TUNNLANDS ON TOUR: FÅGLAR, VETGIRIGHET OCH PETUR-BJÓR

MÅNDAG - SÖNDAG 31 OKTOBER - 6 NOVEMBER 2016

FÅGLAR, VETGIRIGHET OCH
PETUR-BJÓR

Två rumpor

Måndagen bjöd på en delikat frukost - gröt med mango och kiwi! Efter frukosten var man mer än redo för dagen. Vi hade lite saker som skulle fixas. Bloggen skulle uppdateras efter en legendarisk helg och sedan behöva vi research:a busslinjer mellan Uruguay och Paraguay. Súsanna tog på sig bloggansvaret och David tog sig ann researchen (med andra ord den vanliga arbetsfördelningen). Till lunch så serverades en mycket omtyckt rätt med morötter, selleri, bönor och stark soya/vitlök/chili sås. Nu när vi är inne på sista veckan i Buenos Aires så gäller att planera mathandling och äta upp allt som är i frysen och kylen, får se om vi lyckas att undvika att slänga något! Vi beslutade efter mycket om och men att vi inte skulle ta en vecka spanska till. Många av resorna och boenden vi har bokat har blivit dyrare än vad vi har budgeterat för så nu gäller att hålla lite hårdare i pengarna.

Efter lunchen var det dags att bege sig ut för att ta ut pengar och för att köpa lite basic grejer som behövdes (gröt, kaffe, toapapper, avokado - en spännande lista med andra ord). Dock så var vår standard 24h-bankomat stängd när vi kom dit. Vi gick genast in på Google Maps för att hitta vicekandidater. Det fanns tydligen några bankomater till inom den närmaste kvadratkilometern, men varje gång vi kom fram till en bankomat så var den stängd. SKUMT (vi gick ändå till 4 stycken så nåt konstigt var det). Vi tog ett snabbt beslut att endast köpa det mest nödvändiga (toapapper och gröt...låter lite spartanskt) för de 147 pesos som vi hade kvar och sedan försöka ta ut pengar nästa dag.

Komna hem satte Davids sig igen med sin bussundersökning som hade gått lite fram, men som ännu hade en del lösa ändar. Súsanna gjorde klart ett macramearmband som påbörjades för 4-5 år sedan med L-S-Wong, men som aldrig har blivit klart. Skönt att avsluta ett öppet kapitel! Under tiden som hon pysslade lyssnade hon på "Kluvet land" på SR-appen. Ett spännande program som ofta handlar om landsbygden vs. städer.

Denna gång handlade programmet om alla de busslinjer som lagts ner i Östergötland eftersom de inte är hållbara (4-5 passagerare per tur) och att pengarna istället satsas på att få flera turer inne i städerna där efterfrågan är större. Tankarna for iväg som hon satt och lyssnade, tankar om hur man kan förbättra kommunaltrafiken. Det är ju landsbygdens ansvar att se till att de använder kommunaltrafiken såpass att de inte blir av med den - de ska alltså jobba för att fler åker kommunalt och inte tar egen bil, på så sätt kan de till och med få flera turer per dag. Tankarna for till Färis där det är väldigt populärt att ta egen bil till jobbet för att

1) bussarna inte passar med tiderna som man jobbar
2) det är "mer bekvämt"
3) det tar kortare tid
4) man måste kunna åka hem om det är något som hänt med barnen osv.

Man borde kunna sätta in express-arbetar-bussar som åker direkt till huvudstaden och som man betalar en fast summa för (som SL-kort, i dag är det per tur man betalar). Det bör vara bra omständigheter på bussen med wifi så man kan jobba eller koppla av, samt gärna erbjuda möjligheter så att man kan ta med cykel.

