POJKDRÖMMEN - HERE I COME

FREDAG - SÖNDAG 14 - 16 OKTOBER 2016

POJKDRÖMMEN - HERE I COME

Den Store Tihany! 

På fredag var vädret så sjukt fint då vi vaknade (hela veckan har vi kört med väckarlös tillvaro, oh yes). Vi bestämde därför att dra till Palermo Soho för häng i solen och något gott att äta. 

Vi bestämde oss för att gå till och käka på Fringburgers vid Plaza Armenia. Det blev två "Green burgers" med aiolipommes. Dessa avnjöts på deras uteplats med majonäs och prat om Bob Dylar och Nobelpriset. Utlåtandet kring burgarna var att de var för mjuka och saknade krisp dock så var brödena väldigt goda och de fick plus för karameliserad lök, annars en besvikelse - tur att vi var hungriga!

David äter frukost ute på balkongen

Helgfrukost: Ägg och gröt med kiwi

Stället Perter's som ligger i Palermo ser spännande ut. Kanske öppnar ett sånt inom kort i Backlura? Skulle säkert bli ett hit med en vinbar där. Eller vad säger Pappa Turesson?

Fringburgers

Palermo soho 

Här satsas det stort på att ha coolaste husfasaden.

Sedan drog vi till fots mot parken "Parque Las Heras" som Súsanna hade läst om på morgonen. Denna skulle vara väldigt hipp och levande eftersom den är belägen i Palermo. En "ungdomlig vibe" sades det.  På vägen till parken hittar vi en superfin och mysig hörn-tapas-restaurang som vi måste besöka innan vi lämnar BA om några veckor. När vi kom till stora vägen Santa Fe (som vi Las Cañitas - bor typ alltid åker på och kan beskrivas som ett ständigt byggprojekt i total kaos) ser vi en park med massor av träd. Det visar sig vara botaniska trädgården som har massa olika träd från de fem världsdelar som inte är täckta av snö och is. "Oboy, oboy, oboy" tänker båda... men först ska det kissas. Då Súsanna lägger toasitsen ner så är den insmörjd i härligt färskt bajs där bak. Herrrrrrre! Huuuuuur lyckas man! Varför är det alltid såhär varenda gång, hur svårt är det liksom? Hon stormar in i nästa bås och får jobbet gjort. David lyckades som tur undvika bajs (faktiskt mer vanligt att det är kvarlevor av bajs på tjejtoaletterna i den här stan, vad äter de?). Sorry om någon satte morgonens chokladpudding i halsen....Vi fortsätter:

Fin färg på toaletterna iaf. 

Vi sätter oss på det litet torg med bänkar i mitten av trädgården. Då ser vi att längs ett stort träd växer det en enorm Monstera-växt (en sådan har vi även hemma i svea), vilken i princip omslutit trädet. Gud så enorma blad! Lite annat än den vi har hemma. Börjar även tänka att det verkar vara någon form av parasiterande klätterväxt, måste bygga en klätterställning hemma och testa vad som händer. 

Vi vandrar runt i parken och ser massa fina palmer, ekar, eukalyptusar (som verkligen har enormt fin och slät bark) och andra spännande växer och träd. I takt med att kaffesuget ökar beslutar vi oss efter kanske två timmar att vandra vidare mot tänkta parken. Vi hittar en Panadería Hausbrot (en fin bagerikedja) strax innan vi hade kommit fram till dagens mål, den "ungdomliga"  Parque Las Herras. Tog två café para llevar (kaffe att ta med).

Väl komna in i parken och med bakdelarna parkerade i det gröna (och myrfyllda) gräset så inser vi att vi är sjukt trötta i benen och att kaffesuget aldrig varit så stort som just nu! Vilken tur att vi inte ska göra annat än att sitta och avnjuta en härlig kaffe. Ögonen vidgades redan efter den första sippen och den permanenta huvudvärken lättade efter den andra. Någon liten pollett trillade ned, kan vi vara väldigt kaffeberoende och har mått pissigt i några dagar för att vi struntat i att dricka sådan ljuvlig bönjuice? 

Solen skiner över parken och mycket folk, hundar och duvor har samlats här. En tjej har två enorma flätor av något material om axlarna. Hon klättrar upp i ett träd bredvid oss och vecklar ut flätorna, som visar sig vara något slags enormt gult lakan som används till akrobatiska övningar. Mycket fascinerande att de hur duktig hon och andra som testar är. Grabbarna bredvid oss sitter och hinkar Fernet och Cola, en man i hatt lär några tjejer att jonglera. Parkerna är nog det bästa med Buenos Aires.

