TUNNLANDS ON TOUR: KONST, VILA, HOLY LAND & SÖNDAG

TORSDAG - SÖNDAG 20 - 23 OKTOBER 2016

KONST, VILA, HOLY LAND & EN FRANSK SÖNDAG KRYDDAD MED KYRKOGÅRD

Tierra Santa och Buenos Aires i bakgrunden

Torsdagen skulle också vara regnig, men detta hindrade inte oss från att dra ut och utforska staden. Efter lunch åkte vi med pendeln till till BA:s "T-central" för att köpa bussbiljetter till Mendoza som är vårt nästa stopp på resan. Vi hade läst mycket om Retiro som stationen kallas och på skolan hade vi också hört att där var mycket folk och därför en av stans lite mer kriminella ställen. Vi gjorde oss därför ordentligt i ordning med gömda magväskor med pengar och telefon så att vi inte skulle råka ut för ficktjuveri.

Retror är bara en station från där vi bor med pendeln så vi tänkte att resan skulle ta 4-5 minuter. Så var det inte, nästan hela vägen gick tåget på minimumvarv med en hastighet på 10 km/h. På tåget var två blinda gamlingar som sjöng och gick runt för att be pengar. Det var lite sorgligt, men väldigt härlig röst som gamla mannen hade och kul att se att det är så många som ger pengar till gatukonstnärer i denna stad.

Regnigt på perrongen i väntan på tåget

Väl framkomna till Retiro så fick vi direkt storstadsvibbar och David kände även lite resefeber. Det var mycket folk och många byggnader och det enda vi visste var att vår biljettlucka låg i "Boletería 35". Det visade sig snabbt att det inte fanns någon sådan i denna stora stationsbyggnad och vi vandrade därför vidare för att spana in byggnaderna i närområdet.

Överallt var mycket folk som var på väg till olika ställen och en massa annat folk som sålde mat och dricka i små vagnar. Mellan de stora stations - och affärshusen fanns det långa smala gångar som på riktigt ser ut som om de är tagna ur Oliver Twists gamla gråa slitna London. Dessa var så sjukt risiga och kåkstadsliknande att det känns overkligt. Vi kom båda snabbt överens om att detta var vad som refererades till som "bakom Retiro" där man inte ska gå om man inte har en önskan om att bli rånad. Helt sjukt - önskar vi hade det på bild, men vi vågade inte fota där!

Då vi äntligen hade hittat Omnibus-byggnaden (terminalen för långdistansbussar) så gick det snabbt att hitta vår återförsäljare. Dock visade det sig att det inte var så billigt som vi hade sett på nätet och bussbolaget såg minst sagt lite risigt ut. Vi gjorde därför en snabb omvärdering och bokade från Andesmar istället (de har en mycket bättre hemsida och så har våra norska kompisar rekommenderat dem). Vi hade tur och fick ett kanonerbjudande med cama (stol som kan göras till säng) på kvällen den 7:e november! Bussen tar ca 15 timmar så vi kommer fram nästa dag till frukost och kan börja att njuta av det förhoppningsvis härliga vindistriket Mendoza.

Då det fortfarande inte hade börjat regna efter besöket på Retiro (vilket vi trodde skulle ske) bestämde vi oss för att promenera till det stora konstmuseet Museo National de Bellas Artes som ligger vid Plaza Francia (där vi ofta varit på hantverksmarknad). På vägen till museet gjorde vi ett stopp på Pizza Vegana för lunch, en liten kedja vi velat prova länge. På Pizza Vegana hade de många spännande pizzor framme vid kassan. Det visade sig att om man köpte två slides fick man en gratis och även en frukt till efterrätt. Vi valde 6 olika slides och varsin banan. SÅ GODA PIZZOR. Favoriten var nog den med pumparöra och den med linsröra. När vi får tillbaka vårt kök så ska det sättas igång med veganpizzaexperiment.

Big city!

David framför en av stans många statyer.

Vi fick äntligen korsa väldens bredaste väg "Avenida 9 de julio"

Härliga pizzor vid kassan på Pizza Vegana

Súsannas pizzabitar: soltorkat tomat och lök, linsröra och pumparöra.

