 |
| Gammalt möter nytt på Plaza de Armas |
 |
| Vår engagerade guide! Gänget fick även sällsap av en hemlös hund. |
 |
| La Moneda |
 |
| Syskonparet! |
 |
| David drick-äter Mote con huesillo |
På vägen handlade vi ingredienser till
grillning, det blev vegoburgare, kol och lite grönt. Dagens utflykt skulle
nämligen bli upp till bergen för grill och naturhäng. Från bilen så såg vi häftiga vyer överallt. Mysiga hus, träd, kaktusar och enorma skogsklädda berg. Den parken som vi hade
planerat att dra till hade grillförbud så vi tog var sin friterad empanada i en bergskiosk (så god!) och
letade vidare. Vi hittade efter ett tag ett ställe där man kunde grilla och
hänga nära floden. Vi grillade paprikor med ägg i, vegoburgare och provoleta (grillad provolone-ost). Det var en mycket mysig stund och mycket kropp och själ diskuterades (Fia
har joinat K&S-fanklubben). Efter maten så drack vi kaffe mellan vassen
nere vid den forsande floden som många skrikande människor körde forspaddling på!
Då vi hade kommit hem så gav Fisen oss tre
möjligheter: 1) stanna hemma och hänga, 2) ta en öl på en mysig bar eller 3)
göra ”yoga with Fia” till vi somnade. Det var lite oklarheter om vad folk ville
så det slutade med att Súsanna och Fia drog till ett grannhus där en av Fias
gamla hostelkompisar bor. På taket hade de en stor fest med DJ som spelade.
Konseptet kallades ”loft sessions” och streamedes live. Hela grejen hade börjat
i en av byggnadens lägenheter (alla är loftlägenheter) och konceptet var nu
utvecklat och körs nu på olika hemliga platser.
Festen var väldigt spännande och det visade sig
att nästan alla som var där bodde i byggnaden. Många hade museum/barer, jobbade
med graffiti eller med musik så det var en väldigt kreativ aura. En av killarna vi hängde med och som kunde engelska (yay) var tydligen mycket känd inom graffitivärlden, men vi kunde för lite om graffiti för att veta vem det var (för nyfikna själar så kan man söka på Dasic Fernandez). De utemöbler
som fanns var lika de vi såg på La Noche de Los Museos – fyrkantiga och lyste i
alla regnbågens färger. Det gick helt okej för Sus att förstå chilenarnas och Fias samtal. Kanske mest för det var rätt basic då de inte kände varandra. Lite svårare
att prata dock! Súsanna överlevde med några ”soy”, ”jejeje” och resten teckenspråk.
Strax efter midnatt så gick tjerna tvärsöver parken till lägenheten eftersom en
lång dag i Valparaíso väntade dagen efter.
 |
| Fias frukteria! |
 |
| Stekt empanada! |
 |
| Fisen njuter i baksätet |
 |
| Camping/grillstället drivs av en man som vi tror bor i det här huset som låg 20 m bort från vår grillplats. |
 |
| Domi njuter av att gosa sig in i alla våra grejer! |
 |
| Supergrillning på g! |
 |
| Rion! |
 |
| Vackert landskap! |
 |
| David - så naturligt harmonisk... |
 |
| Figgarna har verkligen en drömsk lägenhet! På kvällen kan man avnjuta solnedgången på balkongen eller genom de stora fönstrerna i vardagsrummet. |
 |
| Från balkongen kan man också spana in till grannarna. |
 |
| Ibland fick vi se folk laga mat genom hålet i taket! |
 |
| Höga huset är Figg-huset! Bilden tagen från rooftop-festen |
 |
| Rooftop fest! |
Söndag var det dags för utflykt till Valparaíso
och Viña del mar (grannstaden och som har en grym sandstrand). Vi käkade
grötfrukost och begav oss sedan ner i källaren där bilen stod parkerad. Valpo
ligger ca 1-1,5h från Santiago vid kusten. Bilresan dit var mycket fin, men
David var tvungen att blunda lite. Meningen var att gå en gratis vandring med
samma företag som vi var med dagen innan i Santiago, men då vi kom till stora
torget så var vi visst lite sena. Som tur var fanns det ett annat tur-gäng som
körde på temat ”Find Wally”. Vi hakade på direkt! Det visade sig vara en rundtur som hette "off the beaten track" och visade helt andra områden av staden än de andra rundturerna. Det är en lokalbo som ger turen och den kostar inget, om man vill ger man dricks.