Efter armbandet var klart så var det dags för en fotosession i Tres-parken. Vi har inte tagit med den bra kameran ner till parken och har därför bara kunnat ta mobilbilder på alla fina djur. Men i dag var det dags för en risigt bra fotosession som sagt. Vi hade ljuset med oss och även tur med djuren. Vi såg: Sumpbäver, Pampasand, Gulnäbbad Kricka, Gaffelstjärtstyrann (jepp!) mm. På kvällen tittade vi på "Before the Flood", en dokumentär som finns gratis här på Youtube.

Susses prestation 1

Susses prestation 2 (till vänster..)

Gänget glider

Fågelspanare in action

Omöjligt att få nog av palmer :)

Kompisen bäv-mar

Gås

And med röd näbb (Pampasand)

Bästa Tres (Parque 3 Febrero - Lago de Regatas)

Vår favoritkompis kardinalen

På jakt!

Ungarna som var små när vi kom för två månader sedan har nu vuxit sig mellanstora!

En som ska känna på vattnet

En sista fågel-pose

Tisdagen började såååååå regnig och åskig. Den började faktiskt med världens största åskknall vid 7-tiden på mogonen, snacka om väckarklocka. Súsanna hade fått brodereri på hjärnan och vill pimpa upp våra ryggsäckar som just nu ser liiiite tråkturistiga ut med loggan "Trekmates". Planen var att istället få ryggsäcken lite mer hippie-turistig, för själva turistigheten kommer man inte ifrån med överfull vandringsryggsäck, hehe. Hela resterande delen av dagen ägnades till detta broderi, artbestämning av fåglar, översättning av PAX-bok, samt reseplanering. På kvällen tittade vi på dokumentär igen.

Vi har blivit galna i att lyssna och titta på saker som känns viktiga att diskutera kring. Vi använder merparten av alla lediga stunder till att kolla upp olika podcasts eller dokumentärer. Man orkar lägga energi på det nu när man känner att man äger sin egen tid och tankar. Härlig känsla. Det finns mycket spännande från Sveriges Radio, en del favoritteman just nu är levande landsbygd, blå zoner, att ha eller att vara, vad är lycka etc. Blir en hel del "Filosofiska rummet", där många ämnen som lämpar sig för att diskuteras tas upp.

På onsdagen så hade David bokat bord på en pizzeria i Palermo som heter San Paulo. Redan 13:00 skulle vi vara där för lunch. Ägaren har snabbt blivit en legend i Buenos Aires, trots att restaurangen bara har funnits i något år. Ska enligt senast informationen vara BA:s bästa pizzeria (kanske dock beroende på vilken pizzatyp man gillar). Ägaren är en italienare som har spenderat 25 år av sitt liv på att studera och ta fram de bästa Napolitanska pizzorna utanför Neapel och har fått mycket uppmärksamhet i de lokala tidningarna i staden. På restaurangen serveras således traditionella italienska pizzor, i kontrast till de pizzor som lite mer liknar de nordamerikanska varianter som överlag finns i varenda gathörn här. En teori är att, liksom i Nordamerika, kanske pizzavarianterna skapades av italienska invandrare som kanske vågade ta ut svängarna lite när de kommit hemifrån det pizza-konservativa hemlandet, vem vet?.

Vi var såklart mycket spända att få gå på restaurangbesök då vi mest äter hemma varje dag. Stod och väntade på buss 55 till Palermo som aldrig dök upp i en kvart. Tog tillslut en annan buss och bestämde oss för att gå de sista kilometerna. Typiskt nog kom 55:an precis när vi hade satt oss på buss 15. Verkar vara livets läxa i den här staden, vill du att bussen du väntat på i 15 minuter ska komma, sätt dig på en annan.

Väl komna fram till restaurangen så beställde vi in två pizzor: en margherita och en quattro formaggi. Medan vi väntade på pizzorna berättade David historien om margherita-pizzan som skapades inför ett kungabesök som hyllning till drottning Margherita och innehåller Italiens flaggas färger. Pizzorna var SÅ goda och brödet var krispigt fast mjukt, luftigt fast kompakt - verkligen en perfekt kombination måste man säga. Efter pizzorna så lyxade vi till det med dubbel espresso, svart kaffe (det nya), tiramisu och en vulcano semifreddo. Det njöts och njöts medan podcasts och dokumentärer diskuterades. Súsanna var glad för att hon hade varit öppen och vågat prova svart kaffe istället för bara att insistera på att det enda kaffet som duger är med mjölk (som hon länge har tyckt).