Davids pizzabitar: vegansk parmesan och tomatsås med vin, karamelliserad lök och en med svamp och solrosfrön

Väggarna var prydda med veganbudskap - här ett om att veganer och vegetarer lever längre - detta passar oss mycket bra!

Med några pizzabitar och en banan var i magen så lämnade vi det mikroskopiska pizzastället. På vägen till museet så passerade vi de SJUKASTE TRÄDEN NÅGONSIN! Det var på riktigt stora som hus. Träden är helt, helt, helt fantastiska och vi står helt oförstående inför hur de kan växa så mycket och bli så häftiga. Detta är nog det sjukaste vi har sett på resan (detta och insektsakrobaterna på Tihany-showen). Det visade sig att träden ligger på andra sidan av Plaza Francia. En riktig pärla gömd mitt i staden. Rekommenderas varmt att gå titta på träden alla som har vägen förbi BA och Plaza Francia.

När vi kom fram till Museo National de Bellas Artes så upptäckes det att ingen kaffe fanns i byggnaden som spått. Även fasst luften såg sjukt mörk och regnfylld ut så var Súsannas kaffesug för starkt och hon tvingade därför med sig sällskapet till närmaste kaffe (där vi även fick handla kaffe när Fisen var dödligt kaffesugen vid ett tidigare tillfälle). Vit tog två kaffe para llevar och lånade toaletterna (tjejtoan sprutade vatten ut på golvet när man spolade...). Precis komna ut för dörren så börjar det spöregna. Som tur var hade Súsanna regnjacka och mössa med, David fick låna mössan och sedan var det bara att härda de 150 m till museumet. Kaffet drace vi under stora taket som är vi ingången medan vi tittade på hur regnet piskade marken.

David och det sjukt stora trädet! Omkring trädet hade man byggt en helt rund park med tegelsten och omgivande bänkar, som en hyllning kanske. Fantastiskt, väldigt konstigt att vi var ensamma här!

Mer Yggdrasil-träd!

Helt, helt, helt fantastiska dessa Yggdrasiler!

Vi kan inte få nog!

Dramatisk himmel på väg mot konstmuseet.

Regn og regn, regn og regn. Súsanna på väg tillbaka efter att ha offrat sig att slänga pappmuggarna från vårt avnjutna kaffe. David står tryggt under museets tak och tar bild..

Tur att man var beredd med regnjacka denna dag ;)

På Museo Nacional de Bellas Artes var mycket folk (museet är gratis) och massor av målningar, skulpturer, vaser och möbler att titta på. Nedersta våningen var väldigt klassisk med oljemåleri av nakna kvinnor, rika gubbar och landskap. David har hittat en förkärlek för skulpturer eftersom han gillar känslan att se figurer i 3D. Súsanna tycker även om skulpturer, men inte om de har en för stor massa "otydligheter" så som en stor rufflig sten som de sitter på - dessa otydliga kanter tar ofta över enligt henne. På andra våningen var konsten mer av det modernare slaget - mycket spännande! Även på detta museum var Antonio Berni en av favoriterna (precis som på museet för latinamerikansk konst). Súsanna gillade även Xul Solar mycket. Då vi hade gått runt i några timmar så kände vi oss mättade och tog därför 67:an till Olleros och promenerade hem. Det regnade och regnade, men vi var glada och lyssnade på låten "Merry Christmas Mr Lawrence" som tillsammans med mörkret och regnet fick oss i jul och vinterstämning.

David har fått upp intresset för skulpturer

Bildserie om ett krig på 1800-talet Argentina - lite deppigt med alla som dog på sista tavlan

Super-porträttrummet!

Alla fyra vägga helt fyllda med tavlor!

Lite Antonio Berni!

Xul Solar

Konst-vid ute på äventyr.

Cool lampa i ljusrummet!

Ljusrummet!

Ledsen gubbe!

Lite mera Antonio Berni

Enda utställningen på toppvåningen var "Violencia" av Juan Carlos Romero, det vara bara ett rum tapetserat med denna text...skumt!