Den duktiga guiden berättade om Valparaísos stortid under
guldruschen i Kalifornien. Hamnen hade blivit utbygd och många av de
europeiska skeppen stannade i Valpo på väg till Kalifornien (andra stannade i
Buenos Aires). Detta hade lett till att en massa arbetare behövdes och många hade
flyttat till staden och byggt boende upp längs med stadens över 40 kullar. De rika bodde nere på
slätten där alla affärer och jobb fanns. Detta lede till att de fattigare
fick gå upp och ner genom stadens superbranta, superlånga (och i flera fall superhäftiga) trappor flera gånger om dagen. Därför hade det byggts vinschhissar för 100 år sedan som fortfarande används om man har råd. Man nu kan ta dessa för 100 pesos
per väg dvs. 1,40 SEK (inte svindyrt för gemene svensk).
Första delen av vandringen gick vi nere på slätten för
sedan att ta en minibuss upp över några av kullarna. Vi blev förvarnade om att hålla i oss av bara den, lokalbussarna var kända för att gasa på ordentligt! Otroligt skön funkmusik pumpade i högtalarna medan chauffören brände upp för berget. Då vi hoppade av sa
”Wally” (den randige guiden) att vi hade nu varit på 7 kullar. Han tyckte att det var viktigt att vi fick åka lokalbussen, så vi visste hur Valparaísoborna har det varje dag.
Vi fick lite lektion om de olika
typerna av graffiti och att många av lokalborna tillåter och till och med efterfrågar att konstnärer ska pryda deras byggnader för att undvika massa talanglöst klotter på husen. Tydligen
respekterar grafittifolket varandras konst. Vi fick även se ett fängelse som
användes under diktaturen och höra lite om hur allt hade börjat och hur det hade varit i Valparaíso under den tiden.
Det
visar sig vara väldigt delade meningar om vad diktaturen var bra och dålig enligt
Wally. Hans mamma hatade Pinochet och hade haft jätte problem när hon skulle
föda hans storebror för att ingen vågade köra henne till sjukhuset eftersom det
sades vara Allende-vänligt. Hans pappa hade arbetat som butler åt Pinochet på
hans hus i Valparaiso och sa alltid att han fick se den mänskliga sidan av
honom. Vi vandrade vidare ner för kullarna och efter ett tag var vi hungriga
och vek av från turen. Vi gjorde detta efter en magnifik avslutning där vi fick se Valparaísos två kändaste grafittikonstnärer (ett par) som lade siste touchen på en gigantisk målning med hjälp av en skylift.
Vi tog en hundraårig hiss upp till en av de vackra kullarna och vandrade lite
runt tills vi hittade en restaurang med vegoalternativ. Fia tog en svamprisotto och resten tog
vegoceviche med svamp. SÅ GOTT! Domi som var med blev riktigt populär och de
som arbetade i restaurangen ville klappa henne och ta foton för sociala medier. Efter maten vandrade vi mer uppe på den fantastiska kullen. Vi gick på en marknad som var mitt i brant gata. Där hade de panelsamtal om menskopp och naturlig födsel. Alla verkade mycket engagerade och applåderade efter samtalen. Vi köpte kaffe och hängde i myset en stund. Vi gick sedan vidare och spanade på alla vackra färgglada hus, alla risiga hus som ser ut som om de kommer ramla ner varje sekund och sedan alla sophögar som fanns på gatorna pga. den pågående strejken.