Efter pizza och desert så vaggade vi vidare till Parque Centenario (döpt för att den skapades 100 år efter Majrevolutionen) och naturhistoriska museet som ligger där. På museet fanns en massa stenar, fiskar, fossil och skelett från dinosaurier. Det fanns även en "hitta-dina-egna-dinosaurieben-sandlåda", där barnen fick leka arkeologer och avtäcka dinosaurieskelett med pensel. På kvällen såg vi dokumentären "Happy" från 2011, ett mästerverk enligt oss.

Pizzatime! En Margarita och en Quatro Formaggio

Färgglada Palermo

Mera färg och växter!

La Terra!

Sten!

Snäckor som kan användas som skålar!

Mera sten!

Två bad boys!

Aktivitet för att inspirera framtidens arkeologer!

Oj...

Hajen sa: Hej hej!

Old school fågelidentifiering! Denna såg vi i Tres för någon vecka sedan!

Skelett utanför museet!

En stor växtätare!

På torsdagen var det dags att åter åka till centralstationen Retiro och köpa biljett mellan Mendoza och Santiago. Vi fick en kanonbiljett i en liten buss med 10 sittplatser. Vi såg av en slump även en karta som visade att bussbolaget El Rapido åker mellan Concordia (gränsstad Argentina - Uruguay) och Posadas (gränsstad Argentina - Paraguay). Wuhu, som vi letat efter någon som erbjöd dessa biljetter! Dock så gick det inte boka resan för att de inte har planerat så långt fram än (de planerar bara en månad framåt i taget). Denna resa får vi köpa online eller på Retiro när vi kommer från Ushuaia.

Vi letade även efter namnskyltar att sätta på våra väskor. Efter långt letande hittade vi två (dyra!). Då fick vi veta att de kallas "Identificador de equipaje" och dessa ord gick vi sedan och sjöng i någon halvtimme. Mesta tiden till låten "Believe" av Maria Carry. Lät rätt bra om jag ska säga det själv.

På tåget tillbaka till Lissandro (vår pendeltågsstation) så noterade vi för första gången storleken på kåkstaden som ligger bakom station Retiro och sträcker sig som ett smalt streck genom staden. HARRA GUD så stor den upplevs när man åker tåg längs med den. Efter Retirobesöket så gled vi ner till parken Tres som ligger nära vår pendeltågsstation och njöt i solen och tittade på fåglar som vanligt. På kvällen blev det dokumentären Requiem for the American Dream, mycket sevärd.

Fredagen var solig som bara den, morgonen bjöd på Nyhetsmorgon med Hillary/Trump prat (i vanlig ordning). Dessutom tvättning, då man måste utnyttja den enorma torkkraften i solen när man kan (30+ nu). David lyckades även hitta en nattbuss från BA till Montevideo som var billigare än färjan och som blir vårt sovställe för natten = kan avboka vårt hostel i BA. Såg även svinbilliga biljetter på Rome2Rio mellan Encarnación i Paraguay och Santa Cruz de la Sierra i Bolivia (där de har ett reservat med pooler, papegojor och tukaner).

David blev taggad. Alla recensioner på internet beskriver dock denna 24 timmars bussresa som det värsta de gjort i sitt liv. Kallas tydligen "The Bus from Hell" och är känd som Sydamerikas sämsta buss som går genom en öken där temperaturen är mellan 35-46 grader och bussen har ingen AC. Får med andra ord se hur vi gör där....

