man skulle besöka vinmetropolen Mendoza och vattenfallen på gränsen mellan Brasilien och Argentina. 

Nya spisen med två funktionerande plattor, så lyxigt!

Tidigt lördag morgon inser David att hann nu ska använda sitt sista par rena strumpor. Det sprider sig någon form av panik som resulterar i att han efter frukosten tvättar alla hushållets skitiga strumpor. 

Súsanna städar och fixar i lägenheten under tiden. Hon har de senaste dagarna fått ett nyfunnet intresse för tomma förpackningar och har påbörjat massa små "förpackningsprojekt". De som känner Súsanna vet att hon ogillar att ha mat etc i påsar och föredrar därför burkar, lådor och you name it. Tyvärr visade det sig att lägenheten inte var jättebra utrustad med avseende på köksgrejer och då vi inte ska bo här längre än två månader så vill vi inte göra några större investeringar (har dock unnat oss lyxen av en skärbräda). Därav förpackningsskapandet. Genom att klippa och klistra med plåster-tejp så kan man göra små behållare. De mest populära just nu är små kryddburkar ur äggförpackningar, andra populära är bön-blötläggnings-burkar ur klippta vattenbehållare och tvättade olivburkar. Ett nöje för hjärnan att få pyssla lite :)

Kryddorna peppar, vitlökspulver och chimichurri har fått praktiska behållare ur äggförpackningar.

Vid lunch så beger vi oss mot marknaden vid Plaza Francia som ligger ca 1 timmes prommenad från vår lägenhet. Det är soligt ute och mycket folk är ute och rör på sig. I en av parkerna som vi passerar håller staden på att fira våren med ett stort event. Rätt kul att se hur bra de är på att marknadsföra Buenos Aires gentemot stadens invånare, det känns verkligen som att de är stolta över att bo här. Vi passerar plötsligt en staty av Gandhi och börjar prata om hans liv och det han hann uträtta (PS. det finns en jättebra film om Gandhi på Netflix för de som är intresserade av att veta mer). Vi babblar och babblar om Gandhi och 7 km senare är vi plötsligt framme vid första stoppet för dagen, knappt utan att vi märkte det.

"BA"-vimplar på Vårfesten

David visar upp sitt bästa "njutarpose" under någon slags blomma

Buenos Aires största råtta?

När vi kommer fram till marknaden så blir vi väldigt positivt överaskade. Det finns hur många bås som helst som säljer fina handverk och stämningen är väldigt skön och avslappnad. Vi spanar på bombillas, smycken och tändstickbehållare. Överallt står konsnärliga själar vis sina bås och pratar med varandra och med kunderna, det finns en hängande lukt av braj i luften och sköna toner strömmar ur en spelare från en av parkens korvkiosker. Många som säljer måste vara övervintrade argentinska hippies, det finns nämligen en överrepresentation av äldre män med skägg och långt grått hår.

Vi fyndar ett (jepp, ett) örhänge och en bombilla i bambu. Det går bra att prata med säljarna och vi är nu allt skärpare på belopp. Súsanna har kommit på ett nytt knep som underlätter mycket: istället för att anstränga sig och fråga vad som saker innehåller så fokuserar hon på det viktiga. Hon pelar på saken hon eventuellt vill köpa och säger: "es sin carne?" (är den utan kött) eller "es sin níquel?" (är den utan nikel). Detta har fungerat utmärkt och hon känner sig stolt över nyfunna metoden.

Plötsligt som vi glider runt så känner vi en doft av något magiskt. Det är en vagn som säljer frukt med smält chocklad. MUMS! Vi avnjuter var sin låda med frukt i gräser och existerar en stund i solen.

Efter marknaden så rör vi oss runt i Recoletaområdet innan vi beger oss till Burger 54 för en sen lunch/middag. Det är ett snabbmatställe i tre våningar som verkligen har en av de bästa vegoburgarna vi någonsin har smakat (blev mycket burgare denna helg, men detta pga att David har fått burgare på hjärnan och i tid och otid googlar "mejores hamburguesas de Buenos Aires" och klickar på länkar.