 |
| Grafitti av Anderna |
 |
| Många detaljer i bilden! |
 |
| Inte bara bara at kliva upp för dessa trappor! |
 |
| En bild på en mormor pryder en byggnad |
 |
| Bandet pose:ar framför en glad vägg! |
 |
| Gatukonst i en brant gata. |
 |
| Färgglada hus! |
 |
| Pga strejk så är det höga berg med soppor överallt. I bakgrunden: regnbågefärgade hus! |
 |
| Valparaíso |
 |
| Hus med fin färg! |
 |
| Valparaíso - en blanding av tjusiga hus och hus som ser ut som om de kommer välta närsom helst. |
 |
| Utsikten från en av kullarna |
 |
| Fin vägg! |
 |
| Hus som är svåra att inte älska! |
 |
| Växt inspiration! |
 |
| Härlig färgkombination! |
 |
| Superväggen! |
 |
| Observerar en hemlös hund! |
 |
| Band-bild nummer två, med textem "We are not hippies, we are happies!" |
 |
| Svårt att inte trivas när hela staden är fylld med färger och växter! |
 |
| En lirare! |
 |
| Domi och Digge redo att dra mot stranden! |
Då klockan började närma sig 15 så vi bestämde att vi skulle dra över
till Viña del mar för lite strandhäng och tog därför återigen den 100-åriga hissen ner till platt mark (lite läskig att åka måste erkännas!).
Viña ligger strax intill Valparaíso och har en jättefin strand. På väg
dit så såg vi massor av stora svartvita pelikaner som satt och hängde på en byggnad. HÄFTIGT. Plötsligt medan vi åkte i bilen så plingade det till i Fias meddelandetjänst Whatsapp. Hon skrattade högt och flämtade "men vaaa, alltså jag fattar ingenting!". Meddelandet hon fick var ordagrant det följande:
"Gick en promenad i skogen idag. När jag kom in i den mest ensliga delen, där normalt inga människor rör sej, hörde jag en tyst hostning...Ljudet kom från en tät gran med vida grenar, stor nog att bo under..Först såg jag ingen, men när jag gick ett steg närmare, så plötsligt stirrade jag in i ett par ögon! -Gå härifrån människa, jag väntar på en stor händelse. - Jag vaktar eldträdet dag och natt, och när alla blad fallit, så kommer händelsen jag väntar på att ske! -Vad för händelse, stammade jag fram..-Bry dej inte om det du gubbe, sa hon och viftade med alla grenarna så att snön yrde, och jag tappade sikten. Säkrast att avvika tänkte jag, och började småspringa därifrån. Mellan ljudet när mina springande fötter dunsade i marken kunde jag höra kvinnan sjunga, -Lia, lia kom heeem! Lia tänkte jag, det namnet var ju väldigt likt min dotters som jag väntar på....."
 |
| Eldsträdet! |
 |
| Rösten med ett par ögon! |
Meddelandet var från Pappa Turesson. Efter att ha sett de bifogade bilderna (se ovan) så förstod barnen att det var något slags skämt och att de inte behövde vara oroliga för sin pappas mentala hälsa...! Efter detta oväntade avbrott så fortsatte resan.
Då vi skulle parkera bilen vid stranden så fanns det självutnämnda
parkeringsvakter som inte ville ge Diego platsen som han hade stått i kö till.
Det blev lite rop och svordomar – vår första kontakt med det latinamerikanska temperamentet.
Vi fick inte platsen, men som tur var så fick vi en annan plats lite därifrån.
Stranden var urnajs och strax efter att vi kom ner så hittade Súsanna en jättestor
snäcka.
Vi doppade våra fötter i kalla Stilla havet. Det fanns många fåglar på
stranden som David fotade för att kunna identifiera dem senare. Domi verkade älska
sanden och började direkt gräva stora hål. Fia och Diego gick för att köpa
glass till gänget och vi två Turbergare vaktade sakerna och grävde våra fötter under den
varma sanden. Plötsligt så dyker en helt sjukt sorgsen, hemlös, stor hund upp och
vill ha kärlek. Vi var inte helt bekväma med att klappa den, men eftersom den
såg så sorgsen ut så bestämde vi oss att den skulle få lite av Domis mat. Den
vägrade sluta äta och vi blev inte av med den. Figgarna som såg oss och tyckte
vi såg ut som ultimata turister som inte kände till ordet ”Sale” – gå! som man
säger till lösdrivande hundar.