Súsanna höll på med att ordna packningen och David fixade med sin informationssökning på datorn. På eftermiddagen gled vi ner till Tres, vi vill verkligen njuta av denna underbara park de sista dagarna. Är det något vi älskar med den här staden så är det framförallt att vara i denna park. Vi såg en stor långhalsad fågel och en långhals till. Även 7 Gulnäbbade krickor i form av en familj med vääärldens gulligast ungar. Finns nog inget gulligare djur än krickis-ungar. Härlig dag! Súsanna hade med sig sin stora filmkamera som visade sig fungera superbra som kikar, då den har mycket bättre som än objektivet på Davids systemkamera. David bara gick och längtade efter att komma hem och ta reda på vilka fåglar som han hade sett och addera dem till sin lista med BA-observationer. Ingen fågel som han är halvsäker på får komma på listan - endast säkra kort. Ligger mycket jobb i det.

Vi avslutade vår vistelse i parken med att sitta på en bänk i cirka en timme och titta på vattnet och folket. David tog till och med steget till "bar över" denna kväll. Sedan begav vi oss hemåt. Köpte Rocklets (chocklad) och dulce de leche-likör på hemvägen. Det var nämligen dags för MYYYYYSKVÄÄÄÄÄLL. Vi såg på dokumentärfilmen "Fed Up" (som vi förvisso sett en gång förut) som handlar om hur företag utnyttjar vilseledande information och sponsring för att impregnera samhället med skräpmat och vidriga halvfabrikat. Grymt bra film! På all processad mat med titeln "nu med hälften så mycket fett" borde det stå "nu med dubbelt så mycket socker". Vi fick följa några överviktiga unga som kämpade med att gå ner i vikt. . Jättemånga skolor är också sponsrade av olika läskföretag och snabbmatsrestauranger i USA. Det är skrämmande att se hur mycket makt företag får och hur mycket ett land vill offra för att det ska gå bra för dessa. Också är det svårt att förstå hur många av de personer som jobbar i så elaka företag och även de läkare och vetenskapspersoner som tar fram dess mutade "forskning" klarar att leva med sig själva.

Solig dag ledde till en man utan tröja :)

David avnjöt vin medan vi tittade på film, medan Súsanna hade nöjt sig med lite kaffe och likör. Varje gång David gick och hämtade vin så satte han sig väldigt hårt ner i "soffan" (dvs. vår säng) och varje gång kändes det som att han skulle spilla. Men inget hände och filmen tog slut, Súsanna blev väldigt trött och David satte på lite Simpsons en stund - OCH DÅ HÄNDE DET OUNDVIKLIGA. Súsanna sover och David sätter sig ner i sängen med en hastighet på 50 km/h och så hör man "Oj!". "Vad hände?". "Jag spillde lite vin".

Lite vin är en underdrift, hela benen, lakan och täcken var täckta. Det var inget annat att göra än att rycka upp och hämta saltet och en trasa. Täcket fick åka i badkaret. Det blev då vinförbud i sängen och David satte sig därför att googlade olika saker om matindustrin.

Lördagen var likt fredagen mycket solig och varm. Dessutom, eftersom det är helg, bjöds det på äggfrulle (vilken lyx man unnar sig!). Efter frukost så gick Súsanna till en ekoaffär som vi hade spanat på i området och köpte en tvål då vår medhavda aleppotvål hade tagit slut. Hon passade även på att gå förbi den mysiga lilla gula butiken Zentra och kolla om de hade några multivitaminer för veganer eftersom vi inte äter ost, ägg och mejeriprodukter speciellt mycket längre. De hade spirulinatabletter (alger) som skulle innehålla det mesta. Dock så läste vi sen att de B12-vitaminer som Sirulina har troligen inte kan upptas av människor, men de innehåller mycket annat gott. B12-vitamin är det vitamin som veganer kan få brist på. Efter sina "måsten" så var det dags att njuta lite och gå till häftiga secondhandaffären "Galpon de Ropa" som alltid bjuder på härlig stämning. Hon hängde där ett tag och gick sedan nöjd hem till David som hade tagit en före-lunchvila.