Härlig stämning på marknaden vid Plaza Francia.

Många handverk finns att fynda i de vindlande gångarna!

Nya mate-sugröret 

När man väntar på något gott...dvs. chokladfrukt..

Första tuggan - känner efter... 

mmmmmmmm... där kom den! Den fulländade njutningen!

Superbugare nummer 2 denna helg på Burger 54!

Efter Burgernjutningen åkte vi mot Puerto Madero som är ett nybyggt distrikt vid San Telmo. Tidigare var det världigt risigt men när staden började bygga nya fina hus här så flyttade de rika hit och detta är nu ett av stans finaste områden. Mellan San Telmo och Puerto Madero är det vatten och på "ön" som utgör Puerto Madero finns även ett kämpestort naturreservat med många hundra olika fågelarter. Vi hinner inte besöka det idag, måste dra dit inom snar framtid! Marknaden som fanns i Puerto Madero erbjöd tyvärr en massa massproduerade prylar, men det gjorde inte så mycket. Vi var mest här för att checka ut området och njuta av en kopp kaffe. De höga husen är verkligen kämpestora och de glittrade i solljuset. Det såg ut som någon slags kompakt framtidsstad, etablerad kring år 2040. När solen gick ner så blev det lite kyligare och David som den gullesjäl han är lånade Súsanna sin lite varmare jacka, medan han själv fick bli uppgraderad till en något coolare version med hjälp av Súsannas jeansjacka! Vi avnjöt en cappucino innan vi rörde oss hemåt.

Då båda våra bussar åkte förbi innan vi hade hunnit komma till busshållplatsen så bestämde vi och våra trötta ben att vi skulle hoppa på nästa bästa buss. Det blev en 152 som vi typ visste åkte åt vårt håll. Den åkte nästan hela vägen, sista kilometern fick vi prommenera vilket var helt okej! David ville också stoppa på snabbaffären för att köpa en flaska rödvin för avnjutning i hemmet, sagt och gjort.

Väl tillbaka i huset tänkte vi glida upp på takterassen och avnjuta lite stjärnor eftersom det var klart och många stjärnor sågs medan vi vandrade hemåt från bussen.. David drar sakta upp dörren till terassen innan kan slänger igen den och stormar mot hissen. Väl i hissen säger han att det sätt värsta middagsgänget vid bordet och att han inte hade vetat vad han skulle säga. "Tjena, jag tänkte bara ställa mig mitt ibland er och kolla på stjärnorna", liksom. Därför kännes det bäst att fly. Han var glad för att han var i Súsannas jacka så att han var mer "okänd" i höghuset vi bor i. Rödvinet fick David tyvärr avnjuta i ensamhet då Súsanna somnade i sängen strax efter att vi kommit hem...

Stora mäktiga hus í Puerto Madero

Vissa hus håller fortfarande på att byggas och därför finns kranar 200m upp i luften. Lite läskig arbetsplats...

Lite kaffe på det!

Vi vaknade upp nästa dag till en solig söndag, vilket var tur eftersom vi behövde tvätta våra långbyxor (mycket bloggande om tvättning, sorry!). Efter frukosten var det dags för skypesamtal med bästa grannarna hemma i Bromma. Det blev lite mer än en timme fylld med skratt och glädje. Dagens planerade aktivitet var lite spännande. Vi skulle åka på en matmarknad med eko/vego tema. Detta är samma marknad som var i Parque Chacabuco första helgen vi har här, men denna gång så var den i Puerto De Olivos som ligger norr om där vi bor och som inte heller finns med på vår BA-karta. Med Googles hjälp så hittade vi fram till att vi skulle ta pendeltåget. Spännande, vi har aldrig åkt pendeltåg här och undrar vilka överraskningar som skulle gömma sig i denna övning. Det visade sig vara världens mest pedagogiska (och billiga) tåg med blinkande och välmarkerade stationer, något helt annat än bussarna. Tågen var en dröm, nästan snäppet bättre än svenska pendeltåg till och med