Vi avnjöt glassen i solen och sedan stekte vi ett
tag. Det var jättevarmt, men skönt med kalla vinden från havet. Vi drog hemåt
vid innan solen började gå ned. Súsanna och David sov lite i bilen på väg hem. Då vi kom hem blev det vegosushi
från Figgarnas favoritställe. Det var så goda och krämiga – en favorit helt
klart! Efter maten så var folket trötta och somnade.
 |
| Stranden i Vina del Mar levererar! Här med två sjöfåglar |
 |
| Fisen - en riktig beach babe! |
 |
| Domi - en stor strandnjutare |
 |
| David och den hemlösa ledsna hunden (med stor biiib som Marcus på tv4 skulle säga) |
 |
| Efter hunden hade ätit upp typ all Domis mat skulle en gruppbild tas. |
 |
| Sushidags! |
Måndagmorgon vaknade vi när Fisen kom hem från
sitt jobb ”morgonträning med Molly” kl 8:00. Hon var fylld av energi och gjorde
grötfrukost till gänget. Digge gick till jobbet och vi andra tog en taxi för
att dra med Domi till den höga, gröna, stadskullen Cerro San Cristóbal. Vi mötte upp den legendariske långskånken James från
Mendoza som hade blivit sjuk i magen skinkmackan som han hade ätit
på bussen till Santiago. Han hade legat däckad sedan han kom till Santiago. Som tur var fanns lite goda nyheter. Någon hade
skickat honom ett mail och sagt att hen hade funnit hans ryggsäck utanför sitt
hus. Det var ju superglada nyheter! Men nu var han tvungen att åka tillbaka
till Mendoza för att hämta den och även göra polisrapporten mer utförlig. Hans kamera och telefon var inte kvar, men anteckningsboken (enligt honom det viktigaste) som han hade haft
under resan var kvar.
Vi promenerar upp mot kullen, men ser då att den är
stängs på grund av rådande strejk. Attans! Det är de som underhåller den som strejkar, de spelade ping
pong och lyssnade på hög musik. Vi promenerade istället runt i parker längs floden ett
tag för sedan att gå till en annan mycket mindre, men fin kulle som heter
Santa Lucia. Det var mycket varmt och på vägen upp bad James en trädgårdsmästare att spruta
vatten på honom. Hon uppfyllde hans önskan och James sträckte ut armarna som en gud medan hon gav honom en snabbdusch.
Det var stentrappor upp nästan hela vägen, väldigt fint! Uppe på
toppen fanns mycket folk, vi hängde där ett bra tag. Vi pratade om Fias fotbollslag
som är elaka mot varandra som en kul grej. Vi gick sedan ner för att leta
efter skugga och inta våra öl och medhavda avokadomackor.
På vägen ner så kom två chilenska pojkar/ungdomar upp till oss och
letade efter ”native english speakers” och James som är halvamerikan och halvbritt (emellertid med den mest brittiska accenten någonsin) passade perfekt. Pojkarna följde med oss till skuggan och satte gång
intervjun, som de gjorde till engelskaklassen i skolan. De hade haft lite svårt att
hitta folk att intervjua då alla utlänningar trodde att de skulle råna dem. I skuggan av
ett palmträd fanns halvblöt och lerigt gräs att sätt oss på, med det gick bra. Fia, Sus och David njöt av matsäck och tittade live på den rätt lama intervjun. Avokadomackorna
var supergoda och James visade ett trix (eller enligt honom det ALLA gör i England). Detta var att lägga chips mellan mackorna så att
de blev mer krispiga. I England så är det tydligen supervänligt att käka en dubbelmacka med smör och chips emellan. Sjukt! Intervjun handlade om vem han var, vad han tyckte om Chile,
om han visste något chilensk slang, vad han tyckte om Trump och om han kunde några
bra skämt.
