TUNNLANDS ON TOUR: BA:S MÖRKA SLUT

MÅNDAG - TISDAG 7-8 NOVEMBER 2016

BUENOS AIRES MÖRKA SLUT

THE WORLD AWAITS med Mr. Banana Dave :)

Vi vaknade av våra väckarklockor som vi hade satt på 9:00. Det var dags att för en gångs skull gå upp tidigt och vi hade en mycket att göra: 1) trycka alla våra grejer ner i våra ryggsäckar 2) skriva klart bloggen 3) äta upp all mat som var kvar 4) handla vatten och snacks 5) städa lägenheten.

Vi började med frukost som bestod av en stor portion frukt, gröt och stekta ägg. Sedan blev det bloggskrivning samt städning av kök och toalett. Vi hade under några veckor försökt få tag på hyresvärden Augustín T för att berätta att vi skulle åka en dag tidigare, men han svarade inte på Airbnb-hemsidan eller på något av de tre nummer vi hade till honom. Vi bestämde därför att "så fick det vara, vi måste dra" och att vi helt enkelt bara skulle lämna nyckeln i lägenheten när vi gick (vi visste såklart att han hade en annan nyckel så att han skulle kunna komma in).

Innan lunch så hade vi nästan hunnit skriva klart bloggen, städat allt (dock ej genomfört dammsugning) samt tryckt ner alla våra ägodelar i ryggsäckarna (vi blev även tvungna att ta en extra tygpåse med jackor och färdkost). Att få allt ner i väskorna var inte en lätt sak kan man lugnt säga. Vi fattar inte hur alla våra saker blev så stora! Som tur är så är de inte supertunga och vandringsryggsäckarna är rätt sköna att bära nu vi har justerat selarna ordentligt. Medan lunchen lagades så gjorde vi ett sista ryck med dammsugning Till lunch skulle det bli pasta fyllt med pumpa, linsgryta och lite grönsaksfyllda plättar dvs. total rensning av allt som fanns kvar i kylskåpet. Precis innan maten var klar och då David la sista handen på dammsugningen så blir hela lägenheten mörk.

Vi var vi inte helt ovana med då vi hade enorma problem med vår förra spis (som vissa minns så kunde vi under våra två första veckor i staden inte laga mat utan att strömmen gick). Vi flög direkt över till skåpet med säkringar för att flippa upp brytarna igen. Sagt och gjort, men inget hände! Konstigt....hade strömmen gått i hela byggnaden? Nej då! Ljus i trapphuset och TV:n på hög volym hos grannen. GAAAAAAH! Det kunde inte vara sant! Tre timmar till vi ska åka, halvlagad pastadegklump till mat, inget internet, oladdade datorer. Det stod snabbt klart att bloggpubliceringen skulle sjunka på prioriteringslistan.

Vi försökte ringa till Augustín T, men samtalet trycktes bara bort. Nej, nej, nej! Hur skulle han kunna förklara för gästerna som skulle komma efter oss gästerna innan (det vill säga vi) hade förstört lägenhetens strömförsörjning? Speciellt när han inte skulle få veta om det från oss!

Vi pressade snabbt och tyst i oss maten i den mörka lägenheten. Vi skickade meddelanden till Augustíns mobil och skrev till honom på Airbnb-hemsidan ännu än gång (allt detta tack vare att Súsanna fortfarande hade kvar internet på sin mobiltelefon). Vi beskrev läget så gott vi kunde och att vi måste åka nu. Hade en liten klump av ångest i våra magar. Undrar om han skulle tro att vi förstört något och ge oss en dålig recension, eller helt enkelt försöka kräva oss på pengar? Vi försökte leta upp vaktmästaren som vi ser varje dag, men just idag stod han givetvis inte att finna. Vi åkte upp och ned i byggnaden och letade. Taket, garaget, gick hela vägen från byggnadens topp till botten i trapphuset. Ingenstans fanns han. Vi ringer Augustín igen, men någon trycker återigen upptaget. Det var inget annat att göra än att gå upp till lägenheten, packa det sista och sedan dra.

Just som vi ska till att sätta ryggsäckerna på oss så får vi ett Airbnb-mail på Súsannas telefon. Det är i vår konversation med Augustín, men det är någon jädra Mathias som svarar:

"Hi, Susanna. I'm Matias, a friend of Augustin. He is with a personal problem that does not allow you to get in touch with anyone.
On the subject of the keys, there is no problem with that let inside the apartment. No need to clean the apartment lot, do not worry about that!

Thanks for the notice of the issue of electricity, I immediately get in touch with the electric company! I'm glad you enjoyed your stay and I apologize for not having been able to communicate before. Regards!"

Va? Jaja. SKÖNT med ett svar innan vi åkte. Speciellt eftersom vi inte ville få en stor bot efter att vi hade åka pga. att vi "förstört elen".

Allt vi äger på en tom säng!

Mat i "mörkret" - nytt koncept! Sista saltet går åt för att göra den ätlig.