Efter lunch så bestämdes att vi skulle gå till Barrio Chino och köpa de där fyrkantiga-troligen-rätt-kemikaliska-glassarna och sedan sätta oss i parken som ligger intill området. Det visade sig dock vara helt tomt i parken, troligen pga. värmen så vi tog ett snabbt beslut och gick till Tres istället som har vatten och därmed en lite fläktande känsla. Det var oväntat långt att gå till Tres, tog nog 45 minuter och glassarna var slut för länge sen när vi kom fram. 30 grader idag igen. Vi slog oss ner vi vattnet och spanade på några gäss och en Pampasand som svalkade sig. Efter ett tag så gick vi till "fossen" där vi doppade fötterna efter att vi hade sett några barn göra likadant. Mycket härligt. Vi la oss sedan i gräset och lyssnade på Filosofiska rummet och kollade upp mot trädkronorna och den blå himlen.

Efter några timmar var vi genomstekta och det var dags att gå hem. Hemma blev det vila och super-potatis-middag innan vi gick till kiosken på hörnet och köpte fredagsmys och såg på franska filmen "Terra". Kanske den dokumentär vi rekommenderar mest av alla.

Små kaktusar och succulenter i Barrio Chino

Potatismiddag!

På söndagen vaknade vi upp till en skinande dag, som alla andra av de senast dagarna. Knallsol och 30 grader skulle det bli. Imorgon åker vi till Mendoza, då ska temperaturen tydligen ha gått ned och det ska vara molnigt, så känns skönt med supersol denna sista dag som vi ska ut och göra något aktivt i staden. Första delen av dagen gick till tvättning, packning och Skypesamtal till snöklädda Sverige. Även fast det var vår sista dag här så hade vi fortfarande kvar lite saker på vår "detta-vill-vi-göra-lista":

1) Moderna Museet
2) Congreso de la Nación Argentina
4) Turistgatan Florida Street som vi ännu inte besökt

Solen bakade och vi blev lite halvstekta i de 30+ som erbjöds. David påpekar att Súsanna ser ut som en Trump-suporter med linne och keps (han hade dock ett rätt sunkigt linne som han skämdes för själv, men han säger att det var för varmt för att ha något annat!). Vi gick upp för ambassadgatan Maure till tunnelbanestationen Olleros för att ta tuben. Där kunne vi konstatera att det som Súsanna hade hört i sin trädpodcast om stadsträd stämde myckt väl. De hjälper nämligen till att kyla staden och eftersom Maure är väldigt trädtät så var det mycket bekvämt att gå upp för den, temperaturen till torts. Vid Olleros passade vi på at fylla lite pengar på mobilen och på våra resekort. Mobilen fylldes på inför den fortsatta tiden på andra platser i Argentina (vi lämnar ju staden imorgon), medan busskortet fylldes på så att vi inte ska behöva göra det när vi har vägarna förbi BA igen i den 11:e december.

När vi kom ner till perrongen så var var den helt tom och mycket nerkyld med AC. Vi hade annars varit lite oroliga om vi skulle få stekta hjärnor av att stå klämda mellan alla i 30 grader värme. Har nämligen hört att vissa tunnelbanelinjer ska vara outhärdliga under sommaren. Tubresan erbjöd spansk musik och en kanske tiggarflicka ca 10 år gammal som hade utvecklat ett nytt sätt att tigga: gör något spexigt med handen till passagerare och se om de besvarar det. De som gör ett spännande handslag tillbaka får en lapp som hon sedan samlade in och då också fick lite pengar. Verkade fungerar mycket bättre än de som bara ger lappar till alla.

När vi väl kom fram till Plaza de Mayo så bestämde vi oss raskt för att gå den långa San Telmo -marknaden, vilken går mellan platsen vi befann oss på och moderna museet i San Telmo. Lika bra med en sista marknad även om den råkar vara närmare 2 km lång!