Efteråt gick vi mot ett av Fias superglassställen, men innan vi kom så långt så hördes plötsligt från ingenstans: "Jaaaaaayyyyyyyyyms" (superbrittisk dialekt) och där sitter Kaylee och Aidan (även kände som de legendariska "The egg people"!) och avnjuter en drink i solen på en uteservering. Vi slår oss ner och efter typ 10 minuter så dyker en tysk tjej upp som jobbar på hostellet där de bor. Tyskan var desperat efter att hitta någon att prata spanska med för hon tyckte att alla kurser var så dyra. Fia var snabb som en orm och erbjöd sig att bli hennes lärare på plats, vilken affärskvinna! Efter ett tag fick Fia gå hem med Domi som var heeeeelt utslagen av värmen. Sus och Dav hängde kvar ett tag och gick sedan med äggisarna och James till glasstället som Fia rekommenderat medan tyskan gick tillbaka till hostellet. SÅ GOD glass med mynta, basilika och citron som David tog (Fias favorit!). Súsanna tog en med dulce de leche :-) Efter glassen var det 33 grader i luften och klockan närmade sig 17. Vi kramade alla hejdå och gled hemåt efter en karta som vi hade fotat av. Hemma så kom vi först vi inte in i huset pga att dörrvakten inte kände igen oss men efter ett tag så utbrast han: ”ahhh síííí”. Vi gick strax därefter ut och handlade ingredienser till en pastarätt som avnjöts med Diego runt 2030, Fia var återigen på träning och fick äta senare på kvällen!
 |
| Två som VERKLIGEN NJUTER av ett hembesök! |
 |
| Från en kulle till en annan! |
 |
| David på g upp för trapporna (i posen har han öl, chps och avocadomackor) |
 |
| Santiago är en sjukt häftig stad med massor av olika byggnader! Här ser vi två supermoderna glasbyggnader mitt i en oas av gammalt! |
 |
| Bra plats för en växtälskare! |
 |
| James på väg ner för de smala trapporna. |
 |
| James blir intervjuad medan Súsanna, Fia och Domi försöker vara så tysta som möjligt! |
 |
| Gänget från vänster: Aidan, Kelly (Äggfolket), tyskan, James, David och Fia! |
 |
| Lite grafitikonst på vägen hem! |
 |
| Konst! |
 |
| Vår favorit finns på andra sidan av parken från Figgarnas lägenhet! |
Tisdag skulle Digge ha sin stora intervju, men
företaget ringde honom inte på den utsatta tiden (visade sig senare att mötet var inbokat på en av Belgiens helgdagar, storchefen hade gjort fel). Efter att han hade dragit till jobbet så stack vi för att möta upp
Fia i framtidsstadsdelen (ser lite ut som en rymdfilm) Las Condes där hon hade lektion på morgonen. Vi träffades
på Starbucks där två stora hundar låg helt utslagna i varmen. Föst så gjorde vi
en rundvandring i stora shoppingcentret som låg där eftersom att det hade ett
superhögt torn och en fin vy över staden. Efter inhandlades kaffe och färden
sattes mot parkerna längs med stadens flod. Vid första miniparken höll de på att vattna
gräset med snurrande slangar och vi fick springa igenom dessa med fulla kaffemuggar vilket resulterade
i att vi blev halvblöta och att Súsanna spillde lite kokhett kaffe på David.
Det var jättefint och härligt längs med floden.
Framtidsstaden låg så prydlig i bakgrunden med sina enorma glashus. David fick
se många fåglar så som den lite märkliga Sydamerikansk vipan. I en skulpturpark
så träffade vi på ungdomar som ville ha någon som pratade engelska att
intervjua. Súsanna fick svara på frågor om Chile, sig själv, Trump och
chillenska slang (det vill säga exakt samma frågor som James fick igår! Står dessa i skolplanen?). Efter en liten stund så kom ett nytt gäng och ville intervjua
någon av oss tre utlänningar. Det fick blev Fia som fick svara på liknande frågor som Súsanna. Tjejerna
som inervjuade var mycket skrattiga och osäkra på sin engelska fast det gick
jättebra ändå. Efter att de hade filmat Fia så frågade de som sista fråga: "is it
ok if we record this?" Haha. Tydligen är chilenska myckt annorlunda än
spanskan i resten av Sydamerika. De har enligt Fia extremt mycket slang och uttalar annorlunda,
t.ex. svälger ”s” i slutet på ord. De är också riktiga svordomsgrisar :-)!