På marknaden var det sjukt mycket folk och det dånade glad 60-talsmusik för fulla muggar. Solen sken och alla var lyckliga när vi väl kom till marknaden, vilken var belägen vid en båthamn vid Rio de la Plata och dess bruna djungelvatten. Luften var ren och frisk. Vi hade ätit lunch hemma, men vi delade på en minipizza med karameliserad lök och blåmögelost (så grym kombination, påminner om den legendariska pizzan från Coocoo's Nest på Island). Eftersom vi ätit en så pass "nyttig" förrätt så unnade vi oss även en crepe med dulce de leche att dela på, samt i vanlig ordning två svingoda capuchinos (på italienska/svenska: cappuccinos).

Allt var frid och fröjd på marknaden och vi vandrade nedåt mot en pir där mängder med folk hängde och gamla gubbar stod och fiskade i stora klungor. Kändes skumt med alla fina segelbåtar och alla som fiskade i det bruna vattnet, men det var fint också! Vid sidan av piren fanns emellertid en strand (eller kanske snarare en liten sandbank) och herregud vad mycket skräp det var på den! Aldrig sett något liknande förutom på TV, se bild nedan. Inte precis ett ställe man vill ligga och njuta på, tur att det bara var 17 grader i luften och att man inte var badsugen!  

Lekplats i marknaden vid Puerto De Olivos.

Öl fanns att köpa!

Legendarisk pizza: blåmöggelost och karamelliserad lök!

Massar av foodtrucks på plats!

David njuter av Rio de la Plata

Soptippen/stranden brevid piren! Usha-an dö!

För att komma hem från marknaden åkte vi buss 29 som tar en timme från Olivos hem till oss. Vi gjorde detta för att få se lite andra delar av storstadsområdet, det är inte så många turister som rör sig norr om Belgrano. 10 minuter från hemmet så åkte bussen genom BAs China Town (Barrio Chino). Det var mängder med folk som gick på gatorna och restauranger och butiker var fulla. Känns som något vi ska titta närmare på snart, i och med att det ligger så nära där vi bor! Väl hemma runt 20 på kvällen så fick vi ägna tiden fram till midnatt med att utföra vår spanskaläxa, att sammanfatta allt vi gjort i helgen i preteritum. Lajbans!

SUPER-LUNES OCH PRIMAVERA

MÅNDAG-ONSDAG 19-21 SEPTEMBER 2016

SUPER-LUNES OCH PRIMAVERA 

Nu är våren här och allt står i blom.

Vi är på väg till skolan och det är måndagmorgon. Dagen är kall, men känns ändå frisk och lovande. När vi kommer till skolan så visar det sig at norska tjejen, Hanna, som var sjuk förra veckan nu har tillfrisknat och ska gå i vår klass. Det är en skojig skoldag, vi hade lite ångest för att vi skulle behöva byta lärare, men som tur är har vi kvar Silvia som vi kommit till att tycka så mycket om. 

När vi lämnar skolan är det sol och varmt. Det känns jäkligt bra när vi går till bussen fyllda av energi. Det diskuteras flitigt hur man vill leva sitt liv och vad som skulle göra oss båda glada. Vi enas om att bäst är om vi jobbar 9 månader om året där vi bor. Sedan har vi två månader där vi jobbar 4h/dag från datorn i valfritt land/stad och en månad semester. På så sätt så kan vi uppleva många spännande ställen och känna oss fria. Spännande att se om vi får till det... Vi köper massa frukt och grönsaker från vår favoritfrukthandlare (en halvblind man och hans glada fru). Súsanna känner sig kaxig och sköter spanskasnacket. På kvällen drar vi till fiket "La Panera Rosa" som ligger i Las Canitas. Här är väldigt mysig stämmning och medan vi gör läxan unnar vi oss varsin kaffe och muffins. Innan vi lägger oss så ser vi ett avsitta av dokumentärserien "Cosmos a Spacetime Odyssey" - fy fasiken vilken fantastisk serie. Rekommenderas starkt till alla. Dagen var helt enkelt en Super-Lunes dvs en super-måndag...