Livets träd?

Monstera och Súsanna

Största Monsterabladen som vi sett! Håller tummarna för att den där hemma är så stor när vi kommer hem igen :)

Palmer och blå himmel! Det här är livet!

Någon form av växtskola ligger vid trädgården.

Súsanna hittade en sittplats längst ner vid eukalyptusträdet. OBS kolla in barken!

På bussen på vägen hem så får vi öga på en affish av "Tihany", en magiker som David verkligen vill se. Men vem vill inte det med den drömlika sloganen "La magia existe en Buenos Aires"?  Vi råkar åka förbi eventet på vägen hem, det tar plats på La Rural, en stor mäss -och utställningsanläggning invid Plaza Italia några kilometer från där vi bor. Vi ser att även utanför eventet så kan man köpa biljetter, så vi tar ett snabbt beslut och hoppar av bussen för sedan att storma till biljettluckan. Det blev två stycken inträden till Tihany samma kväll klockan 20:30, dvs. två timmar efter inköpet, tjoho!

Tar nästa buss och pressar i oss en snabb middag. När vi väl kommer fram till showen så inser vi att det inte bara är en magiker som ska uppträda, utan det är en hel cirkus! Denna djurlösa cirkus heter alltså Tihany, så det är inte alls en trollerigubbe som vi trodde..Spektaklet tar plats i ett stort, flott cirkustält med en otalig massa ljus och färger. Vi ser även massa olika feta husbilar som är parkerade runt om tältet som de olika involverade bor i. Det går bra nu. 

Vi har rätt bra platser på vänster sida om scenen. Det är inte fullsatt (de kör 9 shower i veckan), men bra med folk denna fredagkväll. Stämningen är bra, loungemusiken flödar, försäljare kränger pommes, popcorn och Starwars-svärd. 
Plötsligt så släcks ljusen och en neongrön ljusboll åker runt i hela tältet - känns som vi sitter på våra kvastar och ska göra oss redo för ett spel Quidditch.

Hela showen är helt fantastisk (tyvärr så var det fotoförbud så vi har endast lite smygfotobilder). Det finns massor med akrobater som utför helt sjuka danser och tricks. De hoppar, böjer sig och flyger i luften i olika otroliga lysande dräkter. Sjukt var det! 

Cirkusen satsade stort på färg, spegel, ljus och musik för att skapa en bra stämning.

Smygfoto

Bjöds på mycket dans!

Cirkusen hade också en mycket märklig "klovn". Det var uppenbart att han var barnens favorit. Först tänkte vi "jaha, det här var ju roligt..", men sedan insåg vi att det var för absurt för att inte skratta, för han blev bara värre och värre. Drog upp folk på scenen, bl.a. någon slags äldre gubbe i hatt från publiken skulle låtsas vara otrogen med clownens flickvän. Det var en låtsad filminspelning, som slutade med att clownen sköt gubben och sedan begick självmord, genom att skjuta sig själv i magen och låtsas dra ut sina tarmar. Den otrogna flickvännen finner clownens lik och dricker sedan gift och dör. Alla skrattar och applåderar, rätt absurt som sagt!

Kvällen fortsätter sedan med en fantastisk magishow av mannen som vi trott är Tihany. Han trollar fram och trollar bort motorcyklar, bilar, helikoptrar och mängder med lättklädda kvinnor. Vi är helt sålda och fattar ingenting! Det bjöds även på musikalnummer och otroliga kvinnliga akrobater som mer påminde om insekter än människor pga. deras vighet och märkliga formationer. 

Priset för stört hybris gick till en långhårig man med bar överkropp som uppträdde med en "diabolo", ett redskap med två pinnar och ett snöre samt en timglasliknande jojo (som många av oss hade som yngre). En snabb sökning på nätet visar även att diabolon påstås vara världens näst äldsta leksak, efter bollen, haha. Hur som helst, aldrig sett någon som haft lika mycket stjärnattityd som den mannen. Han köttade diabolo till snabb technomusik och verkligen älskade publiken och krävde applåd efter applåd, föll ned på sina knän etc. Kvällen innehöll mycket annat fantastiskt också, otroligt påkostad show som troligen är ett minne som kommer att räcka länge.   