Vi fortsatte gå och kom till ett stort träd som vi klättrade
upp i. Tydligen kallas trädsorten för "rått-träd2 för att de fylls med råttor på nätterna. Trevligt!
Hungern började smyga sig på oss och vi drog till Fias överraskning - en supergrym lunchrestaurang! De hade
svingoda empanadas med svamp, spenat och ost. Vi drack alla lemonad med
basilika som smakade utmärkt! Samtalet handlade mest om mys i Norden jämfört med länder som är mycket varmare. Det visar sig att det värsta Fia vet är folk som
har ljus hemma som de inte tänder (ja Fia, verkligen fruktansvärt!). Vi kom fram till att vi alla trivs väldigt
bra i Norden för att där är folk duktiga på att mysa till det hemma och att vi
trivs med de olika årstiderna.
Fia skulle efter maten iväg för att hålla nästa engelskalektion
och Sus och Dav vandrade mot ett secondhand-område (tips från Fia) för en titt. Vi han inte gå mer
än 100m så hittade vi en supersecondhand-klädaffär för damer med sjukt billiga
priser. Súsanna fyndade 3 shorts för 9000 chillenska pesos som är ca 125 SEK.
Efter superfyndet så kände vi oss nöjda och skippade därför att vandra vidare
mot "det riktiga" secondhandområdet som låg i rakt motsatt riktning från där Fia skulle undervisa. Vi var rätt
varma och ledade därför oss mot floden och de sköna parkerna.
Efter en stunds
vandring så var det dags att kissa den härliga lemonaden ut. Vi drog därför
till stora shoppingcentret (där vi började dagen på Starbucks, enligt Fia är detta superhöga spegelhus känt som Santiagos främsta landmärke). Spegelhuset var nu helt fyllt i sin flervåningsgalleria med folk som ville njuta av
kapitalismens alla fördelar. Efter att ha sugit in lite julstämning från
gigantiska julträdet med dunkande julmusik så rullade vi vidare genom den mycket framtidsliknande
statsdelen mot adressen "Magdalena 1402 där Fia befann sig. Ett riktigt snobbhus med en massa Wall Street - personer utanför! Alla de intilliggande husen (skyskrapor) var höga och de
flesta hade många glaspartier och annorlunda former. Det fanns inga sopor på
gatorna som i resten av den kommunalstrejkande staden och alla folk som rörde sig runt var
mycket uppklädda.
Efter Fias lektion kom hon ut ur skyskrapan och vi gick och köpte ännu en glass (som
del av stadens glassutvärdering som Fia hade styrt upp). Tyvärr hade inte detta
ställe glassmaken med mynta, basilika och lime denna dag så det fick bli två
mocca till damerna och en jordgubbsglass till pojken. Dessa smakade utmärkt och avnjöts i parken Plaza
Perú.
 |
| Både Fia och Súsanna är helt kära i de färgglada träden! |
 |
| Medan de två avnjuter sitt kaffe så är David i full gång med att fota en spännande fågel! |
 |
| Skulpturparken |
 |
| Häftig installatión vid en pöl! |
 |
| Vi två uppe i ett rottträd (tydligen fyllt med rottor på nätterna) |
 |
| Empanada time! |
 |
| Súsanna och en rätt torr flod! |
 |
| Njutning! |
 |
| Julgranen i stora shoppingcentret |
Fia drog efter detta till fotbollsträning och resterande två gick
och handlade ingredienser till pizzalagning (efter att vi hade fått 1h vila i Figgarnas lägenhet....). I
affären blev det lite bråk om vi skulle ha skivade oliver eller oliver med
kärna. Súsanna tyckte att det skulle bli det bästa om det var med kärnor, men
David var tveksam om Figgarna skulle tycka så. Ett klassiskt Turberg-bråk med andra ord. Vi har nog aldrig bråkat om något riktigt, så därför det kanske behövs tramsiga bråk liknande "olivbråket" för att få ut tjafsbehovet? Haha.