På tisdag händer något sjukt - vi får en klasskompis till och har nu ökat antalet elever i klassen med 100%. Det är en fransk tjej, Géraldine, som är här för att jobba på restaurang. Nya klassgänget köttar oregelbundna verb och "a mi me gusta..." tills det är dags att gå hem. Eftermiddagen och kvällen spenderas i Las Canitas med häng och träning. Vi lägger även märke till att grannen som hjälpte oss första dagen dvs tränings-grannen verkligen är TRÄNINGSGRANNEN. Vi har sett honom i området på morgonen i träningskläder, mitt på dagen i träningskläder och till och med när vi har gått ut på kvällen i SAMMA träningskläder. Spännande man.

På kvällen hittar Súsanna en organisation som ligger nära skolan och som har odlings-, kompost-, groddning,- och örtmedicinskurser. Om vi blir tillräckligt bra på spanska efter spanskakursen tar slut i början på oktober så kanske vi ska gå på något av deras event. 

Fikaplugg på "La Panera Rosa"

När vi kommer till skolan på onsdag ser vi snart att här händer något utöver det vanliga. Det är första vårdagen och detta ska firas. Läraren har köpt in goda, söta, krämiga bakverk och på tavlan står det "Feliz Día de la Primavera". 

Skolan bjuder på svinigt gott fikabröd. Argentinerna älskar verkligen krämiga söta saker.

Överallt i stan är det skyltar som välkomnar våren. Här med fint fisktema på en förskola. 

Våren är här. 

Efter skolan vandrar vi efter Av. Córdoba till vi kommer till Palermo SOHO. Detta är ett hippt område med massor av caféer, restauranger, barer, affärer och härlig stämning. Vi sätter oss på ett fik i en bokhandel för att ta en kaffe och göra vår läxa. Det är kul att gå och titta på böckerna och vi inser snart att vi kan mycket mer än vad vi kunde när vi precis hade anlänt. Känns bra! 

Vi vandrar ner för Malabia och spanar in läget. Det finns en park mitt i området, "Plaza Armenia" där jättemånga hänger och spelar musik, läser eller dricker mate. Då vi vandrar mot Plaza Serano som är ett väldigt bartätt område så händer det som vi visste skulle hända förr eller senare. Súsanna får en enormt fet fågelbajs i huvudet. S P L A S H ! Vilken känsla... man vet inte om man ska skratta eller gråta. Det betyder ju tur att få fågelbajs i huvudet (åtminstone på Färöarna), men vi har inget att toka det med och på grund av sin enorma volym så skvätte även en hel del bajs på Davids jacka. Tur i oturen så vistas vi i ett restaurangpackat område och vi lyckas sno tre servetter. 

Liten glimt av Palermo SOHO. Hippt område med massa restauranger, barer och affärer. Stämningen är hög.

Känslan av att få en fågelbajs i huvudet är inte den bästa, men det hjälper om man påminner sig om att det betyder tur.

På kvällen drar vi iväg för att gå på språkbar. Det är organisationen "Mundo Lingo" som anordnar dessa event 4 gånger om veckan i BA. De verkar finnas i nästan alla storstäder så är man intresserad av att lära sig ett annat språk eller bara träffa på människor från andra ställen så är dett ett klockrent koncept. Súsanna kollade upp att vi kunde ta oss till baren som låg i Palermo SOHO med buss 55. Men när vi kommer till där bussen ska gå ifrån hinner vi ingen stolpe med 55:an nummer på. Aj aj. så kommer det plötsligt med full fart. Den rusar förbi oss och vi börjar springa efter i panik. Sent på kvällen går bussarna mycket mer sällan och vi skulle säkert få vänta 20-30 min på nästa. Bussen stannar 200 m från där vi var och till all lycka så var det ovanligt många som skulle med. Vi hann därför precis hoppa på bussen med bultande och glada hjärtan innan den gasar iväg i full hastighet. 