Det var varmt som i underjorden och marknaden var fullproppad med försäljare och folk. När vi var här för första gången för två månader sedan hörde vi ingen engelska alls, men nu märker man att det har börjat flöda turister till staden.
Efter en stund så möter vi en äldre dam som bär på två tårtor: en citronmaräng och en med jordgubbar. Lilla jordgubbs-David går direkt i gång och föreslår att det kanske inte hade varit så dumt med en bit jordgubbstårta. Vi springer i kapp kvinnan som serverar oss en jordgubbstårtbit för 30 pesos. Denna avnjuts medan vi går. Men inte är den mer än färdig så börjar åter ett nytt sug.

Denna gång är det efter en risigt kall och god öl! David som senaste tiden har gått under namnet Petur-Vín (Peter vin) då han konstant vill dricka rödvin har plötsligt vänt och säger sig inte vilja dricka vin längre (folk kan prova och gissa vad som fick honom att vända). Efter att han har öppnat sin Quilmes burköl och tagit en risigt stor klunk så säger han att han numera ska kallas Petur-Bjór (Peter öl). Detta nya namn skapar mycket skratt och glädje bland Tunnlands två individer. På vägen till Moderna så får vi se trumshow och trumdans, många bås, saxofonkonserter med ett totalt mixat band (åldersmässigt) och många besökare. Vi hinner precis dricka upp våra burköl när vi kommer fram till Moderna som inte alls är lika populärt som på La Noche de Los Museos.

En kännare på spaning!

Kvinna som säljer jordgubbspaj!

1 st nöjd man!

Njuter på!

Som David sa: "Där står en till miljömupp"

En Trumpsupporter (enligt Davids analys av dresscoden) med öl.

Mmmmmm öööööl...

Marknaden som nästan inte hade något slut!

Lite mer space:ade kläder som en viss Henebratt skulle ÄLSKA!

Stor efterfrågan på hönspåsar!

Som alltid finns massagestolarna på plats på marknaderna...

Inne på museet är kallt och vakten tvingar oss av någon anledning att lägga vår påse i en garderobs. Inga tavlor skulle stjälas denna eftermiddag! Utställningen av Antonio Berni visade sig tyvärr endast vara av hans tidiga teckningar, så det fanns inga stora crazy konstverk som de vi såg på MALBA och Museo de las Bellas Artes. Synd tyckte vi och besvikelsen var stor! Vissa av skisserna var förvisso väldigt vackra och det syns att han redan då tyckte om att jobba med olika material och med "lager på lager". Vissa bilder var gjorda på papper, på vilket han limmat andra rivna bitar papper innan han målat. Han mixar också ritande och målande samt fotografi och målande, vilket var rätt coolt. Vi tittade även på de två andra utställningarna: ena var en "klipputställning" där fokus är olika klippningar (snitt) med sax i bilder och den andra är en mixad utställning med mycket mörka otydliga bilder (läs: inget att hänga i granen!!).

Efter en lång dag så rullar vi oss hem med buss 64 som denna näst sista dag kör som en GALNING. Vi står båda uppe och får kämpa oss att hålla oss fast så vi inte åker in i andra passagerare. Efter halva vägen får vi sittplats och kan då strax därefter avnjuta Congreso de la Nación från våra säten av en slump. Det var en häftig och stor byggnad som vi enligt listan skulle kika på, men som vi hoppade över. Tänk vad bussen levererade! Nu missade vi bara turistgatan Florida Street, men den var som tidigare nämnt längst ned på prioriteringslistan för vad vi ville se under dessa två månader som passerat.

Väl komna hem så tänkte vi passa på ta ut pengar och köpa lite vatten, men automaterna har inga pengar kvar, givetvis. Det blir att köra klorat kranvatten och rester till middag. Alla kläder som tvättades på morgonen är torkade i den hysteriska värmen på balkongen. NAJS! Sen blev det packning inför morgondagens förflyttning till Mendoza på andra sidan landet, bloggning och lite städning för att slippa full panik imorgon