Fredagen spenderades i ett oerhört lugn. Det var kallt ute och vi höll oss inne i värmen och diskuterade världens vackerhet (ostigt...), kollade på bussresor, såg på färöiska dokumentärer och bara existerade. David som alltid är den varma i vår familj var väldigt frusen hela dagen och mådde inte så bra så han fick även vila några timmar. På kvällen smög vi oss ut för att handla lite vin och godsaker.

Lördagen var solig och härlig och det andades en känsla av helg överallt. Det blev frukost på balkongen i vanlig ordning. På helgen äter vi ägg till gröten, tjoho, så gott! Efter frukost försökte vi få till bussresan som inte hade fungerat att boka dagen före, men det var fortfarande problem eftersom vi inte har någon chilenskt "RUT-nummer". Vi skickade ett "hjälp!"-meddelande över till Figgarna i Santiago innan vi begav oss ut för att prova något som vi aldrig hade gjort tidigare. Dagen skulle nämligen spenderas på Tierra Santa (som väl antagligen är lite som de Holy Lands som finns i USA), ett nöjesland med fokus på främst kristendom, men även lite små stänk av judendom och islam så de inte ska bli allt för utanför. David hade hört om ett liknande i Simpsons och var väldigt taggad på att se vad detta ställe var för något.

Súsanna hade i framförhållningens namn kollat upp en buss som skulle tas oss dit. Vi gick några kvarter, kanske 10 minuter, såg bussen direkt när vi kom fram till stolpen med det (som vanligt) mycket skevt fastklistrade bussnumret och hoppade på. Vi sade att vi ville åka till Tierra Santa men chauffören bara vällde ur sig massa svinsnabb spanska och vi fattade inte så mycket mer än att han babblade om en annan rutt. Kanske. Hur som helst, vi fattade att han inte tyckte att vi skulle följa med. Jaja, ok! Bara att börja promenera. Solen gassade som aldrig förr och men vi försökte att inte vara skeptiska.

Vi gick förbi Lago de regatas i som ligger i Tres-parken och fortsatte sedan norrut. Det som är med BA är att de har verkligen inte välkomnat havet in i staden. Mellan staden och havet ligger tjocka bilvägar med hårdgasande bilister. Enligt vår vän, det fantastiska Google Maps, så skulle det dock finnas en bro över dessa maffiga motorvägar. Innan vi tog upp kartan så hade vi chansat på att korsa motorvägen tidigare och hamnat i en mer än lovligt skum park. Satt ett ensamt par och drack saft eller något i solstolar och kollade på motorvägen. Några andra körde runt i en bil på det torra gräset. Vi fick konstiga vibbar och kunde inte komma över vägen här hur som helst, det fanns ingen möjlighet.

Vi fick gå en bra bit för att kunna korsa vägen. Vi gick typ till Barrio Chino och där låg den precis som Google förutspått - bron (sagt med dansk accent). Helt i järn, rostig och sliten. Vi kom ner på andra sidan och fick sedan gå under en väg (lite läskigt) för sedan att fortsätta på en öde trottoar längs en väg med massor av bilar. Vi såg att det fanns lite människor långt borta i horisonten, som vi resonerade också skulle till Holy Land.

Vid en tidspunkt så skulle vi gå under en bro och där satt ungdomar mitt på den öde gatan - svetten trillade ner för ryggen för vissa kan man lätt säga. De visade sig dock vara gulliga skaterboys och när vägen svängde såg också ett portabelt polisbås, pfju! Det låg mitt emot en restaurang där det precis hade varit bröllop (att döma ut från klädseln och buketterna). Först tyckte vi det var konstigt att en fanns ett polisbås här, men sedan förstod vi att det var för att flygplatsen började här. Det stod många längs staketet och titta på när flyg landade (som de gör ca var 7:e minut). Det gick även runt försäljare och sålde uppblåsbara flyg till tittarna så utifrån det så är det nog en populär aktivitet för barnfamiljer. Restaurangen såg väldigt fin ut, men hade verkligen inte drömläge ljudmässigt där klämd emellan bilvägarna och flygplatsen - dock kanske bra om man vill gifta sig och sedan flyga iväg ;)