Väl komna fram till baren så får vi flaggor för alla de språk som vi pratar. Flaggan för det språk du pratar bäst klistrar du högst upp på tröjan och följdaktligen det du pratar minst av längst ner. Direkt då vi äntrar baren så börjar folk prata om var man kommer ifrån, hur länge man har varit/stannar i BA, kulturchocker etc etc. Det är trevlig stämning, men konversationerna är ändå rätt banala eftersom de är på språk man inte behärskar så väl. 

Vi inser snabbt att en av de hetaste serierna i BA är "Vikings". Så fort vi säger att vi är från "Suecia" så säger folk "Sííí.... Vikings.... Ragnar...." De berättar för oss att i Skandinavien så lär man sig allt om gamla vikingar i skolan och att det är mycket intressant och populärt både här i BA och i Scandinavien (hmm?). Vi nickar och har våra "heeeeeeeee-ansikten" (uttryck och ljud man kan göra när man inte orkar säga emot). Fler och fler människor dyker in och musiken höjs. Snart är det inte så lätt att prata och man börjar mest skrika i öronen på varandra och hälla i sig billig öl. Vi pratar med ett gäng som båda har arbetat som hundpassare, vi frågar om det heter "Hombre de los perros", men får bara svaret: "Ja, jag har 10 hundar". De berättar att det är ett mycket popuärt jobb i BA, de flesta har vid någong tidspunkt arbetat som hundpassare. Ena snubben är såpass taggad att han vill ha Davids whatsapp-nummer så han kan bjuda oss med i morgon. När det börjar bli allt för varmt och trångt känner vi att det är dags att gå ut och hitta något att käka i natten. Vi tar farväl och springer till bussen.

Väl komna tillbara till Las Cañitas så har vi bara en sakt i huvudet: vart hittar vi käk? Vi vandrar ner för Baez och till all lycka så hittar vi ett paj-och empanadasställe som är öppet. Tyvärr så är alla deras empanadas fyllda med kött, men han har två pajer som är vego. En med zucchini och en med spenat. Woh! Hemma spicear vi till det lite extra med linser. Godnatt.

Fyllekäket - paj och linser.... mmmmmm

Flaggorna från språkbaren pryder, för stunden, vårt kylskåp

D-VITAMIN? JA, TACK!

SÖNDAG 18 SEPTEMBER 2016

D-VITAMIN? JA, TACK!

Svårt att välja kläder då vädret skiftar mellan varmt och kallt hela tiden.

Söndagen är solig som bara den. Súsanna börjar dagen med ett skypesamtal hem till föräldrarna medan 30-åringen ligger och tar igen sig i sängen :) Efter frukosten beger vi oss mot parken nära där vi bor. Vi tar tagit på oss shorts och solbrillor eftersom det är soligt och varmt på balkongen. Väl utanför porten inser vi dock att vi missat att det blåser rätt friskt.

Det är många människor i parken. Vi har med oss en filt och våra spanskaböcker. Solen skiner och vi får byta sida med varandra titt som tätt, samt vända på oss då det blir för varmt. Vart tog den friska vinden vägen? David tar till och med av sig tröjan (crazy). Många hundar är i parken och en trend som observeras är att många har med sig små solstolar som de sitter i medan de avnjuter en mate eller läser en tidning. Plötsligt hör vi något vi tycks känna igen, fast ändå inte: “Heeeladoooooos”. Det är en glassförsäljare som cyklar runt och skriker “helados” (glass) högt som som en galning, likt skriket “Equadoooooor” i låten “Equador”. Vi skrattar hejdlöst.