Efter detta så samlade vi ihop alla saker och skulle bege oss. Nu var det väldigt viktigt att minnas att lämna nycklarna inne i lägenheten eftersom dörren går i lås när den stängs. Vi lyckades komma ihåg det, hurra! MEN! Precis när David stänger dörren så skriker Súsanna NEEEEEEEEJ! David tror först att detta är ett dåligt skämt och torrskrattar lite. Men sen halvskriker hon: "Huuur ska vi komma ut ur byggnaden utan nyckel???". Bra poäng tycker David, man måste nämligen låsa upp glasdörren mot gatan med nyckel inifrån. Vi skrattar båda av utmattning på vägen ned i hissen och tänker att detta kan inte vara sant! Vi är ändå med våra mått mätt hyfsat tidiga iväg för att ta tåget, men nu vet vi inte när och hur vi kommer ut ur byggnaden.

Vi satte oss med vår packning framför glasdörren och väntade. Det var helt öde, tyst som i graven. Klockan tickade. Till slut fick Súsanna nog och bad David åka upp till lägenheten för att säkerställa att vi verkligen inte kom in i den medan hon själv stannade för att vakta väskorna. Sagt och gjort och medan David kontrollerade att så verkligen var fallet så händer det sjuka. Genom glasdörren så ser Súsanna en välkänd figur passera på gatan utanför. Dock inte på väg in i byggnaden utan på väg någon annanstans. Súsanna bankar på glaset och pekar på nyckellåset. Figuren låser upp dörren med ett lätt smil medan den fortsätter prata i sin mobiltelefon. Vi är fria!!!

När David kommer tillbaka för att presentera sitt negativa besked så ser han en leende Súsanna stå i dörren. Hon förklarar att hon sett den ENDA personen vi vet vem det är i byggnaden - TRÄNINGSGRANNEN (i sin vanliga bubbeljacka och träningsshorts såklart) - och fått honom att öppna dörren. Detta är så fint som en sagobok. Träningsgrannen var nämligen personen som släppte in oss första dagen i BA, när vi desperata, trötta, hungriga och utan nyckel eller kontakt med Augustín T stod utanför samma glasdörr och ville komma in. Nu stod vi desperata, trötta, (mätta på pastadegklump), utan nyckel eller kontakt med Augustín T och ville komma ut. Sjukt! På väg ned mot tåget så möter vi träningsgrannen igen och han ger oss en kaxig blink när vi passerar honom med våra ryggsäckar. Han hade köpt två paket cigaretter i kiosken. Ganska chockerande gällande en man som bär träningsshorts dygnet runt.

Väl komna fram till centralstationen Retiro så stod vi och väntade och väntade på att information om bussen skulle dyka upp. Duvorna gillade att vandra runt på golvet runt våra fötter. Det dök inte upp någon “Flecha buss” till Mendoza på skärmen. Otydbara rösten i högtalaren skrek ut olika saker med jämna mellanrum som sedan kom upp på skärmen. Efter att två olika bussar som också skulle gå 18:30 och en som skulle gå 18:35 kom upp på skärmen så gick vi ut för att se om vi eventuellt kunde hitta någon att fråga. I dörren så hörde vi rösten igen - *sprak* *knaster* *otydbarheter* Mendoza *knaster* sesenta *sprak*. Det visade sig att Mendoza busen var på ingång och en skulle gå från plats 60. Vi fick hjälp av en man med bagaget som i gengäld fick en 10-peso av oss. Verkar vara något man gör.

Komna på bussen så gick vi upp för trapporna då vi hade platser på toppvåningen. Just som vi ser plats 15 och 16 och ska slå oss ned så möts vi av (helt seriöst) VÄRLDENS SJUKASTE LJUD. Det är en man som sitter två rader bakom oss. Han gjorde någon mix av host-snys-sjung-yl-ljud som lät förskräckligt och som ljöd i mönster: "DFSJDSLKJFSLDFSJDSLKJFSL!!!". Det lät seriöst som en flaxande gris och HUR högt som helst. "YES, fjorton timmar av detta" tänkte vi (och så blev det såklart med facit i hand).

När vi rullade ut från Retiro så fick vi se framsidan av kåkstaden som faktiskt var rätt mysig med olika färger på husen och säljare.Vi fick en karamell av servitrisen och lutade oss bak i de enormt mjuka och sköna stolarna. Flechabuss levererar tänkte vi och sedan kom det sjuka oljudet igen och igen och igen. Detta kommer att bli en lång natt. När vi gled genom Buenos Aires enorma förorter var solen vid att gå ner, vi passerade under motorvägsbroar som såg hur fina ut som helst för de hade målat stolparna i olika tonade färger (ett tips till städer, istället för omysiga så var de otroligt fina!). Då mörkret föll på så startades en film om några män med gevär.