Lite längre fram såg vi en park med massa skatare och familjer som hängde så när havet som man kan i Buenos Aires (det vill säga den bruna, stora, floden Rio de la Plata). Det känns dock som havet för man ser självklart inte till andra sidan och det är jättemånga vita, fina, segelbåtar på den. Det finns emellertid ingen möjlighet för at doppa tårna i vattnet där vi nu befann oss. Efter vi hade gått igenom parken en stund och David hade fått sin välbehövliga dos av "hav" så gick vi raka vägen till Tierra Santa som låg på andra sidan av lilla viken.

Folk har smygit sig ut för att njuta av solen!

LIte ryggstrech för David innan vår skumma promenad på okänd, skum, mark börjar!

Till slut kom vi fram....Till läskiga bron över de feta bilvägarna!

Brum brum! Usch

Häftiga byggnader!

Inte världens mest mysiga område...

Mycket taggtråd....

Men hoppet fanns kvar :)

Några pojkar spelar fotboll i skaterparken

Rio de la Plata - som ett hav

Mycket folk i den gömda parken, de flesta vet nog inte att den finns!

Tierra Santa var verkligen något helt speciellt. De har byggt upp en hel by med gamla byggnader (i plastliknande material) som de som fanns i mellanöstern när delar av Bibeln var nya. Det var jättehäftigt, men också lite läskigt för överallt fanns personer med får, böcker, pekande fingrar etc. Högst uppe på ett "berg" i byn fanns Golgata där Jesus och de två andra männen hängde på sina kors. Vi gled runt ett tag innan vi bestämde att nu var det alltså verkligen dags för lunch eftersom klockan närmade sig 17.

David köpte en annorlunda lite disksvampsliknande falafel och Súsanna åt en empanada och en fatay. Efter maten tyckte vi att det var dags för lite sötsaker, för en gångs skull, så vi köpte var sin alfajore samt luftchocklad (som vi numer kallar det, väldigt luftiga vita chockladpinnar som är poppis här) och en liten fikongodis med en valnöt i att dela på. Vi satt och avnjöt dessa medan vi tittade på parkbesökare som tryckte in sina ansikten i historiska figurer och skrattade åt dem... innan vi själva fick lust att testa hehe! Är det något som BA är verkligen bäst på så är det att göra i-hål-personer som de har överallt och som alla (inklusive oss) älskar!

Senare fick vi bevittna lite arabisk dans och så fick vi också se Uppblåsbar-Jesus uppstå på håll. En 20-meter hög Jesus-figur "återuppstår" med jämna mellanrum i denna nöjespark. Sedan hade det hunnit bli så kallt att Súsanna mest ville hem under täcket. Således tog vi buss 160 till Palermo, köpte vin och promenerade hem, smältandes intrycken från det heliga landet.

En fåraherde

Dramatisk stämning på Golgata

En kamel och en åsna

Familjenöje en lördag att titta på detta...hmmmmm?

En ström av religiösa turister trampar nästan ned oss när vi är på väg ner för Golgata

Plötsligt händer det!

If I was a rich girl na, na, na, na

Never gets old!

David är chockad! Fejk-crazy, javisst..

Uppblåsbara 20-meters Jesus borta i horrisonten!

Gamkonferens - två deltagare mötte upp

På söndag väntade frukost på balkongbordet när Súsanna vaknade. David hade briljerat med ägg (det är ju fortfarande helg!), gröt och kaffe. Vi bestämde oss för att dra till Plaza Francia (är vi där för ofta?) där de har en marknad varje helg. Inte för att vi behövde köpa något, men mer för att det alltid är så härlig stämning där med god mat (läs: frukt med smält choklad), folk och musik.

När vi gick från bussen och ner mot Plaza Francia så upptäckte vi att det fanns en annan marknad bredvid med temat "Fransk mat". Självklart att den låg vid det franska torget när man tänker efter! Det var livlig stämning och sjukt mycket folk. Vi hade verkligen gissat vädret fel (eller varit rädda för att frysa som dagen innan) med vår tjocka jackor och långbyxor. Rätt varmt om man säger så! Vi gled runt en stund och kollade vad alla matbåsen hade att sälja. Crème Brûlée, Pain au Chocolate, Tarte Tatin osv. Det kom fram att David aldrig hade hade fått testa macarones så vi var tvungna att köpa två med lime-smak. Han blev inte skuffad (besviken)!