Vårt substitut för lilla sjön Judarn hemma i Bromma

Vi kan inte få nog av dessa sagoträd i "Parque 3 de Febrero"

Parken nära vår lägenhet är kanonmysig

Timmarna i parken används till plugg och sedan till lite spaning och reflexion. Vi diskuterar även lite observationer som vi gjort under veckan, vilka sammanfattas nedan:

• I Buenes Aires verkar folk nitiskt ta hand om arean utanför sina respektive affärer, de tar hand om trottoaren, putsar fönster, spolar gatorna - varje dag!
• Det finns caféer, pizzarior, verdulerías (grönsakshandlare) och maxikioscos (fattar inte riktigt hur konceptet går runt, men de har typ telefonkort och godis) överallt. Många av kioskerna är Cola-sponsrade.
• Buenos Aires är hundarnas stad, hundpassare är vad det verkar ett otroligt populärt jobb (dvs. personer som går ut med typ 10 hundar i koppel när ägarna är på arbetet). 
• Det kommer alltid 3 bussar efter varandra och folk på bussen är snälla, de reser sig så att vi ska få sitta tillsammans. Tyvärr kör alla bilar (och bussar) som galna och det är mycket populärt att köra mitt på strecket som delar de olika filerna. Det är tydligt att man som bilist absolut inte ska stanna vid övergångsställen. Gör trafikanterna fel kan man däremot jaga dem! 
• Mjökpaketen är i påsform - rätt opraktiskt. Dock så köper vi ju typ aldrig mjölk så det är inte något speciellt störande :-)
• Att betala med kort i butik tar hur låg tid som helst, ändå väljer alla att göra det - DET är däremot störande och extreeemt tidsödande!
• I parkerna dricker 95 % av de som är där mate och har en stor termos med sig, som man ofta bär med sig under armen. 
• På gatorna känner man gasnka ofta lukten av braj, samt av starkt tvättmedel (!)
• Det finns massor av spännande och jättefina fåglar, dock är det enligt vår spansklärare typiskt turister att tycka om dem och hon kallar våra parakitvänner för “pest”.
• Om det finns något som heter köa svenskt så är det hotat av att köa argentinskt, långt avstånd mellan individer gäller (se bild när David står i kö till morgonbussen nedan)! 
• Människor är lugna, snälla och trevliga. Det är även många fler äldre människor ute och rör på sig (alla dygnets timmar) jämfört med i Skandinavien. Äldre människor är gärna uppe tidigt och köper dagens tidning på en av stans oändligt många tidningskiosker.
• Folk äter midag sent och det är väldigt vanligt att du träffar någon bekant då du är på restaurang eller rör dig ute på gatorna.
• Argentinare verkar inte gilla att människor eventuellt kan se in i deras lägenheter. De satsar hårt på ordentliga insynsskydd, gärna utanför fönstret, men gardiner duger också
• Vi har inte observerat att några av barnen vi sett har mobil eller padda. Populärt är däremot att spela fotboll, rita och att leka i utegymmen (kan ju i och för sig eventuellt vara en hushållsekonomisk fråga). 
• Finns ortroligt mycket fin gatukonst!
• Det är väldigt mycket liv i staden och finns alltid något event som ploppar upp nära, man behöver knappt anstärnga sig. Otroligt kul! 
• Det blåser lyckligtvis rätt starka vegovindar över Argentina. Finns sjukt mycket vegorestauranger, vegomarknader etc. Nice! Dock så finns fortfarande många enorma köttreklamskyltar, se t.ex. Burger King-reklamen med fem köttpuckar nedan :-).  

David köar argentinskt :)

Ett bra och gratis nöje är att gå på gatukonst jakt då det finns supermycket fin gatukonst överallt.

Ett av stans många ekocaféer, dock inte så jättekonstnärligt klotter :-)

Vego är på ingång, men än finns gott om köttpropaganda ala "Burger King Stacker 5.0"

Gatukonst.

Det är alltid mycket aktivitet i BA. Här dekorerar scouter trottoaren.

Äldre människor rör sig mycket runt om i staden. Här sitter ett gäng vid några bajamajor. 

Gatukonstexempel

Folket älska att protestera, här utanför presidentpalatset

Stans bussåkare är mycket vänliga individer. (OBS här har vi lyckas komma på en trea dvs buss nummar 3 i det trekluster av bussar som anländer samtidigt, därav så skönt glest med folk)

Gatukonst.

Mer gatukonst!