Efter showen så bestämmer vi oss för att promenera hem i fullmånens sken. Det är en varm och fuktig kväll och vi köper vi en öl-to-go som vi delar på medan vi promenerar hem. Hemma blir det lite fredagsmys med vin och choklad! David somnade gott efter att ha fått uppleva sin pojkdröm, nämligen magi i en främmande stad. 

Tihany! 

Fullmåne över cirkustältet

På lördagen så vaknade vi av en brutal smäll. Enorm åska igen! Súsanna är klarvaken trots att hon bara sovit några timmar. Hon är uppe tills åskan slutat och lägger sig igen ungefär när David ställer sig och börjar brassa frukost.

Det spricker sedermera upp och det visar sig vara en fin eftermiddag som väntar! Men vi ska ha lång-Skype med Fia och Diego (Figgarna). Vi får prata om massor av roliga grejer, så som att Diego fått visum till Sverige och nu äntligen kan börja programmera i kallare klimat, samt inte minst att Fia ska spela en av världens mest prestigefyllda fotbollsturneringar i Uruguay i December (Copa Libertadores, Sydamerikas Champions League). Klart vi ska dit och heja!

Efter att vi lagt på den virtuella telefonluren så käkade vi någon slags kombination av lunch/middag och sedan drog vi ut och sprang i parken. Stretching och lite övningar tog plats på parkens östra sida medan solen gick ned bakom samma skyskrapa som vanligt i väst.

På vägen hem så drog vi som brukligt förbi vår stormarknad Coto för att göra diverse inköp. I butiken var det feststämning (läs: många färgglada vimplar) . Detta kommer sig av att det imorgon är mors dag i Argentina. Det är endast Argentina som firar mors dag denna dag, den tredje söndagen i oktober. I bageriet i vårt kvarter så har de även pyntat fönstret med utskuret bröd, som formar orden "Día de la madre".

Vi gick också till en frukteria för att köpa ett liter jordgubbar. På kvällen så smälte vi en chokladkaka i en skål och hällde över dem, så en halv liter jordgubbar var blev det - mastigt! Blev ingen middag denna kväll...

Istället höll vi på med våra personliga projekt tills kanske klockan 12 då vi fortsatte kolla på vår danska serie "Forbrydelsen", som vi såg 2.5 avsnitt av och försökte lägga oss halv 3. Grannen hade fest, så det var bara David som lyckades somna. Súsanna fick ligga vaken och lyssna på fulla män som skränade och sjöng (hon var nästan säker på att männen var inne i vår lägenhet eller skulle ramla genom de uppenbara pappersväggarna när som helst). Detta tills de drog ut på krogen någon timme senare.

Regnigt och grått

På g mot Coto i regnjackor! 

Dags för vin, jordgubbar och chocklad!

På söndagen vaknade David klockan 5 och kunde inte somna om. Han var klarvaken trots att han bara hade sovit i 2.5 timmar. Hmm. Han satte sig med datorn tills grannen kom hem klockan 7 på morgonen och försökte då lägga sig igen utan succé. Till slut kom han på att han ätit jordgubbar istället för ordentlig middag igår och att kroppen troligen var klarvaken för att den ville att han skulle finna mat. Han brassade havregrynsgröt med skivad frukt och stekte två ägg, ett mål han intog medan han kollade på amerikanska mästerkocken. Sedan somnade han som en stock, succé!

Han vaknade igen mellan 11 och halv 12. Denna gång käkade paret frukost tillsammans medan det blev en Skype hem till Svea rike, bland annat diskuterandes Davids föräldrars höstskörd! Sedan stack vi till bussen för att dra mot en marknad vi passerat under förra veckans långutflykt till Mataderos, men inte riktigt lyckats pricka in på kartan.

David var helt säker på att det var Parque Rivadavia, medan Súsanna inte hade en aning. Således följde vi bussens färd på GPS:en tills det var dags att hoppa av i nämnda park. Det visade sig att Davids intuition, som rätt ofta, var helt fel. I Parque Rivadavia fanns det endast några slappa bås med gamla gulnande tidningar från 70-talet. Vi var helt klart i fel park! Súsanna kom då på att marknaden som vi sett när vi åkte förbi med bussen förra helgen troligen var i Parque Centenario. Det är en helt rund park där vi varit flera gånger, bara att vi åkte förbi på en ovanlig sida den gången med bussen då vi taggade till.  