Det blev oliver med kärnor, samt till sist
ett par som blev sams i kön till kassan. Vi var glada för att våra största
bekymmer var om vi skulle ha kärnor eller inte, det är inte alla som är så
lyckligt lottade :-). På vägen hem så mötte vi Digge och Domi i Brasil-parken av en slump! I och för sig så bor de 50m från där vi mötte dem, men ändå. Vi gick
hem med varorna och Domi och satte på uppvärmningssnacket inför kvällens match (Chile-Uruguay). Strax innan matchstart drog vi sedan för att leta efter någon bar som hade
Terremotos vilket är en av de två drinkar som vi skulle prova på vår Santiago-vistelse (den andra skulle vara drinken Pisco Sour). Vi hittade en bar på ett hörn där det var riktig het fotbollsstämning, mest var det män som vrålade, klappade och viftade med
händerna. Någon hade trumma, någon hade vissla.
Vi två i paret Turberg köpte varsin Terremoto
(vilket betyder jordbävning). Dessa var svinstora! Typ som en privat bålskål med pipeñovin, ananasglass och diverse annat i en härlig blandning! Diego drog in en Michelada (öl med pressad citron och saltad glaskant) och Fisen som hade skyndat från träningen tog en
mojito. Drinken Terremoto har fått sitt
namn efter hur du känner dig efteråt – med jorden och dina ben väldigt skakiga.
För att kunna sitta på baren var vi tvungna att köpa mat. Det blev en så kallad "Vego
choriana" att dela på. Choriana är enorm
skål med pommes med massa blandade tillbehör. I detta vegetariska fall olika grönsaker (blomkål, broccoli etc.) med två stekta ägg ovanpå. En otroligt märklig rätt! Ännu mer förvånande (förutom dess innehåll och storlek) var kanske att det var sjukt gott.
Det första som hände i matchen
var att Ururguay gjorde mål. Oj vilka skrik som gjordes. Det var svärdommar,
förbannade människor, hopplösa miner och bara ett enormt hat som fyllde
stället. Som tur var så gjorde Chile mål innan första halvlek var slut. Då var
det glädjerop, dans och förhoppningar som fyllde baren. I halvleken var det
1-1 och vi gick då hem och lagade pizzor med ananas, oliver, vårlök, svamp, tomatsås och
ost. De smakade helt underbart! Vi fortsatte titta på
matchen. 3-1 til Chile, hurra! Efter all god mat och dricka så somnade samtliga mycket
väl in.
 |
| Tre taggade Chile fans! |
 |
| David, Digge och två Terremotos |
 |
| En portion Choriana! |
 |
| Hettar till på lilla baren när Chile gör mål! |
Onsdag så blev det en drömsk
smoothie med banan och kiwi samt kanelbulle till frukost! Vilket liv man lever tack vare Figgarna! Medan vi
käkade frukost satt Digge på övervåningen och hade skypeintervju med det möjliga superjobbet i Sverige (vi hade fingrarna krossade). Det gick bra. Resten av morgonen gick åt till att
ladda över kamerabilder, skriva blogg, skriva ut biljetter, spela gitarr (som David hade längtat!), diska och
bara vara.
Under tiden som vi höll på att skriva ut biljetter så upptäcktes att
vi var tvungna att hämta ut biljetterna till kvällens resa (vi drar med buss mot Puerto Varas, vårt enda stopp på väg ned mot Patagonien). Vi var tvungna att hämta ut dessa i en ”boleteria”dvs. ett
bås som tillhör bussfirman ”Condor”. Vi tog tuben med Fia till huvudstationen för att hämta
ut bussbiljetterna. Det visade sig att även om vi bara skulle hämta biljetterna
så var vi tvungna att ha ett RUT-nummer (fast vi redan hade använt ett RUT när
vi köpte biljetterna). Detta är något slags personligt nummer som har med chilenska skattebetalning att göra. Herre vilket system. Den vänliga själen Angela som arbetade i Condor-båset var emellertid så vänlig
att låna oss sitt RUT-nummer och vi fick därför biljetterna. Vi promenerade sedan hela vägen
till Figgarnas hemkvarter Barrio Brazil, vilket tog någon timme i rykande hetta. Rolig promenad med många lustiga människor och försäljare att titta på! Vi gick sedan till den svincoola restaurangen "Solo mio" som ligger halvvägs mellan lägenheten och Diegos
jobb. Pasta och risotto i yppersta klass i extremt fin miljö! Smuttade även på en Pisco Sour (stark!) denna lunch. Det var ju sista chansen att prova en sådan i Santiago.