När filmen nästan är klar så får vi middag serverad. Vi har vid biljettköpet angivet att vi är vegetarianer och får därmed specialkost. Middagen består mest av bröd: torrt bröd med världens tunnaste lager av ägg på toppen, bröd, en gigantisk brödpaj, keks, kakor och en nagel rivna morötter. Efter maten så får vi även lite avec. Daid får en whiskey och Súsanna en conjac. Vi pratar, lyssnar på podcast och en efter en somnar alla in på bussen. Det sjuka ljudet har nu efter många timmar upphört! Súsanna lyssnade på spännande Kropp&själ-pod om psykiatrin och om hur underbemanning leder till att för många får diagnoser som de kanske inte har. Detta kan leda till medicinberoende. Vi sov gott den natten.

Vi vaknar av nys-snark-snor ljudet och ser ut på ett vackert landskap. Vi fick serverat frukost som på argentinskt vis självklart var mat i inpackningar i inpackningar (de älskar att plasta in grejer). Frukosten bestod av keks i alla dess former: torra, korta, långa, söta och smaklösa.

En redo backpacker i en mörk lägenhet...

Kåkstadens framsida, fin!

Middag serverad!

Sköna stolar!

Frukost!

Kaffe i tepåse!

Fínt!

När vi kommer till busstationen så försöker vi hitta vandrarhemmet med hjälp av Google Maps. Det visar sig ligga 10 minuter från stationen. När vi kommer till vandrarhemmet så är ägarna väldigt snälla. De låter oss lämna väskorna där och vi får lite frukost i form av kaffe och diverse andra saker helt utan fibrer (typ flingor och juice). Efter sockerfrukosten så beger vi oss ut för att upptäcka staden. Vi promenerade till Plaza Indipendencia vilket är ett stort mysigt torg med vattenfontäner. Där är finns bland annat en påflugen man som har gjort Mimmi Mus och Hulken av ballonger. Dessa kan parkens barn fotas med för en liten slant med och till rätt pris även köpa. Mannen glider runt och efter ett tag får hann napp hos en liten pojke och hans far. Egentligen ville pojken ha en varg så ballongmannen tog en röd ballong och gjorde honom en vargliknande skapelse som han fick på köpet. Vi hängde förslappade i parken som två lik i solen. Runt 12 så var vi väldigt låga på energi och vaggade tillbaka till vandrarhemmet för att äntligen få checka in (vi anlände staden klockan 8:30).

Vi fick checka in i ett fyrbäddsrum med två våningssängar. Sängarna var vingliga och knakiga, men vi lyckades vila oss en snabbis. Sedan blev det en snabb dusch och efter det for vi ut för att upptäcka den stora parken San Martín!

David the backpacker!

Plaza Independencia

Fontäner som ibland gör en show!

Gågatan Paseo Sarmiento

Annan plats på gågatan Paseo Sarmiento

Lite konst nära vandrarhemmet ("FanamaFlub, vad är det?)!

Det tog ungerfär 40 minuter att gå till den stora parken San Martín som ligger på andra sidan staden från vandrarhemmet sett. Solen bakade som attan och vi gick och gick...och gick. Det som drev oss framåt var vetskapen om att det i parken fanns en stor sjö som vi förhoppningsvis kunde doppa våra fötter i.

När vi kom fram så gick vi genom parken som var fylld med träningsmänniskor och träningsmusik. Klockan var runt 16:00 och vi fattade inte varifrån alla folk kom. Jobbade de inte? På vandrarhemmet så hade vi fått veta att det är siesta är mellan 13-17 (många timmar, någon?). Kanske folk tränar på siestan?

Vi gick genom en rosengård till sjön. Fint men allt vi kunde tänka på var att sänka ned de glödande benen i sjön. MEN NEJ! När vi kommit fram så satt det en massa skyltar om att badning etc. SÅKLART var förbjudet. GAAAH!. Vi var så varma att vi bara lade oss på gräset och låg där som stekta ägg och sippade på lite vatten. Vilan gav oss lite energi och sedan gav vi oss iväg på en rundtur kring "den förbjudna sjön". David tog steget till bar överkropp. Stort! Sjön var väldigt fin och verkade mest användas till att öva kapprodd, säkert för stadens mer välbemedlade vinproducenter tänkte vi! När vi blev hungriga så begav vi oss hemåt. Vi hade tänkt handla på vägen vilket resulterade i två extra timmar på stan i och med att vi inte hittade den av vandrarhemmet rekommenderade matbutiken som skulle ligga ett kvarter bort. Det var som om man skulle stupa när vi väl kom innanför tröskeln till receptionen.

Hemma käkade vi middag (avokado med oliver och keks...) med en kille från Nederländerna som skulle vidare till Santiago dagen efter. Kvällen gick med Trump/Hillary prat och sedan streamade vi TV4:as livesändning. Efter ett tag så var Súsanna tvungen att blunda en stund eftersom ögonen sved så mycket, vilket slutade med att hon halvsov/halvtittade under någon timme. Då David skulle lägga sig började Trump komma ikapp Hillary eftersom han hade vunnit Florida. Súsanna vaknade kl 05:00 och gick upp för att kolla mobilen vem som hade vunnit. What the hell? TRUMP PRESIDENT?!?!