På andra sidan av parken vi nu befann oss låg emellertid ett otroligt populärt ställe. Kön ringlade svinigt lång så vi gick dit och tittade vad det var för superrestaurang. Stället var inget mindre än en "Club de la Milanesa" - en köttig restaurang vars översättning är "Schnitzelklubben". Det är en kedja som finns lite överallt i stan, bland annat i Las Cañitas där vi bor. Där var hur mycket folk (säkert 50 st)som helt som stod utanför och väntade på bord. Verkade vara massa familjer som hade bestämt att kötta sig ordentligt denna mors dag. På "Persicco", stället brevid som säljer såååå goda glassar, var också mycket folk. För mycket till och med, vi fick vara ospännande och köpa mineralvatten istället för glass på Persicco. Neeej! Sedan gick vi mot Parque Centenario, där vi nu var säkra på att den riktiga marknaden skulle hållas. 

En cooling på stan!

Vakra kyrkan som man kan skymta från brusshållplatsen.

Ett av alla underbara gröna fönster i BA.

Vi promenerade sedan 20 -30 minuter till Parque Cenatario och marknaden och i en av de första båsen som vi kommer till hittar vi något som vi (läs David) länge har letat efter: En Tintinbok på spanska! Det blev Las Adventuras de Tintín Objetivo: La Luna som inhandlades för 140 pesos. David blev SÅ glad!

Vi promenerade genom alla båsen och David som nu hade fått något lite dyrare uppmuntrade Súsanna vid varje bås: Köp vad du vill! Visst är den där fin! Och så vidare. Tillslut fick hon ge efter när och köpte en risigt fin fågelöppnare för cervezas (som ska bli kompis med fisköppnaren och den legendariska kräftan hemma i Svea).

Det var värme av nya dimensioner på marknaden och vi bestämde oss för att leta reda på lite mat och vatten inne i parken. Där var full fart som vanligt - massa fåglar, fågelmatare, familjer, vänner och gatuartister. Vi fick tag på en flaska vatten och en påse karamelliserade nötter.

Vi satt och njöt av fågelskådning (såg en spännande rödnäbb), karpskådning, Tintinläsning och podcastlyssning innan vi beslutade att det var dag att åka hem. Vi hoppade på en nerkyld buss 15 och njöt vidare medan vi lyssnade på en podcast om alternativ till BNP (Bhutan har "Happiness Index" istället). Det fylls på med folk i bussen och efter 20 minuter märker vi att inte allt är som det ska med bussen. Den stannar och stängs helt av med jämna mellanrum och för att få den att starta igen så måste dörrarna öppnas och stängas. Efter ca 10 ryckiga "stopp - upp med dörren - stäng dörren - åka" så beslutar busschafören att nu får det vara nog och åker in till sidan av vägen. Alla får hoppa av och försöka hitta en annan buss eller vänta på er ersättningsbuss. 

Spännande fågeln hängde mellan duvorna.

Han var hungrig och käkade ur händerna på besökare.

Gullg insekt på Súsannas arm.

Karpar simmar runt och äter olika nötter som besökare kastar till dem.

Njuter av sin Tintínbok. 

Fyndet! Bärsfågel

Finns även sköldpaddor i parken!

Parque Centenario - där folket blir ett

Eftersom bussen stannade nära Plaza Italia så passerar många bussar som åker hem till oss och vi vandrar därför vidare efter gatan sökandes efter en busshållplats. Plötsligt får Súsanna öga på buss 64 - en riktig kanonbuss. Hon ropar på David, medan hon tittar bak, viftar med armarna och springer framåt mot busshållplatsen. Ingen vet om det var osläta vägen, gruset eller hennes egna fötter som kom i vägen men 1-2-3 så ramlar Súsanna. Hon far genom luften med mycket hög hastighet innan hon landar på fotgängarfältet, där hon glider efter grusade vägen rakt mot ett träd. B A M! Vilken supervurpa. Hon reser sig upp och det första hon ser brevid sig är såklart buss 64 som åker förbi med gasen i botten. Så sorgligt! David stormar mot henne och kramar, pussar och borstar väck grus från rygg och handflator från olyckskorpen. Då det var en varm dag hade Súsanna kortbyxor och har därmed fått en stor del av benet uppskavt. Fy fasiken så ont det gör! Vi tar oss de 10 metrarna som är kvar till busshållplatsen. Súsanna får lägga sig ner på bänken och fläkta sig med Tintinboken medan David viftar in nästa buss. Bussfärden hem är smärtsam, men snabb. 

Hemma blir det vila, mat och mys. Båda är "avslappnade" (sliiitna) efter en lång dag, diverse skador samt en späckad helg!