Sedan köpte vi en gudomlig liten ost - och lökpaj till lunchmat och satte oss i gräset för maximal avnjutning. Det blev två tuggor var, men smakade som sagt bra... Efter ett tag vandrade vi över gatan till orginalmarknaden (med hantverk, den franska delen var mer av pop-up-karaktär). Där satte vi oss i gräset och lyssnade på en karl som med sin guitar framförde folkkära låtar för en avslappnad folkmassa som bestämt sig för att avnjuta söndagseftermiddagen i härliga solen. Det fanns även många barn som lekte och sprang runt mellan de vuxna. Väldigt stämningsfullt och för att sätta guldkrona på dagens så avnjöt vi delar av uppträdandet med frukt och smält choklad till. MUMS.

Världens mysigaste lilla rondell

Fransk marknad

Artister njuter i gräset i närheten av franska marknaden, i bakgrunden skymtar vi Museo Nacional de Bellas Artes, som vi besökte den där regniga dagen högre upp detta inlägg

Marknaden vid Plaza Francia - här avnjuts härlig musik i gräset!

Finns något bättre än att ligga och strirra upp på trädtopparna och en vacker himmel

Då han som spelade tog en paus för att gå runt och kräva in pengar så tyckte vi det var ett upplagt tillfälle att bege sig vidare till den världskända Recoleta-kyrkogården som ligger 100 meter därfrån. Detta är en väldigt fin kyrkogård som endast BA:s finest får plats, inga fattiglappar kan vila i dessa gravar direkt... Kyrkogården gav oss den perfekta mixen av sol och skugga denna soliga dag. Detta tack vare att gravarna var stora som hus. Vi vandrade bland gravar och återsåg många av de gatunamn som vi känner till på gravar så som Mitre, Pueyrredón, Sarmiento och Dorrego. Folk frågade oss två gånger om vi visste vart Evita Perróns grav var, vilket vi tyvärr inte visste.

Ena gången så var den en äldre herre som sa "Mozo Mozo" (vilket vi har lärt oss är "tjänare" på en restaurang, vilket Silvia lärt oss) vilket vi inte reagerade på. Sedan ropade han "Chicos!" och frågade om graven. Vi kunde som sagt inte hjälpa honom, men ordet "mozo" satte igång våra hjärnor - varför skulle han kalla David för mozo - manlig tjänare? Var det kanske så att de var ett kristet uttryck? Att vi alla är guds tjänare? Så höll Súsanna på att reflektera ett tag tills David kollade upp ordet i den mycket använda appen "SpanishDict" och såg att det även kunde betyda "young boy" - sen började skämten rulla in om att mannen inte kunde sett David ordentligt om han valde att använda uttrycket "young boy" höhö...

Hela upplevelsen av kyrkogården var mycket positiv fast vi aldrig hittade Elvitas grav. Det brydde vi oss inte något om. Vi såg många fina gravar, samt att det är mycket vanligt att kompisar och kollegor ger minnestavlor som sätts på graven. Eller ofrivilliga underhuggare till bankdirektörer och så vidare, som säkert tvingas avsätta delar av sina skrala löner till pampiga minnesmärken över deras chefer. Några får gravar behövde dock en öm hand då glas eller dörrar var sönder. Kanske de skapade sig fiender i andra släkter medan de skapade sin rikedom?

Middag blev en minsta sagt GOD äggplantsröra med "Spagetti aglio e olio". Auberginerna hade en lite annorlunda färg en blandning av lilla och vitt och smakade drömme. Har även sett många helt vita auberginer här, som gör det lätt att förstå varför de kallas "eggplant" på engelska. Vi mumsade i oss maten medan vi såg på färöiska frågesportprogrammet "Orrusta", där olika yrken tävlar mot varandra.