 |
| Mysfrukost: smoothie, mackor och kanelbullar! |
 |
| Bästa Domi chillar i vår bäddsoffa! |
 |
| Julgran på stan! |
 |
| Överlatt blomsterparadis i Barrio Brazil |
 |
| Fias favorit bokaffär. |
 |
| Fias favorit hus! |
 |
| Pastaköket på Solo mio |
 |
| Pasta lunch! |
Vi gick hem och köpte en chirimoya på vägen i Fias före detta stammis-frukteria. Det är en märklig frukt som vi inte har sett förut! Fia trodde att den var övermogen men försäljaren stod på sig.
Hemma fixade vi klart packningen och skrev lite blogg. Fisen fotade vår spanskamaterial som vi fick i Buenos Aires. Bra att ha som inspiration nu hon kanske ska
undervisa tyskan i spanska. Det var även dags för ett skype-samtal med
Hby-päronen som berättade om grå vädret och pappa Peters nyfunna intresse: att skriva mycket märkliga
Whatsapp-historier.
Efter samtalet
gick vi ner till fiket längst ner i byggnaden (som Fia aldrig provat!) och tog en kaffe och en kaka ("Mil ojos" = tusen ögon). Smakade utmärkt och David fick prata spanska med
servitören. Fisen var tvungen att springa till fotboll kl 17:30 och vi tog en
tur i underbara parken innan vi begav oss in mot Domi och lägenheten. Där fanns en ordentlig pressning kvar att göra (Davids ryggsäck). Sedan skulle lite podcasts laddas ner och
lite middag intas innan avfärd från lägenheten kl 20:30. Vi han även klämma in lite
Domi-lek tid och en chirimoya-smoothie av den något övermogna frukten som inhandlats tidigare. Gott men kladdigt!
Digge kom vid 19 och hade tagit med
sötpotatis pommes – SÅ goda! Vi snackade lite innan vi drog mot bussterminalen.
Komna till rätt terminal (finns tydligen 4 st) så upptäckte Súsanna att hon
hade glömt pizzamatlådan (från fotbollsfesten igår) på bordet. Neeej, vi skulle ju njuta på bussen! David gick istället snabbt och köpte två minipåsar chips och så
var den saken ur världen för den här gången.
Vi viste enbart att bussen skulle gå från något av
båsen 40-49. Eftersom det var supermycket folk och typ inga skyltar så
måste vi säga att det var mycket skönt att ha Digge ”the local” med oss. Efter en längre
väntan så rullade en Condor buss som skulle till Puerto Montt (en stad nära vår destination Puerto Varas) in på den enda tomma platsen. Det var vår buss, hurra! Vi gled på och
det visade sig att vi hade säten på nedervåningen. Där fanns det enbart 10
säten som var SUPERLYXIGA! När man la sin stol ner till en "Cama" (säng) så var det som
om man togs tillbaka till statshotellet i Eksjö i den där drömska sängen som
var som att sova på rosa moln! "DET HÄR ÄR LIVET!" tänkte Súsanna. Dock skulle det under natten
visa sig att chaffören körde väldigt hackigt och ibland var tvungen att backa.
Det kom också skitkall luft under stolen så Sus-fötterna blev svinkalla. Båda i paret hade även
jeans och vi sitta med benen uppe vilket kändes stramt och rätt skavigt under de 14 timmarna. Nästa gång blir det
lösbrallor!
 |
Chirimoya
 |
| Sötaste syskonparet: David gör en cool pose och Fia övar sin sax! |
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar